Vi köpte ju ett vitrinskåp för ett tag sen, det blev så bra.

Då ville jag ha några nya gardiner i fönstret vid matbordet, och letade i min gardinlåda. Där fann jag ett par gamla gardiner som jag nästan glömt att jag hade. Köpta för säkert fem år sen eller mer tror jag. Men de blev alldeles perfekta nu! Blårutiga, långa gardiner, med mörkt plommonröda band att knyta upp dem med i gardinstången. Det blev så bra! Ser lagom ombonat och höstlikt ut tycker jag. Tänk vilka fynd man kan göra ibland!

Ååå, vilket härligt väder det har varit den här helgen! Sol och varmt. Fast idag är det mest moln, men varmt ändå. Jag har (som vanligt på lördagar) städat, tvättat, handlat o lagat mat. Men också hunnit med att läsa, jag har börjat på en ny bok som jag har svårt att lägga ifrån mej.

Eftersom det är söndag idag blir det biokväll! Jag ska gå och en film som heter Fjärilen i glaskupan. Verkar lovande...

Idag skiner solen och det är sommarvarmt ute. Men det känns ändå att det ligger lite höst i luften.

Min mamma fyller år idag, så vi ska dit på födelsedagsfirande i kväll. Min mamma har gröna fingrar, och tycker om blommor, så här kommer lite blommor till dej; det är
mina dahlior som just nu blommar som bäst, visst är de vackra?

Till slut har jag läst ut den här boken, Kleopatras kam av Maria Ernestam.
Detta är en bok som är svår att beskriva. Den handlar om tre vänner som bestämmer sig för att starta ett företag tillsammans, vars affärsidé är att lösa folks problem. Men, det visar sig att de får uppdrag som de aldrig kunnat drömma om...
Samtidigt har alla tre ett förflutet som påverkar dem i deras handlingar. Det blir lite rörigt med tre huvudpersoner och det gör också att man har svårt att lära känna huvudpersonerna och fångas av deras öden. Boken har också en alltför dyster och mörk stämning tycker jag.

Jag har tidigare läst Busters öron av M. Ernestam. En mycket speciell och på sina sätt charmig bok som jag verkligen tyckte om. Därför hade jag höga förväntningar Kleopatras kam, som tyvärr inte infriades. Boken var stundtals ganska seg, men jag läste ut den iallafall för jag ville veta hur den skulle sluta. Jag brukar inte ödsla tid på böcker som jag inte tycker om annars.
På det stora hela tycker jag att den här romanen var medelmåttig. Om jag inte läst Busters öron förut skulle jag inte komma på tanken att läsa en till bok av samma författare.

Så, vill ni läsa Maria Ernestam, läs då Busters öron istället tycker jag.

Jaa, nu är jag på gång igen! Med "powerwalk-andet", och det känns skönt! Idag har jag gått på jobbet o längtat efter min kvällspromenad. Tänkte att det håller nog upp till kvällen. Men det gjorde det inte, det regnar fortfarande. Inte det hällregn som varit mest hela dan - men det småregnar lite - och jag hade ingen lust att bli blöt igen. Har ju redan varit ute i ösregnet med barnen på jobbet! Det är inte mitt favoritväder precis...(Så lilla weatherpixie där nere i hörnet, hon ljuger lite idag!)

Tisdagstema

NYTT OCH GAMMALT

Ny och gammal bebyggelse.

"Den gamle by" i Århus, Danmark med hus från 1600-talet, och där i bakgrunden ett av de nyare husen i samma stad.

Kontraster handlar det om idag på Tisdagstema.

Ja, den var bra den här filmen; Things We Lost in the Fire.
Audrey Burkes liv krossas av hennes makes plötsliga död. I sin sorg vänder hon sig till makens bästa vän som han känt sedan de var små, Jerry Sunborne, en före detta advokat som nu är på gränsen till att gå ner sig totalt i ett gravt drogmissbruk.
Tillsammans försöker de att reparera sina liv. I filmen finns också två barn, 6 och 10 år, som förlorat sin pappa.
Detta var en mycket välgjord film om sorg och saknad. Mycket bra rollprestationer av Halle Berry som Audrey Burke, och helt enkelt lysande bra av Benicio del Toro som den neddrogande Jerry! Jag var också mycket imponerad av de två barnskådespelarna i filmen, kort sagt en mycket bra film som verkligen griper tag i en.

I lördags såg jag en annan film hemma i TV-soffan, som också var bra och sevärd, men som ändå inte riktigt kunde gripa tag i mej; Pans Labyrint.
Detta är en film som både är en saga/fantasyhistoria och en verklig historia. Den utspelar i tiden för det spanska inbördeskriget. Spanien styrs av fascisterna, men en grupp motståndsmän kämpar vidare och har sin bas i skogen. Den lilla flickan Ofelia, som har huvudrollen i filmen, flyr från den mycket våldsamma verkligheten till en fantasivärld som hon är minst lika våldsam. I verkligheten har hon en styvfar som är allt annat än godhjärtad, liksom hon i fantasivärlden stöter på onda monster och otäcka varelser.
Det är en spännande historia, och filmen har ett fantastiskt ljud som gör mycket för helhetsintrycket. Men - som sagt- denna filmen kunde inte riktigt gipa tag i mej. Kanske för att det var en så underlig blandning av fantasi och verklighet.

Söndagkväll = biokväll!
Jag och syster min ska gå på bio ikväll, och har bokat in flera söndagkvällar i rad framöver för biobesök. Mysigt avslut på helgen! Kvällens film heter "Things we lost in the fire". Verkar vara bra.

Så härligt att det är fredag!

Vi har ätit kräftor, en mumsig paj och god sallad, och druckit gott vin, pratat och haft mysigt med levande ljus i augustikvällen.
Nu väntar de här på mej, rykande färska låg de i brevlådan i dag när jag kom hem!

Ordlös Onsdag

Hängande trädgård.

Fler ordlösa bilder finns idag hos Boella.

Mmm, vilken god middagsmat jag serverade igår! Jag var sugen på något grönsaksrikt, vegetariskt och hittade (på Tasteline.se) en mumsigt god gryta med bönor, paprika, fetaost m.m. Fast jag fick laga två rätter, den yngste i familjen är inte mycket för grönsaker. (Så det blev lite hederlig köttfärssås o spagetti också). Receptet finns på Ninnis Goda, kika in om du är sugen på något gott och lättlagat.

Jag var på bio igår med min syster. Vi såg No country for old men, bröderna Coens senaste film. En riktigt bra och otroligt spännande film med annorlunda och väldigt duktiga skådespelare. Varenda replik var genomtänkt, texasdialekten underbar, tidsandan (1980) perfekt och att filmen inte innehöll någon musik gjorde att filmen fick en mycket speciell och krypande spänning. Skådespelarna var mycket trovärdiga, som t.ex. Tommy Lee Jones som den snart pensionerade polisen med sina tankar och drömmar, och Josh Brolin som den lågmälde och jagade cowboykillen Llewelyn Moss som fått tag på pengar han borde lämna orörda. Men den som gjorde störst intryck var absolut Javier Bardem som lönnmördaren Chigurh. Bardems prestation är makalös bra, och Chigurh är en av de bästa filmskurkar jag sett. Han behövde inte yttra ett ord, det hade räckt att bara se på honom för att bli rädd...

Missa inte!!!!

Tvådagars-helg är för kort! Det borde vara minst tre dagar. Så att man hinner med att leva lite med, vara ledig, sköta hemmet, umgås med familj o vänner, slappa, läsa, se på film, pyssla med blommor o trädgård...Denna helgen är redan slut, måndag igen imorgon. Men en del har hunnits med i allafall. Igår var vi - äntligen!- och köpte ett nytt vitrinskåp till matrummet. Som jag velat ha i evigheter, ett större där mina glas o mitt porslin o så får plats. Det blev bra!
Sen kom äldste sonen J och svärdotttern F hit, de stannade tills idag. Vi åkte ned till Göteborg, och gick på Liseberg tillsammans idag, innan de åkte hem till Trollhättan. Roligt!!! Det var så längesen jag var på Liseberg.

En av mina favoritförfattare heter Anita Shevre. Jag har läst flera av hennes böcker; Vikten av vatten, Pilotens hustru (dessa båda har också filmats), Nära Eden, Allt han någonsin drömt om, Ljus över snö, Där vågorna bryts, Sjöglas, och så den här sista, Strandsommar. De flesta har varit mycket bra, några rent av väldigt bra ( Ljus över snö, Allt han någonsin drömt om) och så alldeles speciellt de tre sista, som jag verkligen tyckte om och som också var kopplade till varandra; Där vågorna bryts, Sjöglas och Strandsommar.

I Strandsommar skriver Shevre om en 29-årig kvinna, Sydney, som lämnade sitt första äktenskap och blev änka i sitt andra. Hon börjar jobba som privatlärare i en tjusig sommarvilla vid New Hampshires kust. Hennes skyddsling är Julie Edwards, en vacker artonåring som trots föräldrarnas förhoppningar får det svårt att komma in på de exklusivaste skolorna. I familjen finns även två söner i trettioårsåldern, Ben och Jeff, som Sydney ska komma att få ett komplicerat förhållande till.

Anita Shevre skriver som alltid med stor inlevelse och dramatik. Hon har ett vackert målande språk som gör att jag ser både miljön och människorna lika tydligt framför mig som om det vore film. Hon har ett ganska långsamt berättartempot, men det blir aldrig tråkigt. Det händer tvärtom en hel del, och man vill inte sluta läsa.

Handlingen utspelar sig på samma plats och i samma hus som de tidigare böckerna Där vågorna bryts, Sjöglas och Pilotens hustru, fast alla i olika tidsepoker. Att handlingen utspelar sig på samma plats som i tidigare böcker jag läst, och att människor och händelser ligger i denna boks människors minnen är ett väldigt fängslande tycker jag. Jag minns ju med glädje de andra böckerna, och får en känsla av att jag varit där, att jag känner dem som tidigare bott i huset.

Så, denna bok kan jag rekommendera att läsa!

Men den bok jag tyckt allra bäst om är Sjöglas. Den handlar om Honora som plockar sjöglas, glasbitar i alla färger längs stranden. Hon gifter sig med Sexton, en ung skrivmaskinsförsäljare, de hyr en nedgången villa vid stranden som Honora blir djupt fäst vid. Men när Sexton vill köpa villan vänder lyckan. Det blir depression, Sexton förlorar jobbet och tvingas till en tillvaro i samhällets textilindustri. Han förvandlas och blir en annan man än den Honora en gång lärde känna. Det blir en stor tystnad mellan dem, en arbetskonflikt växer fram på fabriken och deras hem blir en mötesplats för den förbjudna fackföreningen. En roman om fattiga och rika, lojalitet och brusten tillit. Vacker och underbar läsupplevelse, man blir förflyttad i tid och rum. LÄS!!!

Dessa böcker utspelar sig vid havet, så inlevelsefullt beskrivet att jag känner saltsmak på läpparna och jag får lust att resa till det där sommarhuset vid New Hampshires kust, och bosätta mig där, gå långa strandpromenader, plocka sjöglas och sitta på verandan och titta ut över havet i kvällsbrisen....

Tisdagstema

Fridfullt
En kväll i juli, när solens sista strålar glöder på kyrkan mitt i byn i Hammenhög. Svalorna flög ljudligt där ovanför, på jakt efter mygg och småknott.

På Tisdagstema finns fler fridfulla bilder.

Igår åkte vi till Göteborg. Strosade en stund på stan, bland massor av folk.

Sen blev det ett besök på Trädgårdsföreningen. Så mycket vackra blommor att se och dofta på...

Tittade in i Palmhuset också.

Det blev också en mycket god fika på Rosencafeét. Vi satt inomhus, för att slippa getingarna, och de närgångna sparvarna. (de drog sig inte för att sno åt sig en smula från faten medan gästerna satt o åt minsann!) Men uppe på takbjälkarna i taket, och under borden inomhus, där satt sparvarna och väntade på godsaker! Så många feta, välmående sparvar har jag nog aldrig sett!

Det fanns så många vackra rosor att titta på! Om jag hade haft en större trädgård så skulle jag ha flera rosenrabatter. Jag har en liten rosenrabatt, som blommar jättefint i år. Den innehåller bara röda rosor, men jag vill ha rosa och gula och vita och polkagrisfärgade och....en större trädgård.

Idag har regnet vräkt ned, det har varit mörkt hela dagen. Men jag har haft fullt upp med att förbereda mat, duka och baka kakor, för idag har vi firat yngste sonens födelsedag! Han fyller först imorgon, men det passade bättre att bjuda nära o kära idag på söndag. Han fick ett (digitalt) trumset av oss, något som han önskat sej länge länge...Imorgon blir det lite mer firande, med middag på restaurang+biobesök.

Första jobbveckan är avklarad. Trots att det varit en väldigt lugn vecka på jobbet känner jag mej jättetrött...(Hur ska det bli framöver när det tar fart på jobbet ordentligt?!) När jag kom hem och druckit en kopp kaffe så fick jag upp farten igen och så städade jag hela huset grundligt. Det behövdes efter semesterns "slö-städning". Att städa hör till det allra mest tråkiga hushållsarbetet, så semesterveckorna brukar vara relativt städfria här...det blir bara det mest nödvändiga, som toaletter o badrum och så.

Ordlös Onsdag

Sommar på Österlen.

Titta på fler ordlösa bilder hos Nejmas vikarie Krokofanten i Frankrike.

Tisdagstema

KÄRLEK Jag är mamma till tre underbara barn, och kärleken till dem är oändlig...
Bilderna på barnen har några år på nacken. Ingen bra kvalitet på dem, för jag har fotat av vanliga fotografier, men så får det bli idag...

Vill du se hur andra tolkar kärlek, titta in på Tisdagstema

Semestern är slut. Tillbaks på jobbet igen. Det känns...sådär. Och sommaren förvandlades till höst över en natt. Ösregn och blåst. Mörkt och murrigt. Vill inte ha höst än, det ska vara sommar minst en månad till!

På jobbet diskuterade vi getingarnas aggressiva framfart, det har ju varit rätt många av dessa de senaste dagarna. En liten pojke, 4 år, ville berätta om sina erfarenheter av dessa insekter; "Jag har också fått ett getingstick. Av en humla!"

Ett biobesök har jag gjort under min semester. Och jag säger som min syster, Mamma Mia va bra! Vilken film! Man blev varm av glädje i hela kroppen av den, ett riktigt lyckopiller! Allra mest gillade jag scenen när alla kvinnor i filmen sjöng "Dancing Queen", jag blev helt tårögd och varm av den scenen.






Så, alla som behöver en injektion glädje, gå och se Mamma Mia!