Det kändes ju som om sommaren kom nu i Kristi Himmelsfärdshelgen. 

Så underbart!

Vi begav oss ut på en sommarutflykt på slingriga landsvägar, 

besökte butiker, gårdar och cafeer, 

i "Taste the Countryside" i Herrljunga-Ulricehamnsbygden.

Först gofika i det röda huset med glasverandan,

ett hemtrevligt bokcafé med hembakade bröd o kakor.

Sen vidare

till mysiga små butiker

plantskolan mitt i skogen

och så träffade vi hundra hönor 

och ett gäng glada grisar.

Vilken mysig dag!

Helgledigt!

Så härligt, jag tog semester i morgon, så fyra lediga dagar ser jag fram emot nu.

Och dessutom skiner solen, himlen är blå, det är lagom varmt ute.

Det har ju plötsligt blivit alldeles grönt ute, 

ljuvligt!

Jag var ute och sprang häromkvällen, 

i allt det där gröna, 

fågelkvitter 

och syrerik kvällsluft.

 Det var så härligt!

Jag har inte kunnat springa så mycket efter min stressfraktur 

som varit sååå seg att bli av med.

Men nu känns det ingenting när jag springer längre, 

underbart!

Så kom värmen då, med besked. 

28 grader varmt, bara över en natt. 

Sommar!

Och vi har hjälpt till att måla hus,

....och fröken Katt strosar omkring 

i det gröna.

Eller chillar i skuggan...

Olivträdet har fått flytta ut!

Annars är det inte mycket som hänt i min trädgård än, 

det känns som vintern nyss försvann ju....

Livet fortsätter, trots allt.
Sorg och saknad,
men vi går vidare,
på nya stigar...
Mitten på maj,
 förstår inte vart den här våren har blivit av?
Nästan inga varma, soliga dagar,
så där så att man kan njuta i solvärmen på altanen.

I lördags var vi tillsammans med de små. 

 Klappade djuren i Nolhagaparken, 

 åt glass och lekte på den stora lekplatsen. 

Men det var iskallt, och regnigt.

Men i morgon kommer värmen sägs det.

Hoppas, hoppas...
Längtar så efter värme och sol!

Det är mycket på gång i mitt liv just nu...
Spännande saker,
förändringar...
Pirrigt,
 och lite läskigt...

Äntligen en bra bok!

Fortfarande Alice

av Lisa Genova.

En finstämd skildring av en kvinna i femtioårsåldern som drabbas av demenssjukdomen Alzheimer.

Den här boken berörde mig djupt, 

jag fastnade efter att bara ha läst några rader. 

Författaren och lyckas verkligen att beskriva hur Alice sjunker djupare och djupare ner i sin sjukdom.

Boken är ganska tunn och lättläst, men otroligt välskriven och engagerande.

Läs!

Rekommenderar varmt denna bok!

Boken har också blivit film, 

jag hoppas kunna se den med.

Boken jag läste innan denna, och som jag trodde skulle vara bra efter att ha läst goda recensioner,

föll mig inte alls i smaken.

Flickan med snö i håret

av Ninni Schulman.

En typisk svensk deckare,

med en mordgåta och en kvinnlig huvudperson -en journalist, en nyskild ung kvinna med liten son - och så liten kärlekshistoria i det hela...

Det märks att författaren till boken själv har en bakgrund som journalist.

Hon har skrivit flera böcker, men jag vill inte läsa några mer. 

Nä, inget för mig... 

Idag har varit den värsta och tyngsta, men också en av de vackraste dagarna i mitt liv. 

Att vara med om sitt lilla barnbarns begravning, det är inget jag önskar någon människa.

En så stor sorg.

Lille Louie,

min lille pojke,

som jag saknar dig,

trots att jag aldrig kände dig...

Som jag önskar att du hade fått leva,

att jag hade fått se in i dina ögon, 

se dig växa upp,

skratta och leka...

Men jag fick i alla fall hålla din lilla kalla hand i min,

klappa på din mjuka kind, 

och pussa din panna,

innan du lämnade oss.

Trots att du är någon annanstans,

så finns du ändå här, 

du har en plats i vår familj,

lilla osynliga änglabarn.

Och solen sken, från en klarblå himmel, 

fåglarna kvittrade och träden började bli gröna, 

vinden var ljum och varm,

den här dagen då vi tog avsked av dej,

lille Louie.

HAEVN- Where the heart is

Och så var vi vid havet, då. 

En första maj-ledig måndag, 

när våren hade bestämt sig för att komma på riktigt.

Det glittrande blåa havet...

och skogstigen...

solvarm

och vitsippor 

överallt

Alldeles nygröna, 

skira blad på träden.

Man kunde ta av sig jackan,

och njuta av ljumma vårvindar.

Heja våren!

Livet går vidare, trots allt det svåra som omger oss just nu.

Våren verkar ta fart, 

växterna börjar spira

och det känns så skönt att känna solen värma i ansiktet.

Igår var jag en stund i trädgården, ensam.

Räfsade gräset rent från gamla löv,

städade lite i rabatterna.

Och grät över den lille pojken som aldrig fick se solen.

Sorgen över mitt lilla barnbarn,
och smärtan över att se hans mamma och pappa så tyngda av sorg
gör så ont.

Men idag åker vi iväg på en utflykt.

Jag vill se havet!