onsdag 25 maj 2022

 Efter dagar med sol och värme drog mörka moln in i går.
Det blev en regndag.
Vilket var toppen för vår nysådda gräsmatta,
och för mej som slapp springa runt och flytta vattenspridaren över hela tomten!

Men på kvällen slutade det regna, och jag gick ut i skogen.


Det doftade så gott, så intensivt. 
Fuktig mossa, blöta trädstammar,
skogsblommor och blöt grusväg.
Och fåglarna sjöng sina kvällssånger,
så starkt som de bara förmådde.



Att vara i skogen ger sån tröst och ro, 
det är som ett stort tryggt rum som omsluter en.
Ja, skogen har en sån kraft -
jag förundras så av hur tröstande och läkande skogen faktiskt är.
Mitt bästa ställe.

Det här är också mitt bästa ställe.


Sjön.


Nu är bryggan utlagd,
 så bra då slipper jag vada ut i det kalla vattnet för att kunna doppa mig!


Men det har inte blivit något bad sen i fredags.

Försommarkänsla





På andra sidan hagen som jag ser från mitt köksfönster
 finns en gammal torpruin.
En jättelik syren växer där,
och stora blommande fruktträd.

Jag undrar vem som bott där en gång,
planterat syrener och fruktträd och kaprifol.
Jag gick dit, en solig kväll.


Härifrån ser jag vårt hus, på andra sidan hagen.


Jag plockade med mig ett stort fång av dessa ljuvligt doftande syren,
och äppelblom.



Nu njuter jag av dem här i mitt hus!

Doften av syrener...
mmmm!

💜💜💜


lördag 21 maj 2022

 Jag går ut på  kvällspromenader.
Om N är hemma så följer han med, 
annars går jag själv. 





Njuter, njuter, njuter
av stillheten, fågelkvittret 
- häromkvällen hörde jag storlommen! -
de ljusa vårkvällarna,
blommorna,




...knastret av torra grusvägar
 eller känslan av att gå på 
mjuka, mossiga stiglösa vägar i skogen.


Gick genom en kohage en kväll,
genom skogen och kom ner till vattenbrynet vid sjön.
Stillhet - ensamhet - lugn.


Eller uppåt, uppåt, uppåt...


- till toppen på berget med utsikten ner mot "min" badstrand och mitt hus där bakom träden
kyrkan långt där borta...



I går gick jag längs landsvägen in mot byn,
förbi hus och gårdar till kyrkan.
Plockade en bukett blommor längs vägen,
lyssnade på lärkorna som drillade i skyn,
tittade på glada små lammungar som sprang runt i hagarna.





Blommorna satte jag hos lille Louie,
 mitt änglabarnban.
Satt här och pratade med honom en stund innan jag gick hemåt igen.
Nu bor jag ju nära hans grav, bara ett par kilometer att gå - det känns bra.


Jag bor ju vid sjön nu,
och jag gillar ju att bada.


Så det har jag gjort, flera gånger -
ett dopp i det ännu kyliga vattnet.
ISkallt -men härligt!

Ja, jag trivs verkligen här där jag bor nu.


Försöker njuta av våren, grönskan och blommorna,
solen och värmen -
men det är inte så som det brukar vara.
Jag har liksom svårt att känna mig glad.
Det här är ju min bästa tid på året,
men jag kämpar med att känna glädje, 
att vilja saker - att vara pigg och glad.
Känner mig så skör, så trött,
så energilös.
Det bär emot att ens skriva detta
- för jag vill inte att det ska vara så.
Jag har så svårt att känna igen mig själv.


Titta, blommorna har slagit ut - från en dag till en annan.


måndag 16 maj 2022

Jaa, det var ett tag sen jag skrev här.
Mycket som har hänt...
Jag har ju inte mått så bra,
och så har vi flyttat till nya huset och då har vi varit utan internet.
(Ganska skönt att vara lite "avkopplad" ett tag...)

Ja, mitt mående har varit lite upp och ned.
 Jag som i normala fall brukar vara energisk och snabb, 
 ha huvudet fullt av idéer och projekt jag vill göra,
 har liksom tappat all min energi och ork och lust.

Jag vaknar på morgonen, och blir glad av att se solen som lyser över ängarna och sjön.
Så underbart att bo här i mitt nya hus!
Äter frukost - och sen ja, då är min energi redan slut.
Det gör mig så ledsen -för jag känner inte igen mig själv.
I normala fall hade jag ju varit i full gång med alla mina idéer.
Eller varit på väg till jobbet...
Nu måste jag tvinga mig själv att agera - det är tungt.
Att vara tvungen att vila emellanåt för att orka,
det är inte något som är vanligt för mig.
Jag brukar ju aldrig vara trött!

Men, det ska väl bli bättre.
Jag har blivit fortsatt sjukskriven fram till mitten på juni,
och tänker att jag ska lära mig att ta det lugnt nu.
 Vila, meditera och träna mediyoga.
Gå ut i skogen på promenader
 - det är verkligen den bästa medicinen!
Älskar att vara i skogen - det ger så mycket ro.
Och nu bor jag ju mitt i naturen,
och har skogen runt omkring mig.


Där borta står vårt fina lilla hus!

Och sjön...
På ett par minuter är jag nere vid badplatsen.
Lyx!


Idag har jag faktiskt tagit ett dopp,
iskallt men hur härligt som helst!
Medicin för själen det också.


Jag blir i alla fall väldigt glad och lycklig av att bo här i vårt nya hus!

I går var vi uppe på bergets topp,
och långt där nere bor vi.



Jaa, jag bor i ett paradis här...


Vi går på kvällspromenader
 i skogen,


...och förbi sjön och ängarna och hagarna
och njuter av de ljuvliga vårkvällarna.



Knoppande äppelblom
och massor av violer i hagen.
💜

torsdag 28 april 2022

Läsa böcker, det tycker jag om! 
Och passar fint att ägna sig åt när man är hemma för att vila.


Här är de senaste böckerna jag läst.

Renoveringsobjekten
av Eli Åhman Owetz

Å, vilken mysig, varm och underhållande bok! 
Blir glad och varm av att läsa den här.
Karaktärer som man inte kan låta bli att tycka om,
en bok som är känslosam och positiv,
med fina miljöskildringar.
Jag har läst hennes tidigare bok Brevvännerna,
- som jag skrev om HÄR -
detta är en fristående fortsättning på den romanen.
Skriven i samma anda;
 med värme, hjärta och själ. 
LÄS!

Någon som du
av Marc Levy.

Även den en bok av en författare jag läst tidigare, 
dock tyckte jag nog bättre om de två tidigare jag läst.

Denna boken handlar om kärlek som är starkare än döden,
och om en komplicerad far - son relation,
 berättad med både känsla och humor.
Även den här boken, liksom de tidigare,
innehåller vackra teckningar mellan varje kapitel.
Det gillade jag!
Huvudpersonen är pianist,
och jag letade upp och lyssnade på musikstyckena som nämns 
vilket gav en extra dimension till berättelsen.

Till sist en bok som jag gillade väldigt mycket!

En doft av apelsin
av Joanne Harris.

Detta är en bok som har några år på nacken, (2001)
jag fick den av min svägerska när hon rensade i sin bokhylla när hon flyttade.

En fantastiskt skriven bok,
 vacker, poetisk och välskriven.
 Jag ville aldrig att den skulle ta slut!

Det är en väldigt mörk historia, men berättad med så mycket känsla och värme.
Så här beskrivs handlingen på Bokus:

Dunkla händelser, kärlek och svek 
finns nerskrivna i den hemliga receptsamling och dagbok 
som är Framboise Simons enda arv från sin mor.
 Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder 
till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett crêperie.

Ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är,
 men ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok
 desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga 
och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv. 
Och snart hinner det förflutna i kapp...

Joanne Harris skriver med ett intensivt och myllrande språk. 
Mat har en stor del i berättelsen,
och hon får dofter och smaker att bli så tydliga.
Jag gillade också att huvudpersonerna i boken bar namn efter frukter och bär:
Huvudpersonen Framboise (hallon), 
hennes syskon Cassis (svarta vinbär) och Reine-Claude (en äppelsort) 
samt Framboises döttrar:
Noisette (hasselnöt) och Pistache (pistage).

En riktig fransk pärla!


Ja, jag har alltid varit en bokmal!
När jag rensat bland saker på vinden hittade jag de här:
 listor på böcker jag läst som jag skrivit en gång... 
Och kolla, jag läste ut en bok på en eller ett par dagar!!
Jaa, m å n g a böcker bar jag hem från biblioteket inne i stan.





Boklistor, vilket jag ju har fortsatt med..!

En annan meditativ sysselsättning jag ägnat mig åt är att 
måla!


Ja, det är väldigt skönt att måla och lyssna på musik...
Snart är skåpet färdigmålat, 
och jag blev väldigt nöjd!