Fredagsfönstret var ju från en liten bergsby i Ligurien

- Apricale.

Tänkte jag skulle visa lite fler bilder därifrån,

och från två andra vackra små bergsbyar vi besökte när vi var i Menton.

 Vad kan passa bättre, 

en grå och mörk novemberdag?!?

Apricale ligger som sagt i Ligurien,

och här i de liguriska bergen och de tysta skogarna ligger flera små isolerade byar,
oftast högst uppe på en bergssluttning.

Vi körde på smala och slingriga serpentinvägar,
och stannade först här, i den lilla medeltidsbyn 

Dolceacqua.

... med en fantastisk gammal bro över floden...

Hej hej,

här står jag längst uppe på bron!

Här har Monet varit och målat en gång...

 Smala, mörka, lite fuktiga gränder...

...som leder upp till den gamla borgen på toppen.

Många av butikerna i gränderna säljer konst och hantverk.

Och jag, 

jag bara n j ö t 

av lugnet, stillheten och atmosfären här...

...precis som den sovande katten 

...och den gamle mannen som sitter och funderar på en bänk utanför kyrkan.

 Sen for vi vidare på slingriga vägar.

Uppåt, uppåt uppåt...

till

Apricale

...vår lilla blåa Ford fiesta står parkerad där vid muren...( haha, fast just det, vi hade ju en RÖD...men den står där bakom träden i alla fall!)

Här åt vi lunch,

på en fridfull restaurang med fantastisk utsikt över ett höstfagert Ligurien.

Världens godaste pasta med kaninragu.

Jag var lite tveksam till att äta detta 

(servitörens rekommendation)

men åååh...

det smakade helt ljuvligt gott!

Sällskap vid bordet 

... så fin! 💚

Smala gränder även här,

brant sluttande.

Väggmålningar lite överallt...

Titta, vilket smalt hus..!

...så mycket fint att fotografera.

(...och ha att titta på såna här mörka novemberdagar som idag till exempel!)

Tänk att bo så här..!

Lugnt och stilla,

bara vindens sus och prassel i höstlöven.

Tittut!

Vi fortsätter till ytterligare en liten medeltida bergsby,

Rocchetta Nervina

En liten by vid vägens ände.

Gamla stenhus, tätt tätt ihop,

och en flod som rinner genom byn.

Turkosblått vatten i floden Nervia...

...och en mur översållad med blå blommor...

En underbar höstdag i Liguriens bergstrakter.

(alla bilder är klickbara)

Veckans Fönster

Blått

Lite färg och ljus.

Det behövs i de här gråa novemberdagarna.

Mörkret föll redan vid fyra-snåret,

idag när jag åkte hem från jobbet.

Ett fönster från lilla bergsbyn 

Apricale, Ligurien

i Italien.

Fredag igen i morgon.
Hurra så skönt!

Lite fler  Rom-bilder.

Å, jag längtar tillbaka till denna fantastiska stad!

Att vandra runt här...det var så härligt.

Sista morgonen blåste det och ösregnade på tvären...Vi satt och åt frukost på hotellet, tittade ut på regnet och insåg att idag är det inte läge för långa promenader...

Vad ska man göra en söndag i Rom när det ösregnar? 

Jo, vi beslutade att ta oss till Villa Borghese, en stor park i norra Rom. Där finns ett konstmuseum, passar bra att besöka en regnig dag. 

Så vi fällde upp paraplyerna och gick till närmsta Metro, 

och åkte till Piazza del Popolo. 

När vi kom upp ur underjorden var regnmolnen nästa borta, 

solen sken och himlen var blå!

Härligt!!

Piazza Popolo är ett stort torg, med en hög obelisk mitt på torget. 

Denna 36 meter höga obelisk är över tvåtusen år gammal...

Vackra fontäner omger också den stora piazzan.

Eftersom regnet försvunnit så struntade vi i att gå på konstmuseum, 

och vandrade runt på gatorna istället.

Satt i solen och drack kaffe, 

åt en himmelskt god croissant, och tittade på folk.

Det var söndag, och all biltrafik var avstängd här på den stora shoppinggatan 

Via del Corso.

Att titta i affärer är alltid roligt..!

Vi gick längs hela Via del Corso, 

där långt borta ser vi Spanska Trappan.

 Vi gick vidare, över Tibern och till
Trastevere. 

Den här stadsdelen har varit de fattigas kvarter ända sen antikens dagar. 

Här är mysigt och charmigt, med vindlande gränder, små torg och ruffiga hus 

istället för livliga gator, stora palats och pampiga piazzor.

Här blev det lunch på ett mysigt ställe.

 Ännu en supergod pizza. 

Mums!

Sen promenerade vi vidare, vi ville se på utsikten från Aventinen, en park på av Roms kullar.

Här finns ett nyckelhål i en port, 

varigenom man ska få en fantastisk utsikt över staden.

Det var ju söndag, och mycket folk i parken, så det var kö för att få kika genom nyckelhålet.

Vi ställer oss i kön...

Och så när vi står där upptäcker N plötsligt att hans jackficka är öppen, 

och plånboken borta!

Vi ringer restaurangen där vi nyss ätit, 

kanske att han glömt plånboken där när vi betalade? 

Men nej, ingen plånbok upphittad.

Tur i oturen att det var sista dagen,
 han hade bara ca 20 euro i sedlar i den förutom bankkort och körkort.

Han spärrade dessa innan något hann hända,

men något kik i nyckelhålet blev det inte...

Så nu måste vi ju åka tillbaka till Rom!

För jag tror att Rom är en stad som man kan besöka hur många gånger som helst.