Semesterdagarna rullar på...

och vi har mest varit hemma. 

Men i slutet på förra veckan var vi iväg på en liten resa. 

Vi körde upp till Vättern, längs sjöns östra sida genom Gränna och...

...till Ombergs Turisthotell.

Sist vi var här var pandemi-året 2020 

- och sen dess har jag längtat efter att komma tillbaka.

Nu blev det av!  Vi bokade en natt för att fira bröllopsdag,

(lite i efterskott) för den 18 juli var det hela 39 år sen vi gifte oss.

En dag som känns nära i minnet men långt borta i tiden.

Svårt att greppa ibland hur fort tiden går...

Här är så fint!

Det känns som en resa i tiden att bo här på detta charmiga och vackert renoverade pensionat.

Rummen är små och alla olika inredda, vackra tapeter och gammaldags möbler.

Inget badrum på rummen, bara ett handfat. 

Vi fick bo i det lilla rummet på östra gaveln, 

det nyaste rummet på pensionatet.

Så fint! 

Dusch och toalett finner man i korridoren.

Sen vi var här sist har de gjorts om - nu är de vackert och lyxigt renoverade,

i gammal stil!

Vi gav oss ut på en vandring!

 Förra gången vi var här gick vi långt; 18 km, se här!

Denna gången  valde vi att gå den ca 6 km långa Ellen Key-leden.

Så vacker vandring förbi Ellen Keys Strand,

 genom de högresta bokskogarna längs med Vätterns strand. 

Små tavlor med Ellen Key-citat på trädstammarna.

Sen vidare genom skogen

förbi den trolska Mörkahålkärret

...för att till sist komma upp på 

Ombergs hjässa 

...innan vi gick nedåt igen och tillbaka till hotellet.

En härlig vandring i perfekt väder, sol och lagom varmt!

Sen satt vi på hotellets stora härliga balkong och njöt av solen,

utsikten och lugnet i några timmar...

... innan det var dags för kvällens middag.

Selfie i korridorspegeln...

Maten var gudomligt god!

En femrätters-meny som i själva verket var sjurätters.

En extra liten smakbit innan den första rätten,

och på slutet lite hemgjord konfekt.

Fiskrätten var gös, kötträtten lamm,

och däremellan hemgjorda pastaknyten med getost, en svamprätt...

...en tallrik med utsökt ostar, och glass med jordgubbar och madeleinekaka...

Allt var makalöst gott!!!

Efteråt gick vi ut på en skön kvällspromenad.

Vilken fin dag!

🩵

November är här.

Vi har haft finaste vovven här hos oss,

Tage.

Hans husse och matte; Emil och Alice ska bygga ut sitt lilla hus 

och vill förstås ha gammaldags fönster som passar i deras gamla torp från mitten på 1800-talet.

I Brålanda i Dalsland finns ett snickeri som gör sådana, så de skulle åka dit för att titta.

En resa på ett par timmar, enkel väg.

Tage ville de helst inte ha med sig, 

men vi ville gärna ha honom hos oss såklart!

Så vi hämtade honom i fredags kväll.

Blev bjudna på tacos...

...och fick prata lite med lille Valter.

Han är så gullig!!

"Pratar" med hela kroppen!

I lördags var det en fin dag!

Solsken och milt ute.

Vi gick ut på långtur!

Upp till bokskogen, det var längesen vi var här.

Ännu finns det löv kvar på träden, 

även om de flesta låg på marken.

Och på picknickbordet som står här mitt i bokskogen!

Det finns fortfarande gula kantareller i skogen!

Vi har såklart också tänt ljus hos dem vi saknar.

Tage var med när vi var vid min systers grav, på den stora kyrkogården i stan.

Massor av människor här, i går precis när mörkret började falla.

Vackert med alla ljus!

Men Tage är en lantis -

han blev alldeles snurrig av alla människor som var här!

Men här sitter han fint vid min systers grav.

Finaste vovven!

💛

 Vi åkte till Komosse i söndags.

Vi hade tänkt oss hit i somras, men det blev aldrig av.

Men nu, denna milda fina hösthelg blev det av!

Komosse är ett naturreservat, på gränsen mellan Västergötland och Småland.

och en av södra Sveriges största myrmarker.

Det går en vacker led runt mossen på ca 4,5 km,

till största delen på spänger.

Vi har varit här flera gånger förut, 

oavsett årstid är det alltid lika förtrollande stämning att gå här över myrmarken.

Fika paus på Björnön.

Mackor med skinka och stekt ägg, kanelbullar och clementiner.

Mums!

Här på mossen fanns massor av lingon!

Såklart måste jag plocka...

Och fotografera...

Vi mötte en man här på vår vandring som berättade att han sett spår av varg här i vintras.

Men vi såg knappt en enda levande själ. (förutom honom då...)

Alldeles tyst.

Och vackert..!

När vi åkte hem passade vi på att hälsa på Emil, Alice och lille Valter,

när vi ändå körde förbi.

Och Tage förstås..!

Valter sov gott hela tiden.

Han har blivit rund och go!