Fredag igen!

Idag väntade jag på solen, 

men den orkade visst inte ta sig igenom de grå molnen.

Det blåser isande vindar ute. 

Jag har plockat in lite fredagsblommor,

med iskalla fingrar...

Det finns inte så mycket att välja på kvar nu i rabatterna...

Men de här är ju fina!

Och deras namn är också fint -  kärleksört.

Efter att helgens stormvindar lagt sig blev det i måndags faktiskt en vindstilla dag,

med lite sol och blå himmel.

Sjön låg alldeles stilla och blank,

som en spegel!

Annars har det varit en väldigt grå höstvecka,

blöt och kall...

Och med lite för mycket innehåll för mig tror jag, möten och åtaganden...

Allt gick bra, men jag har blivit väl påmind om min hjärntrötthet och låga energinivå!

I måndags var jag med min pappa

 - som numera bor på ett korttidsboende pga sin tilltagande demens-

 på ett läkarbesök på sjukhuset.

Han var väldigt orolig och rädd inför detta,

och demensen gör att han reagerar med stor ilska och aggression i stressande situationer.

 Men det gick över förväntan bra.

(Ja, förutom att vi fick vänta i nästan 1 1/2 timme innan vi fick komma in till läkaren!!!)

I går hade jag samtal med min (nya) chef och en personalspecialist angående mitt mående,

och vad som ska hända framöver.

Det var jag såklart väldigt orolig över.

Det är alltid en stor påfrestning att prata om mitt mående,

jag vill ju helst säga att jag mår bra och kan börja jobba igen!

Chefen är dessutom ny, jag har bara pratat med henne en gång innan.

Men - det gick bra ändå.

Det blir nytt möte efter mitt nästa läkarbesök i januari.

Utöver detta har jag varit på mammografiundersökning.

Jag har förstås varit ute i skogen också!

Mitt favoritställe...

Utsikten från mitt "trösteberg".

Älskar den här platsen!

💓

Ja, fortfarande finns det gott om kantareller i skogen.

Plockar också med mig fina mossor och annat,

det blir dekoration i höstplanteringarna ute.

Trevlig Helg!

🍂 🍁🍂

Stormvindar och en femåring!

Ja, det har den här veckan innehållit.

Vår lille Sam har fyllt hela 5 år!

I går var vi på kalas för att fira honom.

På frågan vad han önskade sig svarade han

"Många gäster på mitt kalas!"

Han hade bestämt menyn;

grönsakssoppa och chokladtårta!

Det blev det såklart, 

pappa Tobias hade lagat en delikat grönsakssoppa,

och mamma Elin hade bakat en smaskig chokladtårta med silverkulor, hallon och blåbär på.

Men det blev inte så många gäster...

Kusinerna Lilly och Vilmer var förkylda och febriga,

likaså var Emil och Alice.

Men det blev i alla fall ett kalas, och vi som var där hade massor av mat att äta..!

Och Sam sa

 "jag kan ha många gäster när jag fyller sex år istället!"

Många paket blev det ändå tyckte Sam.

Fem stycken - lika många som åren har fyllt!

Lillasyster Sally fick förstås också ett par små presenter.

Sam älskar alla fordon, såklart innehöll presenterna några såna.

HÖST,

ja, det har vi verkligen fått känna på denna vecka.

Några soliga, kalla dagar.

Och jag var ute och gick såklart!

Kallt var det - fick leta fram vantar och mössa och vinterjackan.

Där borta är mitt "hemma".

Hösten är så vacker med alla starka färger.

Kanske den allra vackraste årstiden?

Ja, hösten är vacker,

sommaren är skön,

och våren är ljuvlig.

Och vintern...

ja, den är fin den med. Om det är "riktig" vinter, med snö!

Men jag tycker inte om mörkret, gråheten, det färglösa,

kylan...Och att vintern alltid känns så lång!

Titta, skogen glöder i kvällsljuset,

så fint!

Och sen kom stormvindarna!

Ja, jösses vad det har blåst här.

Och regnet har öst ner...

Sjön var alldeles vild!

Innesittardagar.

Målardagar!

Så roligt att ta fram färger och penslar igen!

 Måndag -

 och en magiskt vacker morgon.

Solen stiger och det det ligger en tät dimma över skogen.

 Dimman lättar så småningom

och solen glittrar i de frostnupna blommorna.

Som kristyr!

Naturens magi.

Det var ett par minusgrader på morgonen,

och när jag vaknade skyndade jag mig ut på altanen för att bära in min stora 

Afrikas lilja som fortfarande stått ute.

Bladen slokade, 

men den repade sig när den kommit in, vilken tur!

Idag är det nog dags även för olivträdet att få flytta inomhus,

det klarar ju annars lite frostgrader.

I går var det en ljuvlig dag!

 Sol från en blå himmel, och faktiskt nästan vindstilla.

Vi hade planerat att dra upp båten för vintern,

tänkte att det nog inte bli några fler turer i den i år.

Men vi kunde ju inte motstå den här fina söndagen,

så det blev faktiskt en sista tur igår.

Underbart!

Detta är ett av mina favoritställen.

Att vara ute på sjön i vår lilla fina båt.

Ankra vid en klippa, 

fika lite.

Ta ett dopp i sjön.

Ja, det var kallt och friskt -

men en energikick och så härligt.

Jag blir lycklig i själen av att bada kallt!

Fiska - 

men utan napp...

Sen fick båten komma upp från sjön,

och körde vi hem den.

I veckan ska jag tvätta ren den, innan vi sätter den under kapellet.

Ja...

min blogg är ju min dagbok över livet.

I ord och bilder.

Sådant som händer och som gör mig glad och lycklig.

Men, som sagt,

livet är ju inte bara en dans på rosor...

Jag träffade min läkare förra veckan, 

för min sjukskrivning gick ut.

Jag trodde att jag skulle kunna börja arbetsträna lite.

Men...det blev istället ytterligare förlängning på sjukskrivningen på heltid,

t.o.m. januari nästa år.

Jo, jag hade fått testa arbetsträna om jag ville - i slutändan är det ju jag som bestämmer.

Men min läkare tyckte att jag skulle fundera på om jag verkligen skulle klara av det,

han trodde att det fanns en stor risk att jag skulle riskera att må sämre igen.

Jag har ju ändå kommit en bit framåt i det avseendet, 

även om jag fortfarande kämpar med trötthet och begränsad energi.

Tyckte att jag skulle avvakta lite till,

och poängterade att det viktigaste i livet är inte att jobba -

det är att MÅ BRA.

Så,

jag valde att lyssna på honom. Och på min man.

Jag vill må bra!

Jag kan bli så arg ibland på mitt jobb.

För det är ju mitt arbete -

eller rättare sagt min arbetsmiljö - som gjorde mig sjuk,

där jag gick sönder.

En arbetsmiljö som är helt horribel och under all kritik.

När jag var mitt uppe i den så reflekterade jag inte så mycket över 

vilka usla arbetsförhållanden vi hade.

Jo, visst förstod jag att det var helt galet, men det var ju bara så det var...

Och fokus för mig var ju alltid barnens bästa,

de skulle ha det bra!

Men nu - när jag kommit ifrån jobbet - så fattar jag ju hur galet det faktiskt var!

Att sitta i bilen hem och bara skaka, 

med hjärtklappning och tårarna rinnande nästan varje dag,

det är ju inte normalt!!

Jag har tex inte kunnat förmå mig att ens åka förbi mitt arbete.

Än mindre gå in där och hälsa på.

Det ger mig panikångest att bara tänka tanken.

Eller att ens skriva om det som nu,

det påverkar mig...

Att ha blivit sjuk och fått en hjärntrötthet (som jag nog får lär få leva med)

av sitt arbete - mitt yrke som jag faktiskt tycker om - det är för mig  en stor sorg och

ett trauma.

Men...

nu ska jag l e v a och leva gott, må bra!

Det är ju inte så att jag inte tycker om att vara "fri", 

få rå min tid själv, för det är såklart underbart! 

Men att inte själv  ha valt när jag inte vill jobba mer,

och framförallt att jag faktiskt blev väldigt sjuk av mitt jobb,

det tar tid att bearbeta.

HÄR är en länk till en debattartikel i GP om hur det är att jobba som förskollärare idag.

Tycker den beskriver väldigt väl hur vår arbetssituation ser ut.