Vilket omänskligt väder.

Tung, blöt snö som vräkte ner sen tidiga morgonen.

Snöandet övergick sedan i regn, 

så snön blev till en dyblöt snösörja att ta sig fram i på vägen hem från jobbet.

Tur att jag i alla fall satt i en varm bil...

Hallå våren, vart tog du vägen??

Hoppas det vänder snart igen.

För detta väder är som sagt smått omänskligt.

Å, jag längtar verkligen efter

ljus

värme

milda vindar

grönt

blommor...

Tänk,

för ett år sen ungefär var jag här.

På Madeira,

med ljus, värme, varma vindar, blommor och fantastiska vyer!

Det känns som en hel evighet sen man fick resa,

trots att det bara är drygt ett år sedan vi sist var utomlands.

Längtar!

Att vi faktiskt var på Madeira,

 denna underbara ö i Atlanten,

känns som en dröm - eller i alla fall som väldigt längesen.

Men det var ju bara ett par månader sen, i början på mars.

Jag är så glad att vi faktiskt kom iväg på den resan -

nu hade det ju varit en omöjlighet.

Det var verkligen en fantastiskt resa,

och jag hoppas verkligen att vi får möjlighet att åka dit igen någon gång.

En av de absoluta höjdpunkterna på den resa var när vi vandrade upp till Pico Ruivo,

Madeiras högsta topp.

Vilken upplevelse!

Vi hade en helt osannolik tur med vädret.

Strålande sol från en knallblå himmel, h e l a vandringen!

T o  m vår guide Jorge var överraskad av det vackra vädret.

Det kan annars skifta snabbt här uppe.

Det var ingen lätt vandring, 13 km varav 10 km uppför...

och det var verkligen brant på sina ställen!

Men så, så vackert!!!

När vi nått högsta toppen 

- med vidsträckt utsikt över hela ön!-

var det bara en kortare bit att gå till en topprestaurang 

där vi blev hämtade av Madeira Explorers lilla buss.

Här kommer bilder från denna vidunderliga vandring:

Karga berg....

...men också grönska och blommor.

Utsikten..!

Hisnande högt..!

Jorge kollar så att alla hänger med.

 En fågel...(minns inte namnet) den var inte alls rädd!

 Smala klippavsatser..!

Brant stigning...

Högre och högre...

Snart är vi på toppen!

Högsta punkten!

1862 m ö h

En magisk  upplevelse, 

att vara ovan molnen!

Där nere ska vi bli hämtade...

Två nöjda vandrare tillbaka på hotellet igen.

Tillbaka till Madeira igen,

 här kommer bilder från vår
andra levadavandring!

Denna gången vandrar vi längs Levada do Caldeirão Verde, 

som startar vid ett pensionat i naturparken Quiemadas,

en bit norrut på ön, mitt i en grönskande skog.

Och vilken skog...en riktig sagoskog!

Ett smaragdgrönt paradis, 

med enorma ormbunksblad, fuktigt och frodigt

och en ständig närvaro av vattnet.

Porlande i levadorna eller droppande från bergen och växtligheten runt omkring.

Utsikten var hisnande vacker - 

man ville hela tiden stanna och bara njuta och hänföras av utsikten av detta gröna paradis.

Men det var lite svårt -dels för att vi ju gick i grupp, och dels för att man var tvungen att ha fokus på vart man satte fötterna.

Stigarna längs levadorna var stundtals riktigt smala och slippriga av fuktigheten,

hade inte varit roligt att tappa balansen här..!

Vi passerade också flera tunnlar,

dessa var riktigt trånga och låga och helt becksvarta...

(vi hade ficklampor med)

Tur att man inte hade anlag för klaustrofobi.

Och att man är kort i växten,

men trots det fick även jag (155 cm lång) huka mig på vissa ställen!

...på väg in i en av tunnlarna...

Denna vandring slutade vid ett vattenfall, 

och sen vände vi tillbaka samma väg,

 ...till det fina lilla pensionatet i Quiemadas.

Där växte enormt stora och vackra rhododendronträd!

Marken nedanför var rosa av nedfallna blomblad...

...och påskliljor och fuchsia.

Och så satt den här fina fina katten på trappan till det lilla 

caféet där vi drack gott kaffe innan vi åkte tillbaka till hotellet igen.

Ännu en fantastiskt vandring på ca 13 km i sagolikt vacker natur!