Sommarens sista dag.

Trots att vi haft en regnig sommar, 

med undantag för juni som ju var väldigt varm, torr och solig,

så har det ju ändå varit sommar!

Men nu känns i luften, i vattnet och i naturen

att sommaren är slut.

Det syns ju på träden att hösten är på väg!

Hygget i skogen lyser lilarosa av ljung som blommar, 

mitt landskaps Västergötlands landskapsblomma.

Så fin!

Plockade med mig några små kvistar hem,

de blev fina här på handfatet i badrummet.

Ja, vi har haft soliga dagar den här sista sommarveckan.

Så härligt!

Vid vägkanten lyser det blått av massa blåklockor.

Tror nästan jag hör att de plingar lite sprött..!

Så vackra och skira.

Och jag kan lova att vattnet i sjön som skymtar där borta var 

ljuvligt idag..!

Spegelblankt, stilla och varken varmt eller kallt (18 grader)

och alldeles tyst och lugnt.

Underbart!

Himlen var rosa-blå igår kväll...

Jag tog en kvällspromenad. 

Det var lite höstkyla i luften...

Mötte N som var ute och sprang en runda.

Tack sommaren!

och välkommen 

hösten!

 Bilder från en helg med mycket regn,

men också lite solsken.

Vi har varit hundvakter!

Tage var här hos oss i lördags kväll,

när Emil och Alice var iväg på middag på restaurang i stan.

Han var lite ledsen först,

gnydde lite och satt i fönstret vid ytterdörren en stund och längtade...

Men sen gick det bra!

Det är första gången i mitt liv som jag varit hundvakt!

När jag var barn blev jag svårt skrämd av en ilsken hund,

och det satte spår i form av en hundfobi som jag fått leva med hela livet.

Men den här hunden..!

Det är den första hund jag känt mig avslappnad med,

utan panik och flyktkänslor.

Det gör mig så lycklig!

Tage är en underbar hund.

Så glad och snäll, vänlig och godmodig.

Lydig och duktig, trots att han bara är drygt ett år.

Tänk att jag har gått ut med en hund...

Lycklig!!!

Ja, att överhuvudtaget kunna vara nära,

klappa, krama och få en puss av en hund

 - det har jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle klara av!

Jag är så stolt över mig själv,

och så tacksam för att just fina, goa Tage kom till vår familj.

Mitt hund-barnbarn..!

Helgen bjöd på både regn och sol.

Ett morgondopp i spegelblank sjö.

Vattnet är inte sommarvarmt längre,

det brukar vara 17-18 grader varmt.

Men jag njuter av att sjunka ner i det klara, lite kalla vattnet.

Låta vattnet omsluta mig,

och sakta simma en stund.

Det ger en stark känsla av lugn,

tyngdlöshet och att vara ett med naturen.

Jag är så tacksam över att bo så nära sjön!

Senare under dagen tog de grå regnmolnen överhanden.

Igen...

Men sjön och naturen är ju lika vacker i alla väder.

Eller hur?

Vi trotsade regnet,

och gick ut i skogen en sväng.

Jag vet inte om det är sant, men jag tycker att luften känns mer syremättad när det regnar.

Vi gick på små stigar i skogen vid sjön.

Som tur är har jag alltid med mig en papperspåse och en plastpåse i fickan,

och den blev nästan full av gula, fina kantareller!

Det är minsann ett riktigt svampår i år.

Kantarellerna blev till en supergod middag i lördags kväll.

Pasta med kantarellsås.

Så gott att vi nästan slickade skålen med den gudomligt goda såsen!

Bilden är och receptet lånat från bloggen En kaka till

Kantarellsåsen gjorde jag såhär:

ca 250 g kantareller i bitar, 2 finhackade schalottenlökar och en finhackad vitlöksklyfta

steks i smör.

Häll sen på 1 dl vitt vin, låt det koka upp.

Därefter hälls ca 3 dl grädde i, 

låt det koka ihop till en krämig sås.

Jag hade också i lite finriven parmesanost.

Krydda med flingsalt och svartpeppar.

Servera riven parmesanost till,

och en valfri god pasta!

Dagens dahlior!

🌸🌼🌸

🌲 Tack skogen! 🌲

Jaa, skogen är överfull av bär och svamp i år!

Och jag plockar med mig hem,

och fyller frysen med bär.

Jag älskar att vara i skogen,

det ger mig lugn och ro och så mycket välmående.

Skogen är min bästa plats!

Att sitta där och plocka det som skogen ger mig,

varsamt och i lugn och ro.

Ett och ett dimper bären ner i min burk eller påse.

Jag har inga krav att det ska bli en särskild mängd,

jag plockar för min egen njutnings skull och av tacksamhet för vad skogen ger.

Det är återhämtning och avkoppling för mig.

Lyssnar på skogens ljud.

 Den stora tystnaden

 eller ett stilla sus av vinden i träden,

kungsfågelns spröda kvittrande,

skogsduvans kuttrande, duvhökens eggande läte

eller ormvråkens skri.

En myggas inande...

Massor av svamp har jag hittat också!

Jag är ingen van svampplockare.

Nej, jag tycks aldrig hitta några ätliga svampar.

Men i år!

Jag har plockat gula, vackra kantareller i mängd.

Och en och annan ståtlig Karl Johansvamp minsann.

Lycka!

Här i kohagen växer stora björnbärssnår.

Nu har "mina" fina töser, 

de åtta kvigorna som betat här hela sommaren flyttat hem igen.

Saknar dem, jag brukar prata lite med dem varje dag.

De är så fina!

Men nu har jag kunnat plocka stora blåsvarta, mogna björnbär,

de som ju inte var riktigt mogna när kossorna gick här.

I våras planterade vi ett litet äppelträd,

av sorten Sävstaholm.

Det var översållat med äppelblom,

och nu dignar det lilla trädet av vackra rödgula äpplen!!

Dess grenar är ju ganska veka, så vi har fått stötta upp den för att de inte ska knäckas.

Äpplen i sensommarsolen...

Min kära lilla följeslagare undrar vad jag gör där borta vid trädet?

Ett annat av mina absoluta favoritställen är ju sjön.

Allra bästa är morgondoppet här från bryggan.

Att starta dagen här är verkligen lyx!

Blir det regn eller sol idag?

Jo, idag tog regnmolnen över.

Regnet strilar ner, det är grått och mörkt.

En innedag...men helt säkert blir det en skogspromenad också!

Tack naturen för allt du ger!

 En fixardag på Enebacken 

hade vi i lördags.

En hög med björk som tagits ner tidigare i somras

blev till ved, som vi och Tobias o Elin fick med oss hem.

Men först måste den ju sågas upp.

Sam hade egen motorsåg!

Alices pappa Mats och Emil höll på att renovera och förstärka den gamla ladan.

Här på Enebacken finns så mycket spännande maskiner och motorer,

och idag hade Emil en fyrhjuling här som han lånat.

En dröm för en fyraåring...

Och att få åka en (två!) långa turer på den med Alice var såklart 

det bästa som hänt.

"Ska vi åka tillbaka nu?" frågade Alice.

"Nä! Jag vill aldrig stanna, det är min bästa dag i livet!!"

svarade Sam.

Lillasyster Sally fick ju också åka förstås.

Hejdå!

Lunchpaus,

med korv och bröd och jättegod potatissallad på egenodlade potatisar.

Och vi passade på att gratulera Emil som fyllt år.

Hurra!

Sen en stunds mys i soffan med Tage.

Det är både mysigt och lite läskigt,

han är ju så stor jämfört med Sally som är en väldigt liten tre-åring...

Det har hänt så mycket här på Enebacken sen de flyttade hit för drygt två år sen.

Tänk, de som bodde här en gång ler nog i sin himmel 

när de ser hur fint Emil och Alice tagit hand om och rustat upp den gamla gården.

Här är en gammal bild på huset,

från 70-talet tror jag.

Men huset är ju mycket äldre än så,

det är byggt i mitten på 1800-talet!

...och så här ser huset ut idag!

Ja, det var en härlig dag med nästan hela familjen!

En dag där jag fylls av så mycket glädje och tacksamhet över allt jag har,

min stora fina familj.

På kvällen efter allt fixande blev vi bjudna på middag hemma hos Kristina o Mats,

Alices föräldrar.

Så när vi kommit hem från Emil och Alice bytte vi om ock åkte hem till dem,

och blev bjudna på god mat och en mysig kväll.

Fisksoppa till förrätt,

sen blev det grillad vildsvinsstek och -filé 

(Mats är jägare)

med egenodlade rotsaker.

Sååå gott!!!

När augustimörkret fallit var det tänkt att vi skulle  

bada bastu i den nybyggda bastun nere vid dammen,

som Mats har byggt i år.

Tage var sugen på att bada.

Men jag var helt slut efter denna dagen,

så vi åkte hem till sängen istället.

Bastu med dopp får det bli en annan gång!