En vecka går fort,

och nu är vi hemma igen.

"Borta bra men hemma bäst" säger man ju,

och visst är det skönt att vara hemma.

Men...

 trots att jag bor så fint, lugnt och mitt i naturen även hemma,

och jag stortrivs verkligen här, så saknar jag lilla fjällstugan och 

den speciella atmosfären där uppe bland dalafjällen.

Luften, ljuset,

 känslan av vildmark.

Ja, vi gjorde ett par fina vandringar till under veckan.

Och några cykelturer!

Vi hade våra cyklar med oss.

Att cykla på stigar i skogen är härligt...

och spännande!

För det kan ju visa sig att det är otroligt lerigt, geggigt och halkigt(!)efter allt regn som fallit,

eller att spängerna över myrarna är för smala för att våga köra på...

Ja, vi vände här...

På vår första vandringsdag gick vi ju fel,

och kom aldrig upp på Storfjället.

Men vi kom dit en annan dag!

Då startade vi vid den anrika gamla Högfjällshotellet,

det allra första hotellet i Sälenfjällen, byggt 1937 av den norske entreprenören J W Krüver.

På den tiden gick inga vägar hit upp, 

det sägs att de fick skotta sig upp i två veckor för att se platsen han valt för sitt hotellbygge.

Numera är det massor av hus, hotell och stugor här uppe....

Vi traskade upp längs liften...

...och kom till slut upp på toppen!

Magiskt...

Ja, det är något speciellt med att vara här uppe.

Vidden, utsikten, luften, tystnaden,

det karga och vidsträckta.

Som att vara ett med naturen.

Regn slapp vi inte, 

men vad gör lite regn?

Här är lika vackert i alla väder!

Fika under en gran,

medans regnet droppar ner...

Ja, det var ordentligt blött i marken och på stigarna.

Titta!

En liten vattensamling i form av ett hjärta!

💙

Stigarna blev blötare och blötare på nervägen från toppen.

Ja, de var mer som små bäckar med porlande vatten istället för stigar.

Vi var genomblöta om fötterna när vi kom hem,

trots vattentäta skor.

Men lyckliga!

En tur upp på Hundfjället blev det också.

Kanske mitt favoritställe på jorden?

Ja, jag ä l s k a r att vara här.

Det gör mig lycklig ända in i själen,

jaa, det sjunger inombords av lycka när jag är här uppe.

Smällglim och rödblära.

Man blir hungrig av fjälluft, vandringar och cyklelturer.

Tre gånger var vi faktiskt här,

på Joängets fjällgård och åt.

Våfflor med hjortronsylt förstås!

Godaste våfflorna som finns kan man äta här!

Och sista kvällen åt vi trerätters kvällsmeny här.

Så mysigt att sitta här i den lilla ombonade stugan,

och maten var jättegod!

Vi bjöds på liten fördrink - vargtass -

och sen våfflor med skagenröra, löjrom och rödlök.

Himmel så gott!

Grillad oxfilé med rödvinssås och  friterad sötpotatis

och till sist banana split med hemgjord chokladsås.

Dagen efter väntade den långa resan hem.

Det tog drygt sju timmar med lunchstopp.

Trots att det inte var jag som körde var jag sååå trött igår.

Men nöjd -

det var en underbar vecka och mellan vandringar och cykelturer 

har vi bara tagit det lugnt

och njutit av lugnet och stillheten.

Och vi kommer säkert att åka hit igen,

till den här mysiga lilla stugan som vi trivs så bra i!

Nu är vi här igen,

i den här mysiga stugan mitt i fjällskogen.

Här kan man plocka blåbär till frukostgröten utanför altanen.

Och dricka kaffe och känna att man är mitt i fjällskogen,

trots att man är "hemma" på altanen.

Underbart!

Ja, trots att det varit mest regn, 

men också solsken och blå himmel emellanåt.

Jag njuter av fjälluften och den vackra naturen här, 

oavsett väder!!

Vi har varit ute på vandring,

och gått lite vilse. I vanlig ordning...

Planen var att gå en runda på ca 7 km, upp på Storfjället och ner igen.

Solen sken när vi gav oss iväg.

Underbart!

Men snart hopade sig molnen, och det kom en regnskur.

Fjällvide.

Lagom tills vi kom till caféet Storfjällsgraven höll det upp,

så vi kunde laga vår lunch utan att bli blöta.

Cafét är bara öppet vintertid,

men man kunde sitta här och äta medhavd mat vid bord och bänkar.

Med magiskt vacker utsikt!

Sen traskade vi vidare.

Men...

"ska vi verkligen går åt detta hållet?"

 undrade jag.

"Ja", sa N, som hade läst kartan.

Vi gick och gick,

stigen blev stenigare och lerigare och fjälltoppen kom länge och länge ur sikte.

Ja, såklart gick vi åt fel håll!

Bara att vända och gå tillbaka...

Eftersom vi redan gått sex km,

så valde vi bort att gå upp på fjälltoppen,

utan fortsatte tillbaka till utgångspunkten.

Alltså blev det en tur som blev dubbelt så lång som den vi tänkt.

Och dubbelt så mycket vackert att njuta av under tiden!

Och så har vi firat vår bröllopsdag,

på Gammelgårdens Hotell & Restaurang.

Det var så fint här!

Mysigt och ombonat i det gamla huset med anor från 1600-talet.

Låga dörrar, höga trösklar, vackra gamla saker.

Och maten, ja den smakade makalöst gott!

Vi beställde en viltmeny med fyra rätter,

mmm, allt var såå gott!

Två smårätter:

Gravad älgtartar med friterad lök, syrad lök, örtemulsion,

hårdost och krasse.

Vit och grön sparris med rökt majonnäs, solroskärnor och flädervinägrett.

Huvudrätt:

Dovhjortsfilé med vinbärsskysås, sockerärter, mangold, 

grillad spetskål och potatiskaka

Och till sist 

dessert:

Varma hjortron med hemgjord vaniljglass 

och sockerkaka med brynt smör och citron.

Jaa, det var bland det godaste jag ätit!

Passade bra att fira våra 36 år som gifta här!

Nöjd gammal fru.

Hurra för kärleken!

💕