torsdag 13 februari 2025

 Årets första böcker!
I Januari läste jag tre böcker.

Först den här:


Med liv och lust av Karin Wahlberg.

Detta är del fyra i lasaretts-serien. Jag har läste de tidigare, 
och blev glad när jag såg att det kommit ännu en bok!
Det har nu blivit tidigt 1960-tal och det är mycket som förändras i samhället,
på gott och på ont.
Det är roligt att åter lära känna och följa de personer som varit med i tidigare böcker.
Det är ett rikt persongalleri och jag är glad att de alla presenteras innan romanen
 börjar för det är inte lätt att komma ihåg dem alla!
Jag gillar de här böckerna, de är välskrivna och man blir verkligen förflyttad i tid och rum.
Speciellt roligt att läsa om det tidiga sextiotalet, 
det var ju då jag föddes och mina föräldrar var unga.
📖

Nästa bok blev en bok som gav mig en stark längtan till Paris!


30 dagar i Paris  av Veronica Henry.

Jag lockades av det vackra och drömmiga omslaget.
Och boken var precis vad jag väntade mig.
En härlig, mysig och trevlig läsning om att mitt i livet hitta sig själv igen.
Boken handlar om den 50-åriga nyskilda Juliet som återvänder till Paris,
staden där hon jobbade som au pair som 20-åring och förlorade sitt hjärta.

Det märks att författaren älskar staden Paris.
Å, vad jag jag njöt av att bli förflyttad till boulevarder och gränder, caféer och barer,
parker och cykelturer längs Seine, mysiga butiker och bokhandlar,
frasiga croissanter och massor av god, fransk mat...

En bok jag rekommenderar om man vill fly till Paris en stund!!
📖

Nästa bok var en helt annan läsupplevelse;

Förbjuden skrivbok


av Alba De Céspedes

Den här boken publicerades första gången 1952, men har nu kommit ut i nyöversättning.

Den utspelar sig i Rom, i mitten på 50-talet.
 Valeria är gift sen många år och mamma till en dotter och en son i tjugoårsåldern
En dag köper hon en skrivbok och börjar att skriva dagbok.
Men hon är så rädd att någon ska få reda på att hon skriver.
För en hustru och mamma, som hon ju är, kan ju inte ha något viktigt att skriva om! 
Hon skäms, och gömmer sin skrivbok. Men det är svårt att hitta bra gömställen i den trånga lägenheten.
”Jag konstaterade att jag i hela lägenheten inte längre hade någon låda, 
något förvaringsutrymme som var mitt.”

Lika trång som lägenheten är är rollen som kvinna, maka och mor.
Valeria har ingenting som är hon, som är hennes. Allt hon gör, gör hon för andra.
Hon är bara "mamma" - t o m hennes man kallar henne mamma.
Som att hon, Valeria, inte egentligen finns längre.

Men dagboksskrivandet gör att Valeria upptäcker sig själv, 
sina tankar, sitt inre.
Mer och mer börjar hon att ifrågasätta både sig själv, samhället och det liv hon lever.
Hon får en allt större längtan efter förändring, självständighet och frihet.
Hon vill få vara sig själv, vara "Valeria"! 

Den här boken ger jag högsta betyg!
Jag blev helt uppslukad av den.

Den påminner till viss del om Elena Ferrantes böcker,
men jag tycker att den här är bättre!

Och jag kan tänka mig att den var mycket uppseendeväckande
 och vågad när den först kom ut i Italien 1952!

måndag 10 februari 2025

I lördags träffade vi den här lille godingen!


Algot.
Oj, vad han hade vuxit sen vi sågs sist!


Till att börja med var han väldigt avvaktande,
det var ju längesen vi sist sågs - i julas.


Men sen gick det bra!
Han är så go och glad, skrattar mest hela tiden.


Klart Algot ska vara med och spela spel..!

Tänk vilken lycka att ha två så stora syskon som kan ta hand om en!


Att träffa övriga familjen var förstås lika efterlängtat.
Sjukdomar och annat har kommit emellan.
Och det är ju dessutom långt att åka, drygt tio mil.


Desto roligare när vi väl ses!


När jag sitter här och skriver är klockan halv fem på eftermiddagen,
och det är faktiskt LJUST ute!
Underbart!
Det utlovades sol idag, men den har lyst med sin frånvaro hela dagen.
Det har varit grått, blåsigt och isande kallt.

Söndagspromenaden i går gick i gråtoner den också.


Men det var alldeles vindstilla och bara någon minusgrad,
så det var riktigt härligt ute ändå.
Vi gick långt, nästan en mil.


På slingrande vägar förbi hus och gårdar, och på stigar i skogen.


Med fika paus uppe på en av alla berg som vi har här runt omkring oss.
En härlig söndagspromenad!

Och nu är vi snart hemma...

fredag 7 februari 2025

 Sol!
Och blå himmel, vindstilla och fågelkvitter.
Vårkänslor!


Bilder från gårdagens promenad.
Ja, solen värmde mig i ansiktet, underbart!



Visst ser det ut som att det är vår!?!

Vi har bara haft en bil ett par dagar eftersom den andra varit på service, 
så därför körde jag N till jobbet vid 7.30 i morse.
Och vilken morgon!
Solen steg och himlen var alldeles blå. Frostvita träd och ängar, minus 6 grader kallt.
Vackert!

Men sen kom dessvärre molnen tillbaka,
och det började blåsa. Ja, hu, det var verkligen iskallt när jag var ute och gick idag.



I går när det var så vårigt ute längtade jag efter ett dopp, men det gjorde jag inte idag!
En tunn ishinna över vattenytan, och bitande kallt i luften.

Men det är vackert med frostkristaller!


Och titta här..!


...en liten snödroppe tittar upp i det soligaste hörnet i trädgården.

Inomhus omger jag mig med  tulpaner.




Vackra från början till slutet!
Dessa har stått sen förra veckan.

Men idag köpte jag nya!



Trevlig Helg!

måndag 3 februari 2025

 Vintern är så lång.
 Jag har en ständig längtan efter att denna vinter ska ta slut. 
En vintern som åtminstone hittills har varit snöfattig
 och med en himmel som så gott som varje dag täcks av grå moln.

Man tänker ju sällan så om sommaren;
 "Åh, vad sommaren är lång"!
Inte heller om våren eller hösten tänker man så.
Åtminstone gör inte jag det.


Men allting har en ände.
Ljuset är på väg tillbaka.
Och våren kommer snart, jag har ju hört att fåglarna kvittrar om det.


Men igår föll det lite snö!
 Det blev genast lite ljusare, även om himlen var grå.
Några minusgrader ute.


Tände i kaminen, och åt en lång söndagsfrukost.


Sen åkte vi till Enebacken 
där Emil och Alice bor.




Emil hade gjort en god vegetarisk pasta till lunch. 
Mums!


 Goa, fina Tage myser i soffan.


En fin söndag!



💛💛💛

måndag 27 januari 2025

 Ja, här fortsätter det mörka gråvädret.
För det mesta i alla fall.
Men idag blev det lite vitt ett tag!



Det snöade när jag var ute och gick.
Vassa isiga snöflingor i mitt ansikte.
Som snart blev tunga och blöta istället...


Och nu när jag sitter här och skriver så regnar det.
Igen!

Solen visar sig sällan.
Men ibland! 

Som den här kalla, soliga dagen.
Och desto mer man njuter då!


Här är "min" badklippa, varifrån jag brukar bada under den tid då bryggorna inte ligger i sjön.
Men jag har inte badat på länge nu, sist var precis före jul.

Å, vad jag lääängtar efter ljusare dagar. De har verkligen varit få den här vintern.
Men lördags var det faktiskt n ä s t a n lite vårkänsla ute!
 

Milt i luften, de grå molnen en anings tunnare så att solen skymtade!
Och fåglarna kvittrade!



Här är de små gulliga stjärtmesarna på besök i vår fågelrestaurang.
Så fina! Inte ofta man ser dem vid fågelbordet.

Vi skulle ha åkt och hälsat på vårt yngsta lilla barnbarn, lille Algot.
Och hans syskon Lilly och Vilmer förstås, och pappa Jonathan o mamma Anna.
Å, vad jag längtar efter dem, vi har inte setts sen i julas! 
Men N var inte riktigt pigg, förkyld och hostig.
Så vi fick skjuta på det till nästa helg.
Längtar!

Förra helgen var vi ju på Stora Teatern i Göteborg med Sam och Sally.
(Den där dinosaurie-konserten med Pappa Kapsyl som var deras julklapp)


Att besöka Stora Teatern var spännande!
Jag har faktiskt aldrig varit här, i denna vackra gamla byggnad invigd 1859.


Takkupolen! 
Innan konserten började gick barnen med farfar och såg sig omkring i den imponerande gamla bygganden, 
full av guld och vackra målningar.


Konserten var rolig, barnen var nöjda.
Men de tyckte båda att det var roligare att gå på Sjöfartsmuseet,
som vi ju gjorde veckan innan eftersom vi sett fel på dag för konserten..!