Mera Normandie;
En morgon med tunga moln på himlen, där ute över det stora havet i Coursuelles-sur-mer.
Vi bestämde oss för att utforska invasionsstränderna,
och stannade först i
Arromanches.
Havet var lååångt där ute,
och vi kunde gå omkring på stranden/havsbottnen
där resterna av landstigningshamnarna låg kvar
sen den ödesdigra dagen i juni 1945 då då många unga män miste livet här.
Vi körde vidare längs kusten,
på smala vägar genom små byar
och förbi de vita korna som låg och idisslade i hagarna,
till
Omaha Beach
och den gigantiska amerikanska krigskyrkogården.
Alla dessa vita kors och gravplatser är omtumlande och väldigt känslosamt att se.
Det grå och duggregniga vädret kändes väldigt passande här.
Hela området är fridfullt och värdigt,
trots att det gått många år så kändes det väldigt nära inpå....
Framåt eftermiddagen drog molnen iväg, och himlen blev blå igen. Efter ett lunchstopp i Sainte-Marie-Eglise, (där jag åt en sååå god galette, fransk bovetepannkaka fylld med chevre, nötter, honung och sallad) körde vi vidare,
till den lilla staden
Barfleur
som ligger på "toppen" av Normandie.
En lugn och stillsam stad, med en stor hamn.
Det kändes som om vi hamnat i England...
Innan vi vände tillbaka igen åkte vi ut till Gatteville,
en pytteliten by,
och den stora fyren som ligger här ute på udden.
