Efter förra veckans hotellvistelse blev jag förkyld.

Ja, verkligen dunderförkyld

 - snorig, hostig, ont i halsen,

och redigt vissen.

Usch!

Det var längesen sist som jag var såhär förkyld.

Men, men...

det ska väl ge med sig.

Tråkigt - för i morgon hade jag planerat att åka till Göteborg och besöka

Röhsska design- och hantverksmuseum tillsammans med min syster.

Hon fick det i present när hon fyllde år i januari

- en dagstur till Göteborg med ett besök där.

Men det får bli nästa fredag istället!

Jag har hållit mig inomhus.

Vilat, läst, målat lite och vilat igen. 

Som tur är är det grått och trist väder som inte lockar till att gå ut.

Titta på min oxalis!

Den börjar ta fart igen efter vintervilan och har till och med glatt mig med en skir rosa liten blomma!

Alla mina födelsedagsblommor har vissnat nu.

Så igår åkte jag, förkylningen till trots,

 till blomsterbutiken i grannbyn och köpte nya blommor.

Jag behöver blommor!!

Visst mår man bättre med grönt, färg,

och levande blomster inomhus!?!

I förmiddags när jag ändå gick ner till brevlådan (som var tom)

fortsatte jag de150 meterna ner till sjön.

Å, så skönt att sitta där en stund!

Höra på vågskvalp mot stranden

(ja, nu är isen borta!)

lyssna på det ihärdiga och glada kvittret från en talgoxe,

känna det lätta duggregnet mot ansiktet,

andas in den friska, lätt kyliga vinden och faktiskt svagt, svagt känna doften av 

vår!

Ja, våren är på väg nu.

När jag fyllde år förra veckan 

fick jag ett weekendpaket på hotell av min man.

Så i fredags åkte vi hit,

till Mullsjö Hotell,

som ligger naturskönt precis vid Mullsjöns strand.

Vi har varit här förut,

och lika bra som vi hade det då hade vi det nu!

Utsikt från vårt rum.

Detta är ett  lugnt och fint hotell i härliga omgivningar.

Mysigt och ombonat med den gamla stilen bevarad,

 men nyrenoverat och fräscht. Flera olika sällskapsytor, ett litet spa med pool och bastu,

stor restaurang med god mat och supertrevlig personal.

Vi började med att äta lunch,

och sen gick vi den ca 5 km långa rundan runt sjön.

På andra sidan sjön ligger samhället Mullsjö.

När vi kom in i samhället började det att regna och blåsa

 så vi slank in på ett konditori en stund tills regnet höll upp.

Tillbaka på hotellet igen efter så var vi en stund i hotellets spa-avdelning.

Varm och skön pool att simma i, 

och mysigt att sitta här och njuta av värmen inomhus!

I hotellpaketet jag fått ingick "afternoon-tea"

(och senare trerätters middag).

Den avnjöt vi här i ett av sällskapsrummen.

Så mysigt att sitta här i sköna chesterfieldmöbler,

dricka te och mumsa på goda ostar, frukt och brownie med grädde.

 I den öppna spisen intill brann en värmande brasa.

Vila och läsa en stund på det fina rummet innan vi 

senare på kvällen gick vi ner till restaurangen och åt trerätters middag,

så gott!!

Min klänning hittade jag djupt in i en garderob.

(väskan, som inte syns på bilden, är dock ny...)

Jag blir glad över att jag kan återanvända kläder som har flera år på nacken.

Ekonomiskt och klimatsmart!

Och över min mans kommentar:

"Vilken fin klänning, du ser ut som en prinsessa"!

💖

Till förrätt fick vi en tomat- och basilikabakelse med serrano skinka, 

hyvlad grana padano och färska fikon.

 Huvudrätten var fisk; 

halstrad torskrygg med citronslungade grönsaker,

delikatesspotatis med gräslök, kräftstjärtar, sandefjordsås, 

och allt toppad med ärtskott.

Och desserten (som blev uppäten innan den blev förevigad...)

var Irish coffe creme brulee.

Mums!

 

Dagen efter - i lördags -

åkte vi in till Jönköping en stund.

Gick en stund på lördagsshopping

 - kolla lite kläder och inredning, och så bokhandel med bokrea förstås!

Sen åt vi god lunch på den franska bistron där man också kan spela boule,

vilket vi förstås också gjorde!

Här har vi varit flera gånger tidigare, men det var ett bra tag sen sist. 

Roligt när personalen känner igen oss, och säger

 "välkommen, det var längesen!"

Ja, det var en mysig weekend,

ett av de minnen man sparar i "må-bra"- asken!

I fredags kokade det i sjön!

Ja, det såg iallafall ut så,

för det rök från isen.

Det var nästan 10 plusgrader i luften, 

och isen var ju förstås kallare.

Så vackert!

Och en märklig känsla när det liksom kändes 

v a r m t ute!

Värmen försvann senare,

och det blev frost och ishalka.

I lördags var vi ute på en lång promenad,

vi gick runt hela sjön.

Det var vårkänsla i luften!

Fågelkvitter och sol från en molnfri himmel som värmde.

Intensivt blå färger på himlen och på sjön.

Jag längtar efter att bada...

Det ser inbjudande ut, men det är faktiskt is på hela sjön så nej, inget bad än!!

Huset är fullt av blommor! 

Jag fyllde år i fredags, 

och blev gratulerad både den dagen och dagen efter.

Några av gästerna fastnade på bild,

annars fick kamera och mobil vila de här dagarna.

Innan den långa hemresan behövdes lite energipåfyllning,

så vi köpte ett gäng pizzor från en nyöppnad pizzeria i grannbyn.

Mums så goda!

Spela spel är roligt!

Vi har alltid spelat mycket spel med våra barn,

och det är ett intresse som håller i!

Vi har kvar flera gamla favoritspel,

som håller än.

Här har J letat upp det gamla favoritspelet Drakborgen i förrådet.

Vi målade såklart också,

Lilly, Anna och jag.

Vackra färger på Lillys målning!

 Mitten på februari,

och vintern håller sig kvar.

Hela världen var vit och frostig igår,

mot en blågrå himmel.

Så fint!

Utsikt från mitt köksfönster.

💙💙💙

Dagen innan snöade det rejält!

Idag rasar tung, blöt snö ner från taket med ett dån som får mig att hoppa högt!

Ena dagen snöfall och minusgrader,

nästa dag tö och plusgrader.

Upp och ner, fram och tillbaka.

Å, vad jag längtar efter att vintern ska ge med sig och att det ska bli vår!

Tänk när man kan plocka en stor bukett med vitsippor igen...

Ja, halva februari har som sagt redan passerat,

dags att skriva lite om de tre böcker jag läste i januari.

Årets första bok blev den här;

Snäcksamlarna

av Rosamunde Pilcher.

En bok som jag läste på åttiotalet, och tyckte så mycket om!

Nu har jag läst den igen, den här 550 sidor tjocka romanen.

Risken med att läsa om favoritböcker är ju att de inte alls ger en samma känsla igen,

men det tycker jag verkligen att denna bok gör.

Vilken roman!

Jag försvinner i tid och rum och sveps med i denna varma och gripande berättelse 

om Penelope Keelings liv, både i romanens nutid

 (som är i mitten på 1980-talet) då Penelope är i 60-årsåldern, 

växelvis med tiden då Penelope var ung, under andra världskriget,

i  Cornwall, England.

En berättelse som är så varm och gripande,

omöjlig att inte tycka om!

 Det märks att det är en bok med flera år på nacken,

för den skriven med ett slags lugn över sig,

ingen stress!

Många detaljer, ingående och lockande beskrivningar av växter och trädgård,

mat, konst och inte minst fantastiska miljöbeskrivningar.

När jag läste den på åttiotalet var min dröm att resa till Cornwall och södra England.

Det blev aldrig så, men nu har den drömmen sannerligen väckts till liv igen!

En mycket bra roman!!!

Nästa bok fick jag låna av min syster som tyckte att detta skulle vara en bok som skulle passa mig:

Under Vintergatans alla stjärnor

av Camilla Davidsson.

Ja, visst gjorde den!
Jag gillade boken om Emma,som drabbas av utmattning 

och som ett led i att må bättre bestämmer sig för att vandra pilgrimsleden

Santiago de Compostela  i Spanien.

Jag tycker ju om resor, vandringar 

och vet hur läkande det är att vistas i naturen när man inte mår bra.

Det var intressant att följa Emmas vandring,

människorna hon mötte under vägen och som hjälpte henne.

Både med att orka gå hela den långa vägen,

och genom att stötta henne i hennes egna, inre resa till att leva ett annat liv.

Att kunna motstå stress, krav och prestation,

att vara i nuet, andas och verkligen njuta av livet

Jag har ju hört talas om dessa pilgrimsvandringar i norra Spanien,

och haft en bild av att man om man väljer att gå ensam så  ÄR man verkligen är helt ensam på dessa vandringar.

Det förvånade mig att det inte alls var så längs vandringsleden,

Emma mötte så många människor, och gick faktiskt nästan aldrig ensam.

Det finns fler böcker om Emma och hennes fortsatta liv,

och jag blir nyfiken på att läsa dem och få veta hur livet artar sig för henne.

Till sist en verkligt omtumlande roman,

När bergen sjunger

av Nguyen Phan Que Mai.

En oerhört gripande och på många sätt hemsk roman som utspelar sig i

Vietnam.

Jag tycker det är intressant att läsa böcker som utspelar sig i för mig främmande länder.

Som att få resa till ett annat land, en annan tid, en annan kultur.

Detta är en roman som innehåller mycket hemskheter, 

krig, brutalitet, så mycket sorg och smärta,

men den är också full av hopp, kärlek och glädje.

Boken följer en vietnamesisk familj genom 1900-talets krig och brutalitet,

främst genom flickan Huong och hennes mormor Dieu Lan.

Detta är en bok som alla bör läsa!

SÅ starkt och levande, en oerhört gripande bok om Vietnamkriget och hur det påverkade

en helt vanlig familj.

När jag var barn pågick Vietnamkriget för fullt,

jag har ju sett bilderna därifrån. Nu blev dessa bilder så levande, så nära inpå.

Och så fruktansvärda, liksom alla krig är fruktansvärda!

Det är obegripligt att vi människor aldrig lär oss:

"...hur man ska älska alla människor. 

Bara med kärlekens hjälp kan vi driva bort ondskans mörker från vår jord".

"Jag hade också tyckt illa om USA. 

Men genom att läsa amerikanernas böcker uppfattade jag andra sidor hos dem

 - deras mäsnklighet.  

Jag var på något sätt övertygad om att det inte skulle finnas några krig

 om människor bara kunde läsa varandras böcker

 och se skönheten i andra kulturer".

(citat ur boken)

Läs den!!!

Sist jag skrev här hade jag lite vårkänslor -

det har jag inte nu!

Nej, det kom snö igen, och har varit ner mot 10 minusgrader.

Vackert med snön såklart,

men jag tycker vintern har varit lång och väntar verkligen på vår nu!

Rusning på fågelresturangen i morse!

Frostblommor på fönstren i morse.

Vilka konstverk..!

Bitande kallt  och knarrande snö under fötterna 

på dagens promenad.

Bara jag och hararna har gått/skuttat här..!

I går eftermiddag var jag på bio!

Mötte upp min syster efter att hon slutat jobbet, och så såg vi den här fina filmen:

Perfect Day´s,

av Wim Wenders.

En långsamt berättad film om Hirayami,

en 60-årig man som arbetar som toalettstädare i Tokyo.

Han bor ensam i en liten lägenhet, med sina böcker, musikkassetter,

 och sina väl ompysslade trädskott

 - som han samlat från parker där han brukar sitta och äta sin lilla lunch.

Han lever långsamt - tar vara på det som är,

och är mitt i nuet.

Njuter av musik (musiken i filmen spelar en stor roll!)

av vindens sus, trädens skuggspel,

solens strålar mot ansiktet på morgonen,

ja, han har förmåga att se på allt med kärlek och värme.

Man anar dock att livet inte har varit lätt för honom,

att han - liksom de flesta - har tunga bördor att bära.

Hela filmen är en varm hyllning till livet,

att upptäcka och glädjas åt det lilla och det enkla,

att se det vackra och att leva i nuet.

En så fin film, som gjorde mig glad och varm i hjärtat!