Mera Gotland!

Färjan tillbaka till Oskarshamn gick vid 17-tiden på eftermiddagen

 vår tredje dag på Gotland. Efter att vi checkat ut från hotellet 

satte vi oss i bilen och körde till

Lickershamn.

Ett litet mysigt fiskeläge några mil norr om Visby,

 med en hamn och en fin badplats.

Här var alldeles lugnt och stilla,

och väldigt vackert!

Längre bort kan man se en stor rauk,

det är Gotlands högsta rauk som kallas Jungfrun.

Man kan gå upp på toppen av den,

men vi gick inte dit utan nöjde oss med att se den på avstånd.

På vägen ner till fiskeläget kör man förbi ett annat raukområde,

Grausne.

Dessa raukar har formats av Littorinahavet för 7000 år sen.

Och här står de ännu.

Och spanar ut mot havet...

Sedan körde vi tillbaka till Visby igen,

och parkerade ovanför domkyrkan.

Vacker utsikt här uppifrån!

Andra kvällen i Visby - alltså på måndagen - 

det bokade bordet vi hade att passa efter Fåröbesöket

var på en mysig liten fisk&skaldjurs-restaurang som heter Bakfickan.

Denna lilla restaurang var enkel,

 men varm, välkomnande och trevlig.

Och maten var så god!!

Jag åt ett helt lass med rökta räkor - något av det godaste jag vet.

Och oj, jag blev verkligen inte besviken för det var så, så gott!!!

Och så en dessert;

såklart blev det gotländsk saffranspannkaka med salmbärssylt och grädde.

Något som jag aldrig ätit förut, men som föll mig i smaken.

Mums..!

   

När vi nu vår sista dag på ön var sugna på lunch så gick vi såklart hit igen!

Och lunchen idag verkligen inte sämre den,

så gott!!!

Ångad kolja med smör, pepparrot, dill och färska räkor...

Mätta och nöjda satte vi oss i bilen igen,

 och körde en bit söderut.

Till Högklint.

Joo, jag har anlag för svindel...

Men det var ju ett måste att gå ut här på klipphyllan!

Havet...

Sen var det dags köra på färjan som tog oss till Oskarshamn.

Här i hamnen sitter fåglar på rad, fullsatt kan man säga!

 Fullsatt var det däremot inte på båten,

så vi kunde ta en plats i fören och njuta av färden till fastlandet.

Framåt kvällen kom vi till Oskarshamn,

där vi bokat en natt på det trevliga Sjöfartshotellet.

Dagen efter körde vi hem,

mycket nöjda med vår Gotlandsresa.

Vill åka dit snart igen!

En dag i veckan, på torsdagar,

kommer vårt yngsta barnbarn Valter till oss.

(Och Tage också förstås...)

N tar ut föräldradagar för barnbarn,

dagar som Valters pappa överlåtit.

Sånt kan man göra nuförtiden. Väldigt bra tycker vi,

som ser det som en ynnest att få vara en del av Valters vardag.

Så småningom ska ju Valter börja förskola, 

men fram tills dess är han hemma med sin pappa måndag och tisdag, 

med sin mamma onsdag och fredag och med sin farmor och farfar varje torsdag.

Valter är verkligen en solstråle, alltid glad!

Ja, utom när han ska sova, det tycker han inte behövs...

Men...efter protest-gråt har han ganska snart somnat,

 liggande på min mage i vår säng.

Utom igår. 

Då sa jag "Nu ska du sova Valter" och lade honom bredvid mig i sängen.

 Han nickade och sa "mm", och somnade bums utan en enda tår.

Vi var på långpromenad på förmiddagen,

ända till lekplatsen utanför församlingshemmet vid kyrkan i byn.

Så kul att gunga!

Lekplatsen var full av barn från förskolan,

Valter tittade storögt på alla dessa små. Så många barn!

Och jag kände ett stråk av längtan efter mitt arbete.

Tänk att det är hela fyra år sen jag arbetade som förskollärare.

Men nu är det en annan tid... 

...och nej, jag vill faktiskt inte tillbaka.

Gullunge!

❤️

 Som älskar mat, och säger "mum!" för varje sked han äter.

(mums!)

Idag är det fredag,

och jag sitter här med ett glas vin och väntar på kvällens middag.

Jag lagar är den som lagar mat i vanliga fall.

Utom på fredagar, då är det N som står i köket och fixar något gott.

Idag blir det färsk pasta med fläskfilé-sås.

Mum! 

Andra dagen på Gotland sken solen från en blå himmel,

och vi styrde kosan mot

Fårö!

Jag har aldrig varit på Fårö,

men jag har länge längtat efter att få komma dit,

 Har haft en föreställning om att det är en fridfull och karg liten ö,

med raukar, sandstränder, smala vägar, väderkvarnar och hagar med betande får.

Och jag blev inte besviken,

för det var ju precis så.

Åh, vad jag tyckte om denna ö!

Att vi var här en måndag i mitten på september gjorde väl att

det var precis så som jag tänkt mig.

För jag anar att det är mycket mer liv och rörelse,

 bilar och människor en dag i juli...

Från färjeläget körde vi norrut längs kusten.

Och såg raukar!

Massor av raukar...

Denna rauk kallas "hunden", och visst ser den ut som en jättestor hund!

Småraukar...

Havet....

...och vackra stenar!

Om jag plockade med mig några? Ja, såklart!

I bokhyllan här hemma har jag en stor glasburk full av stenar

 som jag plockat på olika platser jag besökt.

Vi körde vidare och fick syn på ett antal små bodar där vid vattnet,

på den vidsträckta klapperstensstranden.

Helgumannens fiskeläge.

Ensligt och oskyddat står de gamla fiskebodarna här,

det kändes som att befinna sig i en annan tid...

Jag läste att fiskeläget fått sitt namn från en sägen om en helig man

som bott här, och som höll morgon-och kvällsbön varje dag här vid havet.

Därav namnet Helgumannen .

Sen blev vi mätta på klappersten och raukar,

men hungriga i magen. Vi körde tvärs över ön till "Ebbes",

ett matställe med en butik som höll öppet.

Här åt vi en god lunch!

Vi hade båda två läst om ett par säregna träd som finns här på Fårö.

Ava-eken som sägs vara nästan 1000 år gammal

och ett vildväxande fikonträd som funnits här sen början av 1960-talet.

Ava-eken växer på privat mark, i en trädgård.

Men vi hittade den, och den var verkligen imponerande stor.

Stammen var så tjock! 

Sommaren 1741 var Carl von Linné här på Fårö.

I sin dagbok skrev han om den stora eken

och att han satte sig under den för att få en stunds skugga.

Och nu, i september 2026, står jag under samma träd..

Fikonträdet växer på Fårös södra spets, i Ryssnäs naturreservat.

Bilvägen i naturreservatet tog slut, 

så de sista kilometrarna ut till havet fick vi promenera.

Bland fåren som betade här!

Men...

vi hade en tid att passa i Visby! 

Vi hade bokat bord på en restaurang och insåg 

att vi inte skulle hinna gå hela vägen ut till havet och fikonträdet,

så vi vände tillbaka igen... 

Men en vacker promenad var det i alla fall!

Och ännu en anledning att återvända till Fårö och Gotland!