Fredag igen, och här kommer några boktips.

Dessa tre böcker läste jag i September:

Brevbäraren i Lizzanello

av Francesca Giannone

En familjesaga att bara svepas med i!

Boken handlar om Anna, som med sin man Carlo och deras lille son Roberto

flyttar till Carlos hemstad i södra Italien.

Året är 1934, och man får sedan följa Anna fram till sin död 1961.

En målande beskrivning av livet i en liten ort i Italien,

en storslagen familjesaga om tiden före och efter andra världskriget.

En berättelse om mod, kärlek och tillhörighet,

att stå upp för sig själv och andra.

Men också om hur svårt det var att vara kvinna

 i en tid som inte tillät kvinnor att ha särskilt mycket frihet.

Man får verkligen en känsla av att befinna sig i Italien.

Det är lätt att se miljön framför sig, gatorna och gränderna i byn,

känna smaken av maten som lagas, se hur olivplantorna växer på odlingen,

känna hettan under sommaren...

Jag gillade den!

 

Priset på vatten i Finistère

av

Bodil Malmsten.

En bok som har flera år på nacken, den kom ut 2001.

Jag minns att jag hade tankar på att läsa den då,

men det blev aldrig av. Förrän nu...

Och vad tyckte jag då?

Nja...

Boken är skriven med ett språk som tilltalat mig mycket,

det märks ju att Bodil Malmsten kan skriva! Jag gillar hennes finurliga

tankar och funderingar, humorn med vilken hon så träffsäkert beskriver hur saker och ting 

förhåller sig. 

I boken beskriver hon sin flytt från Sverige till Finistère i Bretagne,

och hur hon kämpar med att anlägga sin drömträdgård.

En grannkvinna tycker att hon ska skriva en bok om sin flytt.

Hon vill inte. Genom hela boken är det som är bokens handling;

om och hur och varför hon ska skriva den här boken.

Även om jag till en början starkt tyckte om boken

 och läste med glädje, så tröttnar jag efter halva boken.

Det blev för mycket "ältande" om huruvida boken ska skrivas eller inte.

"Att sätta ord på det man känner är att göra det naturliga onaturligt.

Var och en som så mycket som försökt skriva vykort vet -

att skriva är att förminska det upplevda, att upphäva det självklara. 

Det helt enkla.

Varje människa dödar det hon älskar, har det sagts, 

så har jag då med ord avlivat mitt Finistère".

Jag ska erkänna att jag faktiskt inte läste de sista kapitlen...

Boken är tunn, men den kunde ha varit kortare tycker jag.

Men...

som jag sa tyckte jag mycket om språket,

lyriskt och vackert!

Och till sist den här:

Min sista önskan 

av 

Caroline Säfstrand

Andra boken i "Ven-serien", 

Caroline Säfstrand skriver feel-good,

och jag tycker hon är en av de bästa i denna genre.

Detta är andra boken i "Ven-serien" och jag gillade den väldigt mycket! 

(Den första läste jag för ett tag sen)

Säfstrands böcker känns trovärdiga

 och är alltid fyllda av värme och medmänsklighet.

Den här boken handlar om en döende kvinnas sista önskning,

och om de människor som ingår i den.

Den tilltalade mig väldigt mycket med sitt budskap om att leva NU.

Leva det liv som känns bra för en själv,

 att inte vänta på "sen". 

Inte tveka att göra det man vill.

Och precis som när jag läste den första boken i serien

fick jag en mycket stark längtan till Ven!

Så - dit ska jag åka!

(Men väntar nog till våren...)

Ringblommor.

Jag odlar alltid ringblommor.

 Tycker att de är så vackra!  De lyser de upp i rabatter och pallkragar 

med sina orange eller gula färger i olika nyanser.

Och har man en gång sått ringblommor så fröar de mer än gärna av sig,

och återkommer nästa år. Och nästa...

Dessutom kan man göra ringbloms-salva av dem!

Ringblomma har använts som läkeört i många tusen år.

Blommorna har sårläkande och antiinflammatoriska egenskaper.

 Jag (vi) använder salvan framförallt på vintern,

då man ofta är torr i huden och kanske får självsprickor.

Man kan också använda den som cerat på torra vinterläppar.

Året om använder jag den som fotkräm,

mjuka och lena fötter får man då! 

Så här gör jag ringblomssalva:

Börjar med att plocka kronbladen av ringblommor - 

till salva är det bästa att använde de vanliga, orangea blommorna.

Dessa får sen torka på en bricka eller på hushållspapper,

innan jag lägger dem i en glasburk och häller olja över dem.

Jag väljer ekologisk, kallpressad olivolja,

men det går bra med vilken olja som helst.

Oljan ska täcka kronbladen.

Sen får den stå inne på ett ljust ställe, gärna i sol,

i ca en månad. 

Skaka om burken emellanåt!

Sen är det dags att sila av oljan från kronbladen.

Jag gör det i en gammal silduk, en sån man har när man saftar.

Krama ur all olja!

Oljan värmer jag sedan över vattenbad tillsammans med bivax,

knappt 20 g vax/dl olja för att få en mjuk salva. 

(För mycket vax gör att salvan kan bli hård i konsistensen).

Rör om hela tiden!

Häll sen i ca tio droppar av någon eterisk olja,

för att få lite god doft på salvan. Brukar finnas att köpa på hälsokostbutik.

Häll upp i glasburkar, gärna mörka (har köpt mina på nätet)

sätt på lock och låt svalna.

Klart! 

 En grå måndag i oktober.

Utanför mitt köksfönster ser jag sjön som är ljusgrå idag, 

himlen ovanför är förstås lika grå. 

Här inne har jag tänt ljus överallt. 

Ja, tänk att det redan är oktober - nyss var det ju sommar?

Hösten är ändå vacker med alla sina färger,

i alla fall när solen skiner.

Jag var uppe på trösteberget en dag förra veckan.

En av mina favoritplatser.

Där nere vid sjön bor vi!

Mina ringblommor blommar rikligt fortfarande.

Jag plockar kronbladen, torkar dem och sen gör jag ringbloms-salva av dem.

Min vecka har varit fylld av barnbarn-

livets bästa!

I måndags eftermiddag hämtade jag Sam och Sally på fritids.

Lillungen Valter var här i torsdags, som han ju brukar!

Och Tage är ju också med förstås.

Vi gick en långpromenad i höstsolen.

Titta bara, så vackert det är med höst och solsken!

Lite kyligt på morgonen, så på med "blåbärsmössan" och ullfilten runt benen...

...men sen räckte det med keps.

Det var blåsigt här vid sjön- och vågorna skvätte upp på bryggan.

Jättekul, tyckte Valter som illskrattade!

I helgen var vi i Nossebro och tog hand om Algot, Lilly och Vilmer

när föräldrarna deras var på 40-årsfest.

Men Vilmer var bara hemma en kort stund,

så att vi fick kramas och prata lite!

Sen var han hos kompisar resten av kvällen.

Men Lilly och Algot var hemma med oss.

Algot - alltid glad, och pratar h e l a tiden!!

Lik sin pappa när han var liten - som pratade tidigt och mycket..!

Vilket också hans dotter och Algots storasyster Lilly gör.

Mycket prat i detta hus alltså...

Han kan allt, den här lillpojken. 

Till exempel skära gurka till kvällens taco-middag.

Lillys kompis Ronja var här - och de hölls mest i Lillys rum.

Men visade emellanåt några av sina danser som de hittat på.

Fnissiga och glada...

Framåt kvällen blev Algot trött 

- och ville läsa bok.

Han älskar böcker!

"Totte städar" - en klassiker!

Vi fortsatte att läsa bok i sängen sen, han och jag.

Och snart somnade han gott - tätt intill med ena handen i min.

Gullunge!

Livets lycka;

att ha träffat alla barnbarnen och finaste hunden Tage på samma vecka! 

Mera Gotland!

Färjan tillbaka till Oskarshamn gick vid 17-tiden på eftermiddagen

 vår tredje dag på Gotland. Efter att vi checkat ut från hotellet 

satte vi oss i bilen och körde till

Lickershamn.

Ett litet mysigt fiskeläge några mil norr om Visby,

 med en hamn och en fin badplats.

Här var alldeles lugnt och stilla,

och väldigt vackert!

Längre bort kan man se en stor rauk,

det är Gotlands högsta rauk som kallas Jungfrun.

Man kan gå upp på toppen av den,

men vi gick inte dit utan nöjde oss med att se den på avstånd.

På vägen ner till fiskeläget kör man förbi ett annat raukområde,

Grausne.

Dessa raukar har formats av Littorinahavet för 7000 år sen.

Och här står de ännu.

Och spanar ut mot havet...

Sedan körde vi tillbaka till Visby igen,

och parkerade ovanför domkyrkan.

Vacker utsikt här uppifrån!

Andra kvällen i Visby - alltså på måndagen - 

det bokade bordet vi hade att passa efter Fåröbesöket

var på en mysig liten fisk&skaldjurs-restaurang som heter Bakfickan.

Denna lilla restaurang var enkel,

 men varm, välkomnande och trevlig.

Och maten var så god!!

Jag åt ett helt lass med rökta räkor - något av det godaste jag vet.

Och oj, jag blev verkligen inte besviken för det var så, så gott!!!

Och så en dessert;

såklart blev det gotländsk saffranspannkaka med salmbärssylt och grädde.

Något som jag aldrig ätit förut, men som föll mig i smaken.

Mums..!

   

När vi nu vår sista dag på ön var sugna på lunch så gick vi såklart hit igen!

Och lunchen idag verkligen inte sämre den,

så gott!!!

Ångad kolja med smör, pepparrot, dill och färska räkor...

Mätta och nöjda satte vi oss i bilen igen,

 och körde en bit söderut.

Till Högklint.

Joo, jag har anlag för svindel...

Men det var ju ett måste att gå ut här på klipphyllan!

Havet...

Sen var det dags köra på färjan som tog oss till Oskarshamn.

Här i hamnen sitter fåglar på rad, fullsatt kan man säga!

 Fullsatt var det däremot inte på båten,

så vi kunde ta en plats i fören och njuta av färden till fastlandet.

Framåt kvällen kom vi till Oskarshamn,

där vi bokat en natt på det trevliga Sjöfartshotellet.

Dagen efter körde vi hem,

mycket nöjda med vår Gotlandsresa.

Vill åka dit snart igen!