Hela helgen, både lördag och söndag har vi varit på Enebacken och hjälpt till.

Och nu är det så pass klart att lilla familjen flyttar hem!

 De var så lyckliga över att komma hem igen,

vilket jag väl kan förstå efter att ha bott inhysta hos Alices föräldrar sen i november.

Det återstår dock en hel del arbete innan utbyggnaden och renoveringen av torpet är 

helt klart, men nu kan de i alla fall bo hemma igen!

I lördags tapetserade vi klart stora rummet, och började med badrummet

där det är halvkaklat med tapet. Tapeten räckte dessvärre inte,

så vi får fortsätta nästa helg.

Igår fick jag rå om min minste lille pojke, goa Valter,

medan de andra såpskurade trägolv, bar möbler och röjde både ute och inne.

Den här alltså...vilken liten goding!

Så glad och nöjd med livet, så rund och gosig.

Vi tog en lång promenad i det soliga - men iskalla! - vårvädret.

I en och en halv timma var vi ute och gick,

och såklart var Tage med.

Valter "pratar" och kvittrar, tittar på träden och de stora granarna som vajar i vinden.

Och ger upp små glädjetjut var gång han får syn på Tage som går där bredvid.

Vårkänslor i hela kroppen, trots de kyliga vindarna,

och jag sjunger vårsånger för Valter.

"Nu ska du höra nåntings som jag vill tala om,

jag såg en lärka nyss och det var våren som kom..!"

Efter en timma så blir Valter trött och somnar en stund där i vagnen.

Och jag och Tage går tillbaka.

Där nere på andra sidan sjön ser vi lilla stan, Ulricehamn,

och då är vi snart på Enebacken igen.

Valter vaknar och vi njuter av solen varma strålar på läsidan av huset.

Lillhjärtat mitt!

❤️

 Sune som njuter av solvärmen på förstutrappan

Tvätt som torkat i de friska vårvindarna.

Tage som nöjd ligger här i trädgården, i sitt hemma.

Pigga snödroppar som vajar i vinden.

Vår!

 Här var den ju, våren!

Lagom till vårdagjämningen kom den tillbaka.

I går var jag här, uppe på mitt trösteberg.

Satt här och bara andades, lyssnade på fåglarna och kände solen värma mitt ansikte.

Och jag hade lyckan att få se årets första citronfjäril!

(lånad bild, lyckades inte fånga den jag såg på bild!)

Isen ligger ännu på sjön här i vår vik,

men den blir tunnare och tunnare.

Vårljus!

Ja, den här veckan har våren bjudit på lite varmare vindar och solsken.

Det gör mig lycklig!

Jag tror att för de flesta är längtan efter våren är så mycket starkare än längtan efter andra årstider.

Att se ljuset komma tillbaka, solen som värmer oss igen,

och hur livet spirar igen i naturen.

Idag gick jag min långa fredagsvandring,

och gick förbi gården på höjden.

Försökte prata lite med gårdens katter,

som dock höll sig på avstånd.

Jag hörde hur ett får bräkte, det lät som den hade ont..

Fårbonden Lars stod utanför kätten där fåren går på vintern,

(en utbyggnad på ladugårdens gavel med med halvväggar och tak)

så jag frågade vad som står på?

Jo, det får som bräkte hade mycket riktigt ont, hon höll på att lamma!

Jag såg hur lammet var på väg...

men Lars sa att ännu tar det nog någon timma innan det är klart.

Lamm har jag ju sett förut, men inte så många så här alldeles nyfödda.

De här små föddes igår!

Så fina och söta.

En av dem ligger i matskålen...

Jag blev alldeles lycklig av att få se alla dessa små lammungar.

Verkligen ett vårtecken!!

Ännu dröjer det ett tag innan de får komma ut på grönbete,

men snart så.

Men Lars berättade att de måste se till dem ofta,

det finns mycket lo här i skogarna och det har också setts en varg i närheten...

Nu är det fredag igen,

och jag väntar på kvällens middag, fredagar är det ju alltid N som lagar maten.

Det doftar gott ifrån köket..!

Önskar alla en solig helg!

🌞

 Men hallå våren, vart har du tagit vägen?!?

Jag saknar solen och skulle önska lite värme i luften!

Isande kallt, mulet, regnigt.

Ja, så har våren sett ut här hos mig den senaste tiden.

Isen ligger kvar på sjön ännu.

Igår var vi vid stora sjön, och där är det delvis öppet vatten nu.

Idag på förmiddagen gick jag en långpromenad i skogen.

Upp på höjderna, på blöta skogsstigar.

Det är inte ofta jag ser några djur i skogen.

Förutom fåglarna då,

som både hörs och syns, de har ju börjat med sin vårsång nu!

Men idag när jag gick här på den här blöta skogsstigen

så hörde jag hur grenar knäcktes en bit bort.

Och där var de; två älgar.

En älgko och hennes fjolårskalv som sprang iväg längre in i skogen.

Så fina och ståtliga!

Hemma igen!

I lördags var vi på Enebacken igen hos Emil, Alice och Valter.

Vi tapetserade igen, denna gång i vardags/matrummet.

Så vacker tapet! Mjukt gul-beige med ett vackert mönster

 med tulpaner, tusenskönor och slingriga blad. 

Passar perfekt här i det gamla torpet.

Denna glada lillungen passar också perfekt här,

goa Valter!

Och Tage förstås...

Tror han längtar hit, till sitt hem.

Men snart, snart är det dags för dem alla att flytta hem igen!

Ingen vårkänsla ute, men jag har vår inne!

I form av tulpaner i många vaser överallt.

Dessa blommor som är vackra även som vissna!

Att läsa romaner är att förflytta sig i tid och rum,

och det har jag verkligen gjort genom de här böckerna!

Från 1600-talets England till Gotland i mitten på 40-talet.

Därifrån till en avlägsen by i norra Sverige i nutid,

för att till sist hamna i Barcelona i tre olika århundraden.

De sammanbunda

av Stacey Halls

En roman som förde mig till 1600-talets England, 

och är baserad på verkliga händelser; häxprocesserna i Pendle Hill.

Huvudpersonen, den unga adelskvinnan Fleetwood Shutterworth,

har funnits på riktigt, liksom flera andra karaktärer i boken.

Fleetwood (vilket underbart namn va!) förväntas ge sin man en arvinge,

men drabbas av flera missfall. När hon blir gravid igen anlitar hon  Alice Grey, en ung kvinna 

med kunskaper om läkeörter, som tror sig kunna hjälpa Fleetwood igenom graviditeten.

Men Alice blir anklagad för häxeri, på grund av sina kunskaper om läkedom.

En mycket fängslande och välskriven bok,

med mustiga och levande miljöbeskrivningar.

En fantastisk resa i tid och rum!

De kom från öar

av Malin Haawind

...och nu hamnar jag i Slite på Gotland i mitten på 1940-talet.

Å, tyckte så mycket om den här boken!

Vackert, lågmält och kärleksfullt skriver författaren om den unga Dagmar 

som möter kärleken i sjömannen Holger.

Enkelt och vardagligt, men ändå så fängslande.

Och kärleken till havet, som Dagmar älskar att simma i. 

Hur läkande för själ och hjärta det är att låta sig omslutas av vatten...

Älskade denna bok, och är så glad att det finns ytterligare två att läsa om Dagmar och Holger!

Stacken

av Annika Norlin

Och nu hamnar jag i en liten by i norra Sverige, i nutid.

Jag hade höga förväntningar på den här boken då jag hört att den ska vara bra.

Jag tycker om Annika Norlins sätt att skriva. 

Så enkelt och ärligt, det gick rakt in i mig.

En så fin bok om  mänskliga relationer, gemenskap och utanförskap,

och inte minst om naturens kraft.

Om att höra till och att passa in eller att inte passa in.

Så rörande och tankeväckande,

roligt och oerhört sorgligt, 

vackert och obehagligt, 

ja, allt på samma gång.

Precis som livet och vi som lever det är.

Jag gillade den!

 

Tre koppar choklad

av Care Santos

Den här boken hittade jag på biblioteket,

och nu hamnar jag i Barcelona, Spanien,

 i tre olika århundraden.

Den här romanen består av tre olika delar/berättelser som hålls ihop av en chokladkanna,

som under tre århundraden kommer att hamna hos tre olika kvinnor.

Första delen utspelar sig i nutid, i andra delen är det 1800-tal och i den sista delen 1700-tal.

Varje del är skriven på olika sätt, som förstärker känslan av att det utspelar sig i olika århundraden.

 Jag hade lite svårt att komma in i den första delen, men sen flöt det på.

Andra delen tyckte jag mest om, tyckte om hembiträdet Aurora som var huvudperson här.

Men den tredje och sista delen fick mig att tappa lusten att läsa vidare.

Alldeles för många människor och skeenden att hålla reda på.

Boken styrka var ändå det annorlunda upplägget, 

och författarens förmåga att skriva på så olika sätt.

Och inte minst alla choklad-beskrivningar. 

- blev så sugen på choklad, både i pralin-form och i drickbar form!!

Och nu är det fredag igen,

och jag ska sjunka ned i soffan framför teven och njuta av veckans chokladpraliner!

Ja, jag älskar ju choklad, och fredagar är min choklad-dag!

Trevlig Helg!

Måndag morgon.

Det kommer att bli en fin dag idag!

Och det blev det också.

 Solsken, vindstilla och 11 grader varmt.

Ljuvligt!

Jag har vårstädat lite ute i trädgården, 

sopat altanen och klippt ner våra ölandstok.

Och börjat starta upp min varmkompost!

I helgen hade vi besök av barn, barnbarn och hund.

Emil, Valter och Tage kom till oss och var här hela dagen,

medan Alice målade lister och foder i huset på Enebacken.

Lika fint väder igår, så vi var förstås ute och gick.

Och Emil (som har trädgårdsutbildning) hjälpte oss att klippa vårt äppleträd.

Nu i maj är det tre år sen vi planterade det.

Valter ammar inte längre.

Det går bra och han äter villigt allt han får och tycker det är gott!

Mysig dag med några av mina bästa!

 Fredag och solsken!

Långpromenad runt sjön, 11 grader varmt och luften fylld av fågelkvitter.

Och mössan av idag,

inga vantar behövdes och jackan uppknäppt.

Vårkänsla!

Oftast träffar jag inte en enda människa när jag är ute på mina förmiddagspromenader,

men idag mötte jag Ingrid som bor här längs vägen.

Jag har inte sett henne på länge, så jag blev glad att träffa henne.

Hon har pga sin sjukdom svårt att gå, men idag hade hon gått en mycket längre sträcka än vanligt

och hon var så glad att hon klarat det! 

Och jag blev också glad,

för tänk vilken glädje att lyckas med något man inte trodde sig kunna!

Januari, februari och mars vid sjön.

Visst ser man skillnad,

även om isen fortfarande ligger tjock.

Idag är det fredag igen,

och jag hoppas att det vackra vårvädret vill hålla i sig över helgen!

☀️