Årets sista månad,
december,
läste jag fyra böcker;
Fråga aldrig om Marianne
Detta är en bok med verklighetsbakgrund.
Carolina Neurath berättar om en tragedi som hände i hennes familj under 60-70 talet
som tystats ned och hemlighållits. En fruktansvärd händelse som ledde till en ung flickas död.
Jag blev oerhört tagen av denna tragiska och sorgliga händelse.
Carolina Neurath skriver mycket bra, det märks att hon är van att skriva;
hon är journalist förstod jag. Jag hade svårt att släppa boken, den grep verkligen tag i mig.
Det är ju en dokumentär, men den är skriven som att det är en roman.
Författaren har verkligen försökt leva sig in i Ingrids, huvudpersonens liv
och försökt förstå vad det var som verkligen hände.
Vem var Ingrid egentligen? Vad det var som ledde till denna tragiska händelse,
och hur påverkade det människorna i familjen?
Läsvärd!
Nästa bok var även den en bok som verkligen fängslade mig,
men på ett helt annat sätt.
Bikupan
av Sarah Crossan.
När jag öppnade boken så tänkte jag först att "va? är det en diktbok?"
Ja, boken är skriven som på vers
Ett slags fri vers - som jag snabbt kom in i och fastnade direkt i denna andlöst vackra berättelse.
En oerhört stark och intensiv roman om en kvinnas kärlek, sorg och saknad.
Skriven med ett språk som rymmer så mycket - med så få ord.
Den gick verkligen in i hjärtat och jag tyckte så mycket om den!
En bok som jag nog aldrig kommer att glömma.
Efter denna bok läste jag den här:
Pensionatet vid världens ände
Uppföljaren till Under vintergatans alla stjärnor som jag läste förra året,
om Emma som vandrade pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien.
Jag hade inte så höga förväntningar på denna uppföljare, då jag hört både ris och ros om den.
Men även den här boken tilltalade mig mycket!
Jag tycker om Emma, bokens huvudperson, och kan i många avseenden känna igen mig i henne.
Även om Emma rör sig i en värld som är helt olik min, så kan jag mycket väl känna igen mig i många av hennes känslor och tankar.
I den sista delen av boken som utspelar sig på Fårö, Gotland fängslas jag verkligen av miljöerna,
som är så stämningsfullt beskrivna.
Jag har aldrig varit där, men får en stark längtan av att resa dit.
Tror att jag skulle tycka väldigt mycket om Fårö!
Det finns fler böcker om Emma, och jag känner att jag absolut vill läsa mer om henne.
Årets sista bok blev den här,
som jag blev rekommenderad att läsa av min son Emil.
Din vilja sitter i skogen
Även den här romanen är skriven på ett annorlunda sätt,
den är nämligen skriven på dialekt.
En dialekt som ligger långt från min egen,
boken handlar om en ung man som växer upp i en liten by utanför Kiruna.
Men det gick förvånansvärt snabbt ändå att komma in den,
och det gjorde att boken kändes så levande och äkta.
Jag kommer så nära inpå den unge mannen som är romanens jag-person,
det är som att jag är närvarande i hans liv och tankar.
Den unge mannen i boken har vuxit upp i en miljö där litteratur och böcker haft liten
eller ingen plats alls. Men så hittar några gamla undangömda böcker
och plötsligt upptäcker han nöjet med att läsa.
Han blir helt fångad av litteraturen, och det leder till att han så småningom lämnar byn för att bo i stan
- i Stockholm.
Men han passar inte in där. Det är inte hans plats på jorden.
Så småningom återvänder han hem, till sina rötter.
En mycket finstämd, varm och enkelt berättad roman om litteraturen,
om livet, om tillhörighet och rötter,
om skogen och kärleken till naturen, och hur viktig naturens kraft är.
Annorlunda, vacker och känslosam!
"...allt det fysiska på jorden har ett slags psyke.
...Träden vrider sina grenar så att alla löv ska få maximalt med solljus
och ser inte det ut som en tanke så säg.
Det är så typiskt människan att tänka att hon är unik
och den enda varelsen med mentala förmågor..."
Jag gillade den här boken!
.jpg)
