En blåsig och regnig söndag.

Jag tänkte försöka skriva och visa bilder från vår

Gotlands-resa.

Vi åkte till Oskarshamn på eftermiddagen förra lördagen.

Färjan avgick strax innan åtta på kvällen,

och vi var framme i Visby vid 23-tiden.  

Tre nätter bodde vi sedan på Hotell Lindgården i Visby.

Vi vaknade på söndagen till en gråmulen och stundtals regnig dag.

Efter en mycket god frukost på hotellet så gick vi ut och promenerade i stan.

Visby är så fint!

Rosornas stad,

även i mitten på september!

Så många vackra gamla hus här innanför ringmuren,

tränga gränder och små torg.

Vi strosade runt här i rosornas stad,

och det blev inte mycket regn trots allt.

Skönt!

Jag tyckte verkligen om Visby!

Eftersom det är höst så var det lugnt och stilla.

Och det passade mig perfekt;

jag gillar inte att vistas i stojiga miljöer med mycket folk, sorl och högt ljud.

N som varit i Visby fler gånger visste att det fanns en fin botanisk trädgård,

dit gick vi förstås.

Förutom blommor och örter finns här flera stora träd.

Jag tycker det är så fascinerande med träd!

Tänk att dessa enorma växter en gång har varit ett litet, litet frö och en liten tanig planta.

Och att de kan bli flera hundra år gamla!

Fortfarande blommade det en del här i trädgården,

trots att sommaren är över.

Efter lunch på ett crèperie 

...satte vi oss i bilen och körde tvärs över ön till Ljugarn.

Här hittade vi ett litet fiskeläge;  Vitvär.

Tyst och lugnt och inte en levande själ...

Lite längre bort finns också ett raukområde, Folhammars raukar.

Man kommer dit via en stig längs havet.

Så fint!

Titta, de pussas!

Fascinerande!

För 400 miljoner år sen låg Gotland på botten av ett tropiskt hav. 

Där byggdes hårda rev av koraller och kalkalger. 

Efter istiden när landmassan höjde sig tvättade vågorna så sakteliga bort lager efter lager,

tills bara de hårdaste partierna från reven fanns kvar. 

De står kvar som stora stenskulpturer - raukar. 

Jag har inte sett raukar förut.

Eller jo, jag har faktiskt sett Hoburgsgubben nere på södra Gotland,

den kanske mest kända rauken.

Kolla här!

Men detta var läääänge sen. Ja, faktiskt 40 år sen!

Här kommer några fler gamla foton från den tiden;

sommaren 1986.

Jag och min lille pojke, som precis fyllt ett år!

Då hyrde vi en stuga i Nisseviken, södra Gotland,

tillsammans med ett par kompisar och deras barn.

Fyra unga föräldrar strax över tjugo år

med varsin liten nybliven ettåring som ännu inte kunde gå.

❤️Min lill-unge!❤️ 

(Han som nu är 41 år och pappa till tre barn...)

Vi tillbringade en vecka här,

och det var mestadels regnigt och blåsigt hela veckan..!

Ja, någon dag var det ju uppenbarligen sol och varmt också...

Mer från vår  (nutida!)  resa kommer så småningom!

Solrosor!

Häromdagen cyklade jag till affären,

och på vägen hem hittade jag ett fält med solrosor för självplock.

Jag har inte sett det förut, det ligger lite undangömt och syns inte från vägen. 

Vilken tur att jag valde en annan väg än den jag brukar på hemvägen!

Solen sken och det var varmt och skönt när jag gav mig av hemifrån.

Men på hemvägen hopade sig mörka moln...

Kyrktornet är inkapslat.

Kyrktornets takbeläggning blåste delvis av i vårens stormvindar,

så det pågår reparation.

Jag klarade mig från det hotande regnet hela vägen hem.

Ja, jag hann även med en härlig simtur i sjön innan regnet kom. 

Vattnet var ljumt och skönt.

Underbart!

Solrosorna står nu på vårt köksbord.

Ja, och så är det fredag igen, och dags att rösta nu på söndag.

Men vi förtid-röstade igår, eftersom vi ska ut på äventyr lördag till onsdag.

När N fyllde år i somras fick han en resa till Gotland av mig.

Så i morgon bär det av på en liten mini-semester!

🌻☀️🌻

Fyra böcker som jag läste i

augusti:

För kärleks skull av Rosie Walsh

Efter att jag läst Niels Fredrik Dahls starkt berörande bok Fars rygg

så ville jag läsa något lättsammare och valet föll på denna bok.

Och ja, nog var detta en lättviktare minsann!

Jag övervägde flera gånger att ge upp, 

men fortsatte läsa eftersom jag ville veta hur allt hängde ihop.

Baksidestexten på boken:

"Hyllade Rosie Walsh är tillbaka med en thrillerliknande äktenskapshistoria 

fylld av lögner och kärlek.
 
Vad gör du om det visar sig att den du lever med inte är den du tror?
 
Den framstående marinbiologen Emma Bigelow 

skulle göra vad som helst för sin man Leo och deras dotter Ruby, 

men allt de tror sig veta om henne är en lögn. 

Leo jobbar med att skriva nekrologer och när Emma blir allvarligt sjuk 

börjar han nedteckna hennes livs­historia. Snart upptäcker han att ingenting 

av det som hans fru har berättat om sig själv är sant – inte ens hennes namn...".

 

Det här blev till en väldigt konstlad och påhittad historia,

med karaktärer som inte kändes trovärdiga.

 Ja, hela storyn alldeles för osannolik, den hängde liksom inte ihop.

Författaren lyckas heller inte få något flyt i skrivandet, det känns bara taffligt.

Nej, det var en besvikelse och jag blir inte lockad att läsa något mer 

av denna "hyllade" författarinna.

📖

Nästa bok var desto bättre;

Hjortonmyren  av Ulrika Lagerlöf.

Det här var en bok jag tyckte om!

Romanen är indelad i nutid och historisk tid.

Den historiska delen utspelar sig i Västerbotten på 1930-talet. 

Här är det Siv som är i centrum. 

Hon är 17 är när hon börjar arbeta som kocka i ett skogshuggarlag.

I den del som utspelar sig i nutid handlar det om Sivs barnbarn Eva.

Eva bor i Uppsala, där hon arbetar på ett skogsbolag.

Hon skickas upp till sin mormors gamla hemtrakter för att lösa en arbetskonflikt.

När hon nu är i sin mormors hemtrakter 

börjar hon intressera sig för vad som egentligen hänt i hennes familjehistoria.

Det blir till en fin och engagerande berättelse. Välskriven och med ett flyt i språket,

berörande personporträtt och levande miljöbeskrivningar.

En bok helt i min smak.

Jag kommer absolut att läsa de två följande böckerna i serien

Timmerfolk.

📖

Nästa bok blev den här:

Mjölkharen av Tina Norin.

Den här romanen utspelar sig till en del i och omkring Ulricehamn,

staden där jag föddes i början på sextiotalet (då det faktiskt fanns ett sjukhus i denna lilla stad)

och där vårt yngsta barn bor med sin lilla familj, en bit utanför stan. 

Jag har nog aldrig läst en bok som utspelar sig i mina hemtrakter!

Förutom i Ulricehamn och Göteborg utspelar sig den här romanen även i Paris,

och både i nutid och dåtid.

Det är en i grunden intressant historia, men jag saknade driv i berättandet.

Boken är skriven i korta kapitel där vartannat kapitel utspelar sig i dåtid, vartannat i nutid.

Det blir rörigt, jag hade svårt att hänga med i alla skeenden och personnamn.

Dessutom tyckte jag att kapitlen från början av 1900-talet inte kändes trovärdiga, 

de kändes för "nutida" till språk och karaktär.

Så, nja...inte riktigt en bok i min smak.

📖

Det var däremot den här boken:

In mot stenig strand  av Malin Haawind.

Å, vilken bok!

Vilket fint avslut på den här serien om Dagmar och Holger.

En fantastisk läsupplevelse, 

ja, jag blev rörd till tårar av denna fina roman.

Malin Haawinds sätt att skriva går rakt in i hjärtat.

Så vackert språk, poetiskt och berörande.

Så starka personporträtt,

ett så innerligt skildrande av det vanliga, det enkla livet.

Precis som det är. Med både glädje, kärlek och vänskap, sorg och förlust.

En bok som är full av liv, av klokhet och eftertänksamhet.

"Den stora historieboken finns, den som berättar om krig och kungar,

 om människor som styr. Men samtidigt finns miljontals andra, mindre, 

som berättar om de andra människorna, de så kallade vanliga,

om deras dagar och sysslor. 

Om känslorna som får finnas och de som är förbjudna.

En oändlig mängd historieböcker utan pärmar.

Dagmar kunde sin, lätt att acceptera var den inte, men den var hennes".

Ett så fint avslut på en serie som är något av det bästa jag läst.

📖📖📖

 Cykeltur en söndag.

En härligt solig och lagom varm septembersöndag.

Vi stannade och åt lunch på herrgården.

Väldigt gott, 

och alldeles underbart att sitta här i den milda höstsolen under vinrankorna.

Jag åt goda morotsbiffar med potatis och en fräsch kall sås till,

N valde räkmacka - som var enorm! Han orkade inte äta upp...

Och sen en kopp kaffe och "Herrgårdens chokladtryffel med guldkant"

- och den var gudomligt god!! 

Kikade in i hantverksbutiken som är inrymt i det gamla väveriet på andra sidan vägen.

Så mycket fint!

Så småningom trampade vi hemåt igen.

Efter en låååång sträcka med stigning uppför stannade vi för att dricka

 och hämta andan en stund. 

Här ligger korna vilar och idisslar i septembersolen.

Vi bor i en mycket  kuperad trakt.

Lika många backar att trampa uppför, 

som nedförsbackar att susa ned för 

i full fart!

När vi kom hem igen hade vi trampat en runda på 36 km.

En härlig cykeltur!