Andra dagen på Gotland sken solen från en blå himmel,

och vi styrde kosan mot

Fårö!

Jag har aldrig varit på Fårö,

men jag har länge längtat efter att få komma dit,

 Har haft en föreställning om att det är en fridfull och karg liten ö,

med raukar, sandstränder, smala vägar, väderkvarnar och hagar med betande får.

Och jag blev inte besviken,

för det var ju precis så.

Åh, vad jag tyckte om denna ö!

Att vi var här en måndag i mitten på september gjorde väl att

det var precis så som jag tänkt mig.

För jag anar att det är mycket mer liv och rörelse,

 bilar och människor en dag i juli...

Från färjeläget körde vi norrut längs kusten.

Och såg raukar!

Massor av raukar...

Denna rauk kallas "hunden", och visst ser den ut som en jättestor hund!

Småraukar...

Havet....

...och vackra stenar!

Om jag plockade med mig några? Ja, såklart!

I bokhyllan här hemma har jag en stor glasburk full av stenar

 som jag plockat på olika platser jag besökt.

Vi körde vidare och fick syn på ett antal små bodar där vid vattnet,

på den vidsträckta klapperstensstranden.

Helgumannens fiskeläge.

Ensligt och oskyddat står de gamla fiskebodarna här,

det kändes som att befinna sig i en annan tid...

Jag läste att fiskeläget fått sitt namn från en sägen om en helig man

som bott här, och som höll morgon-och kvällsbön varje dag här vid havet.

Därav namnet Helgumannen .

Sen blev vi mätta på klappersten och raukar,

men hungriga i magen. Vi körde tvärs över ön till "Ebbes",

ett matställe med en butik som höll öppet.

Här åt vi en god lunch!

Vi hade båda två läst om ett par säregna träd som finns här på Fårö.

Ava-eken som sägs vara nästan 1000 år gammal

och ett vildväxande fikonträd som funnits här sen början av 1960-talet.

Ava-eken växer på privat mark, i en trädgård.

Men vi hittade den, och den var verkligen imponerande stor.

Stammen var så tjock! 

Sommaren 1741 var Carl von Linné här på Fårö.

I sin dagbok skrev han om den stora eken

och att han satte sig under den för att få en stunds skugga.

Och nu, i september 2026, står jag under samma träd..

Fikonträdet växer på Fårös södra spets, i Ryssnäs naturreservat.

Bilvägen i naturreservatet tog slut, 

så de sista kilometrarna ut till havet fick vi promenera.

Bland fåren som betade här!

Men...

vi hade en tid att passa i Visby! 

Vi hade bokat bord på en restaurang och insåg 

att vi inte skulle hinna gå hela vägen ut till havet och fikonträdet,

så vi vände tillbaka igen... 

Men en vacker promenad var det i alla fall!

Och ännu en anledning att återvända till Fårö och Gotland!

 En blåsig och regnig söndag.

Jag tänkte försöka skriva och visa bilder från vår

Gotlands-resa.

Vi åkte till Oskarshamn på eftermiddagen förra lördagen.

Färjan avgick strax innan åtta på kvällen,

och vi var framme i Visby vid 23-tiden.  

Tre nätter bodde vi sedan på Hotell Lindgården i Visby.

Vi vaknade på söndagen till en gråmulen och stundtals regnig dag.

Efter en mycket god frukost på hotellet så gick vi ut och promenerade i stan.

Visby är så fint!

Rosornas stad,

även i mitten på september!

Så många vackra gamla hus här innanför ringmuren,

tränga gränder och små torg.

Vi strosade runt här i rosornas stad,

och det blev inte mycket regn trots allt.

Skönt!

Jag tyckte verkligen om Visby!

Eftersom det är höst så var det lugnt och stilla.

Och det passade mig perfekt;

jag gillar inte att vistas i stojiga miljöer med mycket folk, sorl och högt ljud.

N som varit i Visby fler gånger visste att det fanns en fin botanisk trädgård,

dit gick vi förstås.

Förutom blommor och örter finns här flera stora träd.

Jag tycker det är så fascinerande med träd!

Tänk att dessa enorma växter en gång har varit ett litet, litet frö och en liten tanig planta.

Och att de kan bli flera hundra år gamla!

Fortfarande blommade det en del här i trädgården,

trots att sommaren är över.

Efter lunch på ett crèperie 

...satte vi oss i bilen och körde tvärs över ön till Ljugarn.

Här hittade vi ett litet fiskeläge;  Vitvär.

Tyst och lugnt och inte en levande själ...

Lite längre bort finns också ett raukområde, Folhammars raukar.

Man kommer dit via en stig längs havet.

Så fint!

Titta, de pussas!

Fascinerande!

För 400 miljoner år sen låg Gotland på botten av ett tropiskt hav. 

Där byggdes hårda rev av koraller och kalkalger. 

Efter istiden när landmassan höjde sig tvättade vågorna så sakteliga bort lager efter lager,

tills bara de hårdaste partierna från reven fanns kvar. 

De står kvar som stora stenskulpturer - raukar. 

Jag har inte sett raukar förut.

Eller jo, jag har faktiskt sett Hoburgsgubben nere på södra Gotland,

den kanske mest kända rauken.

Kolla här!

Men detta var läääänge sen. Ja, faktiskt 40 år sen!

Här kommer några fler gamla foton från den tiden;

sommaren 1986.

Jag och min lille pojke, som precis fyllt ett år!

Då hyrde vi en stuga i Nisseviken, södra Gotland,

tillsammans med ett par kompisar och deras barn.

Fyra unga föräldrar strax över tjugo år

med varsin liten nybliven ettåring som ännu inte kunde gå.

❤️Min lill-unge!❤️ 

(Han som nu är 41 år och pappa till tre barn...)

Vi tillbringade en vecka här,

och det var mestadels regnigt och blåsigt hela veckan..!

Ja, någon dag var det ju uppenbarligen sol och varmt också...

Mer från vår  (nutida!)  resa kommer så småningom!