Vad jag läste i Mars

Dottern och vårfloden

av Karin Härjegård

Fjärde delen i den här serien som utspelar sig i Härjedals-fjällen,

lika bra som de tidigare.

I den här boken får man möta Fredrika, en kvinna i femtioårsåldern

som arbetar som logoped och röstcoach.

Hon kommer till fjällen för att vila då hon plötsligt kollapsar på jobbet. 

Något som ligger nära mig själv och min egen erfarenhet av att bli sjuk av stress.

Jag gillar verkligen Karin Härjegård böcker.

 Tankeväckande och inlevelsefullt skriver hon om människor och deras livsöden

och om vikten att vara snälla och vänliga mot varann.

Försöka förstå varann och inte döma. För vem vet vad man går och bär på?

Den karga men vackra fjällmiljön där boken utspelar sig är så väl beskriven.

Ja, jag känner nästan vinden mot mitt ansikte, hör hur bäckar porlar 

och hur gott det doftar av nygräddade våfflor i våffelstugan på fjället...

Vill och hoppas på att få komma dit! Kanske nu till sommaren?!?

Och havet gav igen

av Malin Haawind

Andra boken om Dagmar och Holger,

precis lika bra som den första. Kanske till och med ett snäpp bättre.

Handlingen är nu förlagd till Skärhamn på Tjörn, Holgers hemma

som nu också blir Dagmars hemma.

Här bor de nu, och familjen utökas. 

Dagmar är hemma med de två barnen, Holger är på sjön. 

Dagmar kämpar för att passa in i sin nya miljö,

samsas med svärföräldrar, hantera oro och ängslan.

Så äkta trovärdigt skrivet om hur vardagslivet kunde vara för en ung hemmafru

 i ett litet fiskesamhälle på västkusten, på femtiotalet.

Ser fram emot att läsa den sista delen!

Vi var vargar

av Sandrine Colette

Å, vilken bok!!

Något av det bästa jag läst!

Jag blev fullständigt fast i den här boken,

och grät många tårar när jag kommit till det gripande slutet.

Helt omtumlad.

Ett starkt drama om en far och hans femårige son,

som utspelas i ett kargt bergslandskap någonstans.

Naket och rättframt skriven, i enkla ord och meningar.

En tunn bok, men en bok som sa så mycket.

En bok om kärlek och sorg och smärta, 

om livet, om mänsklighet och naturens kraft

 och den samhörighet vi har med allt som lever.

En otroligt stark läsupplevelse.

Smärtsam, stark och så vacker.

❤️

Påsk 2026.

Hela stora familjen var här på påskafton,

så roligt!

Vi var många - 

nio vuxna, sex barn och en hund!

Fullt hus och full rulle och många skratt.

Det fyller mig med en så stor lycka att ha hela min familj samlad!

Algot, så himla glad och go!

Vi bjöd på påskmat förstås!

Hel ugnsbakad laxsida, mandelpotatis, kall limesås,

spenat&fetaostpaj, goda prinskorvar från delikatessen, olika inlagda sillar

och så kokta ägghalvor förstås, goda ostar, hembakat surdegsbröd,

sallad och vindruvor...

och så en chokladgarnerad påsktårta med jordgubbar till.

Kusinerna Algot och Valter, minstingarna!

Efter maten blev det påskäggsjakt!

Flera gömda ledtrådar ledde så småningom till de gömda påskäggen i skogen.

Sen hemåt igen för att mumsa godis!

Lilly, vår pratglada tjej, skojar med farbror Emil 

Ett gammalt schackspel togs fram...

...och det blev pysslades  i "lekrummet".

Tre kusiner, de båda äldsta och den yngste.

Och den här lille charmören, Algot.

Gullunge!

Jag känner mig så tacksam och glad över min stora familj! 

Och jag kände mig så påskfin i min blekgula blus som jag hittade i mina gömmor.

Den är från Ganni och faktiskt 10 år gammal!

Jag brukar inte visa några "outfitbilder",

men jag blev så glad att återupptäcka denna blus som jag gillar mycket, så här kommer en bild.

Även de svarta byxorna har många år på nacken, favoriter som aldrig går ur tiden. 

Trots storm-och orkanvindar har vi haft en  

härlig påskhelg!

Och jag avslutar den med att gå på bio!

Ikväll ska jag köra in till stan och se filmen "Hamnet". 

Första april och årets första dopp.

Å, som jag har längtat efter detta!

Vågskvalp och bofinks-kvitter,

vårsol som värmer

och isande kyla i vattnet.

 

Ner i det kalla, friska

ta djupa andetag

slappna av

blunda, 

lyssna på naturen och sjön, känn livet!

Efteråt -

en varm känsla som sprider sig i kroppen,

glädje  lycka 

och tacksamhet.

I vägrenen vid mitt hus lyser knallgula små solar.

Tussilago!

...och i rabatterna har de första krokusarna slagit ut.

Det är VÅR!

 Vårig promenad på nya stigar i skogen.

Jag går ju mycket i skogen, ofta blir det samma vägar och stigar som jag brukar gå.

Men igår hittade jag en stig jag inte gått förut,

bestämde mig för att följa den och se vart jag hamnade.

Det var så skönt väder, sol och lite molnslöjor emellanåt 

men så pass varmt att jag kunde öppna jackan och ta av mössan.

Går förbi höga bergsväggar, och en liten turkos-skimrande tjärn

Stigen ledde till en skogsväg som sen mynnade ut uppe vid den gamla gården på höjden.

Gården syns långväga ifrån där den ligger högt där uppe,

och jag har undrat hur där ser ut...

Gårdens stora ladugård används, men huset verkar tomt.

Men jag ser blomkrukor och gardiner i fönstren, så jag vet inte...

Går över gårdsplanen och ner mot vägen.

Här ser man huset nerifrån.

Jag bor i en trakt omgiven av höga berg,

som omgärdar en stor slättmark med ängar, hagar och stora åkrar.

På slätten ligger byn - ganska utspridd utan egentlig bykärna.

En gammal radby, ett par gamla kvarnar, lantgårdar och så nyare bebyggelse,

och en matbutik. 

Vi bor dock inte där utan några kilometer utanför, vid sjön. 

För länge, länge sen - efter att inlandsisen smält undan - var den stora slätten en havsvik.

Svårt att tänka sig, då det faktiskt är sex-sju mil till havet härifån!

Jag älskar att bo här!

Tycker att det är så fint med de öppna slätterna, de höga bergen, skogarna och sjöarna.

Vill aldrig bo någon annan stans.

Vårvindar friska och värmande solsken,

premiär för att hänga tvätten ute!

Finns det något som luktar godare än tvätt som torkat ute?

Längtar efter att börja fixa ute i trädgården...

men ännu är det lite för tidigt. Och jag längtar efter att mina tulpaner ska blomma!

Men några smålökar har börjar titta upp så smått,

som dessa söta vårstjärnor.

Målar vår istället, medan jag väntar...

 Hela helgen, både lördag och söndag har vi varit på Enebacken och hjälpt till.

Och nu är det så pass klart att lilla familjen flyttar hem!

 De var så lyckliga över att komma hem igen,

vilket jag väl kan förstå efter att ha bott inhysta hos Alices föräldrar sen i november.

Det återstår dock en hel del arbete innan utbyggnaden och renoveringen av torpet är 

helt klart, men nu kan de i alla fall bo hemma igen!

I lördags tapetserade vi klart stora rummet, och började med badrummet

där det är halvkaklat med tapet. Tapeten räckte dessvärre inte,

så vi får fortsätta nästa helg.

Igår fick jag rå om min minste lille pojke, goa Valter,

medan de andra såpskurade trägolv, bar möbler och röjde både ute och inne.

Den här alltså...vilken liten goding!

Så glad och nöjd med livet, så rund och gosig.

Vi tog en lång promenad i det soliga - men iskalla! - vårvädret.

I en och en halv timma var vi ute och gick,

och såklart var Tage med.

Valter "pratar" och kvittrar, tittar på träden och de stora granarna som vajar i vinden.

Och ger upp små glädjetjut var gång han får syn på Tage som går där bredvid.

Vårkänslor i hela kroppen, trots de kyliga vindarna,

och jag sjunger vårsånger för Valter.

"Nu ska du höra nåntings som jag vill tala om,

jag såg en lärka nyss och det var våren som kom..!"

Efter en timma så blir Valter trött och somnar en stund där i vagnen.

Och jag och Tage går tillbaka.

Där nere på andra sidan sjön ser vi lilla stan, Ulricehamn,

och då är vi snart på Enebacken igen.

Valter vaknar och vi njuter av solen varma strålar på läsidan av huset.

Lillhjärtat mitt!

❤️

 Sune som njuter av solvärmen på förstutrappan

Tvätt som torkat i de friska vårvindarna.

Tage som nöjd ligger här i trädgården, i sitt hemma.

Pigga snödroppar som vajar i vinden.

Vår!