torsdag 6 augusti 2026

 En tur till 
Kinnekulle

En av sommarens varmaste dagar, förra torsdagen, åkte vi hit.
N:s storasyster, min svägerska Brittmari, följde med. Hon har aldrig varit här,
en ny upplevelse för henne alltså! Men vi har varit här många gånger,
men tröttnar aldrig på vackra Kinnekulle!

Vi hade tänkt att ta oss upp på Högkullen, Kinnekulles högsta topp,
 och gå upp i utsiktstornet där. Men det är en bit att gå från vägen. 
Uppför såklart och det var som sagt en mycket varm dag
(+32 grader..!) så vi gjorde inte det. 

Vi tog oss istället till Kinnekulles stenbrott, och tittade på utsikten här istället.


Visst är det vackert? 
Men det verkade som att det inte var lika mycket vatten i sjön som det brukar.
Här har en gång brutits kalksten, vilket gör att vattnet skiftar i turkost.


Här, i skuggan under ett det stora,100 år gamla Ginko biloba-trädet 
på Hällekis Säteri åt vi en god lunch. 


Sill&potatis-tallrik tog vi alla tre, ett bra val för det var väldigt gott!

Sen gick vi runt i trädgården som finns här



...och bland de stora gamla träden i parken.





Svalt och skönt här i skuggan under de enorma trädkronorna.


Här på Kinnekulle finns flera hantverks- och antikvitetsbutiker.
Vi besökte flera av dem, som den här: 


Handens Hus


Nere vid Råbäcks hamn njöt många av svalkande bad i Vänern.




Innan vi åkte hem stannade vi förstås här;


på Café på Klostret i Blomberg.
Gofika med nybakta kanelbullar - så gott!


En fin dag!

söndag 2 augusti 2026

Valter 1 år!


Förra söndagen firades hans första födelsedag,
med grill-lunch och tårta och presenter förstås.
Och Valter var så fin i rödrutiga skjortan som hans pappa hade när han var liten!



Det var lite regn emellanåt den här dagen, 
tur att huset är större nu så vi fick plats inomhus!




Valter och kusin Lilly gör ramsan "Baka, baka liten kaka"
som är Valters favorit och som han kan så bra nu.


"Skjuts i ugnen!"



Vilmer får blöta pussar av Tage...


Presenter!


Kusin Algot, snart 2, vill hjälpa till.


Sen drog regnet bort och vi kunde gå ut...



...och testa gungan som Valter fick i present!


Och hälsa på korna i hagen



Favoritpresenten; den gröna traktorn!

Hurra för vår lille Valter!
❤️🎈❤️

onsdag 29 juli 2026

Mer från vår tripp till Omberg:

 Dagen efter vaknade vi tidigt, 
och gick ut på en morgonpromenad innan frukost.
Vi hade utsikt över Alvastra klosterruin från vårt rum,
och dit styrde vi kosan i morgonsolen.

Vilken morgon!
Solen sken och det var alldeles tyst och stilla.



Fullt med vallmo i sädesfälten,
så vackert.


Alvastra kloster


... byggt på 1100-talet av franska munkar.
Här hade Heliga Birgitta flera av sina uppenbarelser på 1300-talet.
Efter 400 år lades klostret ned i och med reformationen, 
och stenarna det var byggt med användes delvis för att bl.a bygga Vadstena Slott.


Det känns märkligt att gå omkring här,
och veta att här har människor bott och arbetat för flera hundra år sen.
Väggarna som står kvar här är desamma som då...




Tillbaka på hotellet igen, och dags för frukost.



Och här bjuds det inte buffé till frukost som på de flesta andra hotell,
Nej, här beställer man från en meny vad man vill ha, 
och så står frukosten serverad på bordet när man kommer på morgonen.


Så gott! 
Frukost är min bästa måltid...


Nära turisthotellet ligger Ellen Keys hem Strand.


Vi hade bokat biljetter för dagens första visning kl 11.00


Där nere i den branta sluttningen ligger huset,
som Ellen Key lät bygga 1910, när hon var 61 år.
Här bodde hon sina 15 sista år i livet.


Och här är den sida som vetter mot Vättern. 



Nere vid vattnet, det blåste friska vindar idag och vågorna slog mot stranden och bryggan.




Man fick inte fotografera inne i huset,
men jag har lånat ett par bilder på nätet.



Jag läst Malin Haawinds bok "Den som följer en stjärna vänder inte om"
som ju utspelar sig här på Strand. Boken blev ännu mer levande efter att ha sett 
Ellens Keys vackra hem i verkligheten. 
Som tex köket:



Jag är glad att vi gick på den guidade visningen, 
för åh, vilket vackert hem!


Den här tavlan köpte jag med mig hem.
En påminnelse om att själva livet i sig är värdefullt,
att vara i nuet och njuta av livet så som det är.

Sen fortsatte vi köra en bit  längs stranden, och stannade till vid Stocklycke hamn.
Oj vilka vågor!
Man behövde inte ta sig ner i vattnet för att bli blöt...


En fin resa att spara i minnesbanken!