Det blev september,

...och sommaren tog slut.

Hösten är här!

Sommaren känns alltid för kort tycker jag.

Den som är min bästa årstid.

De långa ljusa dagarna, naturens grönska och blomning.

Värmen och luften, som känns ljum även de regniga dagarna.

Simma i sjön och känna vattnet, sitta på bryggan och höra vattnet.

Men i år har inte sommaren blivit riktigt som jag önskat.

Jag har inte kunnat bada så mycket, 

mina stillsamma morgnar med en simtur 

och därefter en stunds meditation på bryggan har varit få.

Trots en varm och fin sommar.

Jag har haft besvär av först en urinvägsinfektion - något som jag aldrig haft förut -

som behandlades med antibiotika och blev bättre. 

Men sen kom krampaktiga smärtor tillbaka,

och efter fler antibiotikakurer som inte hjälpte och inga påvisbara bakterier

konstaterades östrogenbrist. 

Efter tillskott av detta hormon mår jag bra igen, 

men det tog nästan tre månader.

Och då fick jag plötsligt svårt att se, att fokusera blicken.

Såg dubbelt, och hade dagligen huvudvärk.

(Detta upplevde jag även då jag var som sämst i min utmattning,

men det avtog efterhand).

Tomaterna börjar mogna..!

Jag var hos optiker, som konstaterade att mina ögonmuskler troligen är överbelastade 

pga att jag haft för starka kontaktlinser den sista tiden.

Min förmåga att se på långt håll har förändrats i takt med att läs-seendet blivit sämre

Troligen har jag en sk dold skelning sen gammalt, 

men som inte visat sig förrän nu, när mina ögonmuskler är utmattade.

Mina goda morötter, är så glad för dem!

Väntar nu på att få komma till ögonläkare, innan jag kan få nya glasögon med rätt styrka.

Jag är närsynt, och har haft glasögon sen jag var 11 år,

men när jag var i dryga 20-årsåldern började jag använda kontaktlinser, 

och sen dess har jag knappt använt glasögon. 

Men för att avlasta ögonen måste jag nu använda mina glasögon hela tiden.

Dessvärre är ju mina glasögon även de för starka...

Jaa, är det inte det ena så är det det andra...

Men det finns ju värre saker, så jag ska inte klaga.

Och visst är hösten vacker den också!

September...

så mild, mjuk och vacker.

💛

Ett 27-årskalas ?!?

Ja, ett kalas för en 14-åring, en 11-åring och en tvååring,

det blir ju faktiskt 27...

Som jag nämnt innan så är sommaren full av firande i vår familj.

I juni, juli och augusti fyller (nästan) alla år.

 

Nu var det dags att fira Vilmer 14 år, Lilly 11 år och Algot 2 år.

(Och deras pappa och bonusmamma som även de fyllt år i juli och augusti!)

Fullt hus,

 och vi bjöds på en fantastiskt god middag.

Porterstek med godaste gräddsåsen och goda tillbehör.

Köttbullar är också gott....

Algot fick en trehjuling av oss, han blev jätteglad!

Med en ringklocka på.

Pling pling!

 Och en traktor med släp...

....och en hel massa andra presenter!

Många böcker, bla en Pettson&Findus-bok som kusin Valter fick syn på. 

Hans favorit!

Algots fina morfar och mormor.

Storbarnen fick också presenter.

Bland annat lego, som alltid är en favorit.

Vilmer hade önskar sig Lego Botanicals.

Kusinerna hjälps åt att bygga.

Efter paketöppning  blev det marängtårta med jordgubbar!

Ett, två, tre, blåååås!

En trött liten 2-åring...

...men jordgubbar och glass var gott!

🩵

Fritids var stängt en dag förra veckan, 

och då fick jag ha mina barnbarn Sam och Sally här hos mig en dag.

Så mysigt!

De kom redan kl 6.15 på morgonen, så innan frukost vid 8-tiden myste vi i soffan,

Sam fick spela traktorspelet på mobilen en stund.

Sally hjälpte mig att vattna blommor och tomatplantorna.

Sen lekte Sally med de små djuren som mina barn hade när de var små,

och de gamla lycko-trollen som jag hade som barn. 

De som bor i den vackra guldburken som jag fick av min farmor när jag var barn.

Jag tyckte den burken var något av det vackraste som fanns!

Mitt gamla lyckotroll. 

Minns att de hade en speciell doft, visst var det så?

Sam är helt övertygad om att han ska bli bonde när han blir stor. 

Och han ska absolut inte bo i stan.

"Jag tycker inte om städer" - berättade Sam när han åt frukost. 

"Jag tycker bara om åkrar och skog och små vägar". 

"Eller jo" - sa han sen, "en stad tycker jag om; Varberg!"

Och jag kan bara hålla med, jag föredrar också landet framför städer.

 Och Varberg är en fin och mysig stad!

Det var en solig och varm dag,

så vi packade handdukar och mellanmål - pannkaksrullar med hallonsylt -

och sandleksaker och traskade ner till sjön.

Vi var alldeles ensamma här idag.

Härligt - tyckte både barnen och jag!

Ja, förutom grannens katt Ernst som kom förbi.

Han som ser ut precis som barnens katt gjorde; Messi finns i katthimlen nu.

Vi gick längst ut på bryggan.

Här är det alldeles för djupt för barnen, det vet de.

Men spännande att titta på alla skräddare som springer på vattenytan.

Ja, det är något av det bästa i livet - mina fina barnbarn.

❤️❤️

 Vad jag läste i

Juli

Tranorna flyger söderut

av Lisa Ridzén

En bok som jag bara hört positivt om,

och blivit rekommenderad att läsa.

Ja, det är verkligen en mycket välskriven och fin bok om åldrande.

Jag kände så mycket för Bo, den åldrade mannen som romanen

handlar om. 

Den sätter verkligen ord på hur det livet kan vara för en åldrad och alltmer bräcklig människa. 

Hur ens person och identitet liksom raderas, att inte bli räknad med längre. 

Jag blev så smärtsamt berörd, det gjorde ont att läsa.

Kanske för att det ligger för nära min egen verklighet, 

jag har ju en pappa som är dement och bor på ett äldreboende. 

(Ett boende som inte lever upp till att vara ett värdigt och bra boende

 för en dement gammal man som min pappa. Men det är en annan historia...)

Så, trots att det var en bra bok,

 så var det för mig mest en bok som var allt för tung och jobbig att läsa.

Efter den behövde jag läsa något mer upplyftande,

och valet föll på denna bok: 

Låt mig berätta allt

av Caroline Säfstrand

Den första boken i en serie böcker som alla utspelar sig på ön Ven.

Ven är en mycket vacker ö utanför Landskrona i Skåne.

HÄR har jag skrivit om mitt besök här en solig sommardag för flera år sen.

Ja, faktiskt femton år sen! Dags för ett nytt besök där tror jag...

Jag har läst och tyckt om flera böcker av Caroline Säfstrand.

Den här gillade jag också men kanske inte fullt lika mycket som de andra jag läst.

En bok om en mitt-i-livet kris som hjälps upp av den läkande naturen och miljön, 

vänskap, nya insikter, och så en gnutta kärlek. Men här är det dock inte är kärleken som är i fokus,

utan mer miljön i sig och nya vänskapsrelationer i olika åldrar. Det gillade jag!

Sen läste jag den här:

Fars rygg

av Niels Fredrik Dahl

En mycket fin bok. Lågmäld, gripande och makalöst vackert skriven.

Den berörde mig djupt.

 

En bok om ensamhet,

och att vara utanför.

Den här boken kröp innanför huden på mig.

Jag kunde så väl känna igen mig i pojkens känsla av utanförskap, 

den överväldigande känslan av ensamhet, och den starka längtan efter att få höra till. 

Författaren skriver om detta så innerligt, så äkta, så berörande.

Gripande, sorgligt och trovärdigt.

Jag var ett barn som var utanför,

från att jag var tio år och vi flyttade från landet in till stan där min pappa nu skulle jobba.

Jag  - som alltid varit (alldeles för) känslig och försiktig hamnade direkt utanför.

Även om det inte var mobbing av den värsta sorten så eskalerade det med åren till utfrysning

och som att jag inte fanns. 

Och ingen hjälpte mig, eller såg hur jag hade det.

Inte en enda vuxen - varken lärarna på skolan eller mina föräldrar.

Det vände dock när jag började gymnasiet

 - hamnade i ett annat sammanhang, var äldre och kunde ta mig ur det på egen hand.

Så, den här boken berörde mig på djupet. 

Inte bara för att jag så väl kunde känna igen mig i pojken 

utan också för att det är en av de mest välskrivna böcker jag läst.

Författaren skriver lågmält, poetiskt och mycket starkt berörande.

Något av det bästa jag läst.