Fredag eftermiddag,  kvart över fyra och det är mörkt ute.

Men här inne tänder jag levande ljus - novembermys!

I vanliga fall lämna Emil (eller Alice) Valter här hos oss på torsdag morgon,

men i går åkte vi och hämtade honom, eftersom Emil inte fått på vinterdäcken ännu.

För igår föll vinterns första snö! Men den smälte lika fort som den kom.

 

Sen kom solen!

Vi fick en härlig förmiddagspromenad.

Men kallt var det..!

Valter han var glad och go som vanligt, trots att han var förkyld och lite trött.

Han går nästan hela tiden nu!

Och så mycket det finns att upptäcka när man kommer upp en bit från golvet...

Puss på Valter!

Tidigare i veckan hämtade jag Sally och Sam från fritids.

Det var ett tag sen jag hämtade dem sist, 

och båda två blev så glada att se att det var jag som kom och hämtade.

Det värmer i hjärtat!

Sally tyckte vi skulle baka pepparkakor.

Men.... vi svängde ihop chokladbollar istället!

Tandlös 6-åring..!

Smaskigt goda de också.

 (och lite enklare att göra.)

Mums!

Idag åkte jag för att besöka en fin retro-och secondhandbutik 

några mil härifrån. Har tänkt på att åka dit länge,

men det har inte blivit av. Så jag var förväntansfull..!

 Men det visade sig att den är stängd på fredagar!

Borde förstås ha kollat upp öppettider innan jag åkte.

Men jag gick in i några andra butiker istället,

Jag hittade en fin kjol och en topp som var nedsatta med 70%, 

kläder från tidiga höstkollektionen.

När man kan ha storlekar som inte är de som säljs mest (xs)

 lyckas man faktiskt ganska ofta fynda på rea. 

Betalade endast 155 kr för båda, så jag åkte hem glad och nöjd ändå!

Nu väntar jag på fredags-middag som N håller på att fixa.

Idag blir det nöt-rullader med färskost, timjan och soltorkade tomater.

Låter väldigt gott!!

Och sen blir det "På spåret" förstås!

 

🍂☀️🍂

 Vad jag läste i 

Oktober:

Med bergens andetag

av Therese Widenfjord

En bok av en svensk författarinna,

men den utspelar sig i Appalachernas bergstrakter i USA.

Boken handlar om två mycket olika huvudkaraktärer.

Nick, en berömd fotograf, som är uppvuxen här i Appalacherna

 men lämnade efter en tragisk händelse i familjen.

Han återvänder nu till sina hemtrakter efter att hans pappa är mycket sjuk,

och han vill försöka försonas med honom.

Den andra karaktären är Ellie. Hon har levt hela sitt liv här i bergen.

Ellie är i sextio-årsåldern, men är en person med särskilda behov;

ett barn i en vuxen människas kropp.

När Ellie hamnar på ett vårdboende där hon inte tycker om att vara

så tar hon sig ut genom staketet och går därifrån.

Mot friheten. Hon möter en hund som blir hennes följeslagare

och så småningom så möts Ellie och Nick.

En så fin berättelse om såväl godhet som ondska,

naturens storhet, och om utanförskap och att vara annorlunda.

Kärleken och bandet mellan Ellie och hunden

 som blir hennes följeslagare var så rörande. 

Ja, jag tyckte så mycket om Ellie och hennes rättframma sätt att se på världen,

hennes självklara syn på vad som är viktigt i livet.

En bok med många bottnar och mycket att beröras av och fundera på.  

Läsvärd!!

📘

Alla dagar nära

av Anna-Karin Karlsson

Även den här boken var mycket berörande läsning!

En skildring av pigan Sara Knutsdotters liv i 1800-talets Småland, 

från hennes födelse till livet slut. Ett liv präglat av stsor fattigdom,

hårt arbete, sjukdom, våld och olycka, men också mycket kärlek.

Boken är skriven med ett språk som är poetisk och som ljuv musik.

Trots ett liv som är kantat av mycket 

umbäranden, tragik och sorg så är den här berättelsen så vacker!

Dels genom det skimrande poetiska språket,

men också i skildrandet av värmen och kärleken mellan Sara och hennes make.

En bok som tilltalade mig mycket.

Det är dagarna som går som är livet...

Läs den!

📙

När vatten närmar sig

av Karin Härjegård

Jag har läst alla Härjegårds böcker som utspelar sig i Härjedalsfjällen,

och tyckt mycket om dem!

Blev förstås nyfiken på hennes nya bokserie om Valmåsen

- byn som dränktes pga ett dammbygge i slutet på femtiotalet.

Boken har alltså verklighetsbakgrund -  byn Valmåsen har funnits. 

Det är en både gripande och en ofattbart händelse,

att en hel by dränktes och byborna fick se sina gamla släktgårdar försvinna.

Boken utspelar sig både i slutet femtiotalet,

och i nutid. På femtiotalet är det Elsa som är i centrum,

i nutid är det Elsas barnbarn Cecilia.

Jag tycker att boken är välskriven och intressant,

men jag hakade upp mig på ett par detaljer inte stämmer tidsmässigt.

Elsa arbetar på Funäsdalens hotell, och där nämns att hon byter påslakan.

Men 1957-58 när detta ska utspela sig fanns inte påslakan

 - då bäddade man med täcke och enkla lakan. Elsa har också på såg 

strumpbyxor under klänningen. Det stämmer inte heller

-strumpbyxor kom ju inte förrän i slutet på sextiotalet.

Bagateller kanhända - men stör upplevelsen av tidsandan tycker jag.

Nåväl, förutom det så tyckte jag om boken,

och kommer förstås läsa även efterföljande delar i den här serien.

📖

Fredag igen! 

Förstår inte hur fort veckorna går? 

När jag jobbade heltid så tyckte jag att veckorna gick fort,

och hade då en föreställning om att tiden inte skulle rusa iväg så snabbt

när jag inte skulle jobba så mycket länge.

Men så blev det ju inte...

Tiden går lika fort nu! 

Numera njuter jag av mina måndagar,

då brukar jag bara vara hemma, inget planerat och veckan känns lång.

Tisdagar jobbar jag, onsdag inget planerat - men alltid är det något som händer...

Denna onsdagen var jag tex hos frissan, blev klippt och fick nya, fräscha slingor!

Och några trevliga timmar med mycket prat 

om allt mellan himmel och jord med min fina frissa Maria!

Ja, så blir det torsdag,

... och då är ju Valter här hos oss.

Gullungen! 

Han övar sig att gå, och att äta själv. 

Och övervakar så att farfar gör rätt när han byter till vinterdäck...

 

 Jaha och  poff! - så är det fredag igen!

Fredagar är mina bad-dagar. Och den här fredagen var det perfekt badväder!

Sol från en knallblå himmel, och krispigt kallt i vattnet. 

Härligt!

Dimslöjor över sjön - vattnet är varmare än luften på förmiddagen.

Och så har första veckan i november har passerat.

En vecka med en flera soliga dagar.

Och fortfarande kan vi njuta av höstens vackra färger!

Ha en fin fredag och en skön helg!

 Mer från vackra Bohulän och min resa till Lysekil!

En bit från Hovenäset och Kungshamn ligger

Malmön, eller Bohus-Malmön som den också kallas.

En ö som är ca 5 kvadratkm stor.

Vi körde runt lite på ön, på de få bilvägar som finns.

När vi kom utanför fiskeläget där de flesta av öns bofasta bor

öppnade sig detta landskap:

 På Bohus-Malmö har det brutits sten i många år,

röd bohusgranit som har skeppats till många platser i världen.

Numera finns ingen verksamhet kvar, men överallt syns lämningar från stenbrytningen.

Det var som ett månlandskap..!

Sten och sten så långt ögat når...

Här på Malmön finns en vacker strand,

Pärlande. 

Som ju faktiskt är en riktig pärla.

Så vackert! 

Mjuka klippor, havet och den vackra tvilling-stranden där borta.

Vi var helt ensamma här,

såg knappt en enda människa på hela ön.

Tyst, lugnt, vackert...

Vi hann precis med färjan till fastlandet som gick kl 16!

Kvällsljus över havet i Lysekil.

Dagen efter var vår sista dag här i Bohuslän.

 

Inte långt från Lysekil ligger Skärhamn.

Det var lite blåsigt den här sista dagen vid havet,

och kalla vindar var det!

Här i Skärhamn ligger ju Nordiska Akvarellmuseet.

Självklart måste vi besöka det!

Just nu pågår en stor utställning med 

Britta Marakatt-Labbas.

Hon är internationellt känd för sina makalösa broderier,

några av dem fanns att se här.

Men här på museet visas nu även hennes teckningar och akvareller,

som hon tidigare inte visat offentligt.

Jag blev mycket imponerad av dessa,

och ännu mer av att få se hennes imponerande broderier!

En upplevelse!

Efter besöket i Skärhamn åkte vi vidare till den lilla ön Klädesholmen.

Här ute i det yttersta havsbandet ligger husen

 tätt, tätt intill varandra på den lilla ön.

Bara en armlängds avstånd till grannen!

Vita trähus, röda fiskebodar,

grå magasin, trånga gränder och buskrosor som fortfarande blommar.

Och havet alltid inom synhåll.

Så fint! 

Sen var det dags att köra hemåt igen.

Ja, vi hade verkligen några underbara dagar här i Bohuslän, 

min kära syster och jag!