Första juni i morgon, och då är det

s o m m a r! 

Här kommer bilder från dagens kvällspromenad.

Det har varit en dag med omväxlande sol och regn,

och luften var syrerik och fuktig.

 Sommarblommor och syrendoft.

Titta vilka mörka moln som drar bort...

...och vi såg regnbågen!

Jaa, jag njuter verkligen av att bo här.

Jamen,

 det är väl självklart att en skogsmulle som jag ska bo så här!

På landet.

Med skogen som granne.

Och sjön.

Och bondgårdar med kor och får.

Gå på skogsstigar eller grusvägar.

Jag ångrar inte en sekund att vi vågade bygga ett nytt hus,

sälja det stora huset vi hade,

och flytta hit ut på landet.

Jag har nog längtat hela livet efter att bo så här.

 Efter dagar med sol och värme drog mörka moln in i går.

Det blev en regndag.

Vilket var toppen för vår nysådda gräsmatta,

och för mej som slapp springa runt och flytta vattenspridaren över hela tomten!

Men på kvällen slutade det regna, och jag gick ut i skogen.

Det doftade så gott, så intensivt. 

Fuktig mossa, blöta trädstammar,

skogsblommor och blöt grusväg.

Och fåglarna sjöng sina kvällssånger,

så starkt som de bara förmådde.

Att vara i skogen ger sån tröst och ro, 

det är som ett stort tryggt rum som omsluter en.

Ja, skogen har en sån kraft -

jag förundras så av hur tröstande och läkande skogen faktiskt är.

Mitt bästa ställe.

Det här är också mitt bästa ställe.

Sjön.

Nu är bryggan utlagd,

 så bra då slipper jag vada ut i det kalla vattnet för att kunna doppa mig!

Men det har inte blivit något bad sen i fredags.

Försommarkänsla

På andra sidan hagen som jag ser från mitt köksfönster

 finns en gammal torpruin.

En jättelik syren växer där,

och stora blommande fruktträd.

Jag undrar vem som bott där en gång,

planterat syrener och fruktträd och kaprifol.

Jag gick dit, en solig kväll.

Härifrån ser jag vårt hus, på andra sidan hagen.

Jag plockade med mig ett stort fång av dessa ljuvligt doftande syren,

och äppelblom.

Nu njuter jag av dem här i mitt hus!

Doften av syrener...

mmmm!

💜💜💜

 Jag går ut på  kvällspromenader.

Om N är hemma så följer han med, 

annars går jag själv. 

Njuter, njuter, njuter

av stillheten, fågelkvittret 

- häromkvällen hörde jag storlommen! -

de ljusa vårkvällarna,

blommorna,

...knastret av torra grusvägar

 eller känslan av att gå på 

mjuka, mossiga stiglösa vägar i skogen.

Gick genom en kohage en kväll,

genom skogen och kom ner till vattenbrynet vid sjön.

Stillhet - ensamhet - lugn.

Eller uppåt, uppåt, uppåt...

- till toppen på berget med utsikten ner mot "min" badstrand och mitt hus där bakom träden

kyrkan långt där borta...

I går gick jag längs landsvägen in mot byn,

förbi hus och gårdar till kyrkan.

Plockade en bukett blommor längs vägen,

lyssnade på lärkorna som drillade i skyn,

tittade på glada små lammungar som sprang runt i hagarna.

Blommorna satte jag hos lille Louie,

 mitt änglabarnban.

Satt här och pratade med honom en stund innan jag gick hemåt igen.

Nu bor jag ju nära hans grav, bara ett par kilometer att gå - det känns bra.

Jag bor ju vid sjön nu,

och jag gillar ju att bada.

Så det har jag gjort, flera gånger -

ett dopp i det ännu kyliga vattnet.

ISkallt -men härligt!

Ja, jag trivs verkligen här där jag bor nu.

Försöker njuta av våren, grönskan och blommorna,

solen och värmen -

men det är inte så som det brukar vara.

Jag har liksom svårt att känna mig glad.

Det här är ju min bästa tid på året,

men jag kämpar med att känna glädje, 

att vilja saker - att vara pigg och glad.

Känner mig så skör, så trött,

så energilös.

Det bär emot att ens skriva detta

- för jag vill inte att det ska vara så.

Jag har så svårt att känna igen mig själv.

Titta, blommorna har slagit ut - från en dag till en annan.

Jaa, det var ett tag sen jag skrev här.

Mycket som har hänt...

Jag har ju inte mått så bra,

och så har vi flyttat till nya huset och då har vi varit utan internet.

(Ganska skönt att vara lite "avkopplad" ett tag...)

Ja, mitt mående har varit lite upp och ned.

 Jag som i normala fall brukar vara energisk och snabb, 

 ha huvudet fullt av idéer och projekt jag vill göra,

 har liksom tappat all min energi och ork och lust.

Jag vaknar på morgonen, och blir glad av att se solen som lyser över ängarna och sjön.

Så underbart att bo här i mitt nya hus!

Äter frukost - och sen ja, då är min energi redan slut.

Det gör mig så ledsen -för jag känner inte igen mig själv.

I normala fall hade jag ju varit i full gång med alla mina idéer.

Eller varit på väg till jobbet...

Nu måste jag tvinga mig själv att agera - det är tungt.

Att vara tvungen att vila emellanåt för att orka,

det är inte något som är vanligt för mig.

Jag brukar ju aldrig vara trött!

Men, det ska väl bli bättre.

Jag har blivit fortsatt sjukskriven fram till mitten på juni,

och tänker att jag ska lära mig att ta det lugnt nu.

 Vila, meditera och träna mediyoga.

Gå ut i skogen på promenader

 - det är verkligen den bästa medicinen!

Älskar att vara i skogen - det ger så mycket ro.

Och nu bor jag ju mitt i naturen,

och har skogen runt omkring mig.

Där borta står vårt fina lilla hus!

Och sjön...

På ett par minuter är jag nere vid badplatsen.

Lyx!

Idag har jag faktiskt tagit ett dopp,

iskallt men hur härligt som helst!

Medicin för själen det också.

Jag blir i alla fall väldigt glad och lycklig av att bo här i vårt nya hus!

I går var vi uppe på bergets topp,

och långt där nere bor vi.

Jaa, jag bor i ett paradis här...

Vi går på kvällspromenader

 i skogen,

...och förbi sjön och ängarna och hagarna

och njuter av de ljuvliga vårkvällarna.

Knoppande äppelblom

och massor av violer i hagen.

💜