Italienresan, del 7

Vi lämnade det vackra Toscana, och körde ut mot kusten, till 

Ligurien

 Här hade vi bokat ett hotell i den lilla staden Deiva Marina 

som ligger strax norr om nationalparken Cinque terres fem vackra byar.

Ett litet hotell, med balkong och utsikt över havet...härligt!

Deiva Marina är en väldigt liten ort, här fanns inte mycket att se förutom stranden och det härliga svalkande havet.

Men härifrån var det smidigt att ta tåget till Cinque terres byar.

Den första byn vi stannade i var 

Vernazza

...och den tog fullkomligt andan ur oss.

De lite ruffiga husen som klängde uppför bergsväggarna och trängdes längs de smala gatorna 

som ledde ner till den lilla hamnen,

...så vackert!

Vi åkte sen vidare med tåget till den sista byn i raden, 

Riomaggiore.

Lika vackert här.

Vi promenerade upp, upp, upp för de branta gatorna, och sedan ner igen, till den lilla hamnen, där man också kunde bada från klipporna.

Efter lite god lunch här - pasta så klart -

så tog vi tåget norrut igen, men stannade innan vi åkte tillbaka till Deiva Marina i den största av de fem byarna;

Monterosso

Här fanns en bred, härlig sandstrand, och byn är ganska mycket större och inte så brant som de andra byarna.

Nu har jag jobbat två dagar, och det är vardag igen.
Det kändes inte alls roligt att komma tillbaks till jobbet igen, det har skett  och kommer att ske flera förändringar denna terminen som inte är helt positiva. Dels har tre av mina arbetskamrater slutat, två av mina bästa och närmaste kollegor där den ena har flyttat och sagt upp sig - jättetråkigt -, en annan ska bli mamma och vara borta det närmaste året, och en tredje har helt enkelt tröttnat på de allt tuffare arbetsklimatets i samband med ökad arbetsbelastning och sökt sig bort från förskolan till annat arbete. Trist...Att få tag på duktiga och utbildade pedagoger till dessa tjänster är inte lätt, det innebär till en början att vi får arbeta med färre personal, och/eller med outbildad personal vilket såklart ökar arbetsbördan och ansvaret för oss andra. Vi har dessutom fått ändrade förutsättningar/rutiner för när vår pedagogiska planerings och reflektionstid ska tas ut, vilket innebär att vi alltid arbetar till kl 18.00 på måndagar, oavsett när vi börjar. ( ...och vi börjar var tredje måndag kl 06.00, så det blir en arbetsdag på 12 timmar...)

Jaha, så är det i alla fall.

Men jag försöker tänka positivt, och vara den bästa pedagog jag kan, för barnens skull. Det är ju barnen som är det viktigaste!

Och så har jag lite roliga saker att se fram emot i höst. Några resor bland annat...

Vädermässigt känns det som om sommaren tog slut när min semester tog slut, rena höstvädret har det varit sen i lördags.

Men här kommer lite sommarbilder att njuta av:

Italienresan, del 6:

Innan vi lämnade Toscana besökte vi också den lilla staden Vinci, och den lite större staden Lucca.

Vinci 
är en väldigt mysig liten by, där den berömde målaren och uppfinnaren Leonardo da Vinci föddes på 1400-talet.

Här finns ett museum där man kan få se och lära sig mycket om hans liv och verk. Man får  se modeller byggda efter ursprungliga ritningar, mest imponerad blev jag av ritningen till en cykel, med hjul, pedaler och kedja som driver. Imponerande, med tanke på att de första tvåhjuliga cyklar som såg ut såhär inte började tillverkas förrän på 1800-talet!

Lucca
är en muromgärdad stad med trånga gränder, och ett högt torn där det växer stora ekar på taket!

Jag har besökt Lucca förut, och jag gillar verkligen den här stan. 

Här råder ett lugn och en stillhet i de svala, trånga gränderna. 

Kyrkorna är vackra och lite annorlunda, lite enklare, än de andra stora, ståtliga vi sett tidigare. 

Vi tog oss upp på muren runt staden också, man kan gå eller cykla uppe på den, och ha utsikt över stan. 

Vi gick dock inte så långt, nöjde oss med att beundra utsikten en stund och titta på ödlorna som satt på den heta stenmuren. 

Det verkar som om allt färre läser bloggar nu, Instagram har väl tagit över med sitt snabba och enkla sätt att lägga ut bilder på. Dessutom är man ju alltid uppkopplad eftersom de flesta ju alltid har telefonen med sig. 

Det är lite trist tycker jag, det är roligt att läsa lite med, och inte bara titta på enstaka bilder. 

Men jag fortsätter att skriva här, och visa bilder, strunt samma om det är nån som läser. 

För mig blir det som en sorts dagbok, ett sätt att titta tillbaka och minnas, både vad vi gjort, sett och varit någonstans, och vad jag läst eller sett.

 Som idag till exempel, när det mer känns som höst än sommar. 

Då är det härligt att njuta av härliga bilder från en annan sorts sommar än den som är utanför mitt fönster just nu, där regnet smattrar mot rutan.

Italienresan, del 5

Florens

Vi var här redan vi tio på förmiddagen, då var det inte så mycket folk. 

Vi parkerade bilen i ett garage nära Ponte Vecchio, trångt och litet, det verkade helt omöjligt att kunna parkera här... Men det visade ju sig att man inte fick parkera själv,  parkeringskillarna i garaget rattade vant ner bilen till undre våningen, och in emellan två bilar, knappt ett frimärke fick plats emellan...Imponerande!

Förvissade om att bilen stod i säkerhet (förra gången jag var i Florens fick jag parkeringsböter eftersom vi parkerat på en gata man inte fick köra på...) promenerade vi över den här kända gamla bron, och vidare runt de mest kända platserna i staden.

Utsikt från PonteVecchio. Till vänster ser man valven till det kända konstmuseet Uffizierna.

Den fantastiska domen, Santa Maria del Fiore.

Ett mäkta imponerande byggnadsverk, med sin marmorfasad i rosa, vitt och blekgrönt. Den började byggas på 1200-talet, och det tog 250 år innan den var färdig!

 Kön ringlade lång i det varma solskenet för att komma in i katedralen. Vi struntade i det, och fortsatte promenera istället. 

Mer och mer folk blev det, och när vi kom fram till Piazza della Signoria var där smockfullt med turister som ville se de berömda skulpturerna...

Vi tog oss sedan tillbaka över den gamla bron till garaget där vi parkerat bilen, 

och körde upp till Piazzale Michelangelo där man har utsikt över Florens. 

Skönt att komma hit upp, trots att det var mycket folk här också så kändes det inte lika trångt och varmt. 

 Vi såg väldigt många cyklister i Toscana, även här uppe. 

Ett helt gäng med cyklister - inte helt purunga minsann! -, hade kämpat på i de branta backarna hit upp.

Värt att dokumentera!

Vi satt oss i skuggan under ett parasoll och åt lunch och njöt av utsikten, 

sen åkte vi tillbaks till vårt hotell och hade en skön eftermiddag vid poolen i hotellets mysiga trädgård.

Semesterdagarna bara rinner iväg...Fyra veckor har gått, och har bara en vecka kvar av den sköna ledigheten. Jag njuter verkligen av att vara ledig, och längtar absolut inte tillbaka till jobb och vardag igen. Det har ju inte varit den varmaste sommaren i år, och det är ju lite synd för jag gillar ju sol och värme. Men det gör inte så mycket, det har i alla fall inte varit regn och kallt varenda dag - nej, jag tycker trots allt att det varit en ganska solig sommar, om än inte så varm som jag skulle önska. 

Värme och sol fick vi ju de två veckor vi var i Italien. 

Italien-del 4

Vi åkte runt en hel del i Toscana. På slingrande vägar, genom det gröna, böljande landskapet. 

Stannade till i flera små byar. 

Radda in Chianti, med små roliga butiker och trånga gränder.

Volpaia, 

högt uppe på en höjd, 

omgiven av olivlundar och vingårdar, 

lugnt och fridfullt, knappt en enda människa.

San Gusme, 

en pytteliten, muromgärdad by, också den uppe på en kulle med fantastisk utsikt över landskapet. 

Här - hos Sira e Remino - åt vi den godaste pastan nånsin....

 "Jag tror jag gråter, så gott är det här"! sa min man när han åt deras hemlagade pasta med vildsvinssås. Det var minsann som att hamna i himlen - att sitta här i den svala gränden under blåregnet och äta denna gudomligt goda pasta.

Och så förtrollande San Gimignano, 

...en magisk kväll när svalorna flög högt över de imponerande höga tornen i fullmånens sken. 

 San Gimignano är byn med de många tornen, som kan ses på långt avstånd. 

Staden är mycket gammal, från 200-talet, och tornen var från början 72 stycken. De byggdes som symboler för ekonomisk och politisk framgång. Nu finns 13 torn kvar, och de är verkligen höga!  

Jag ser ut som en liten prick där i nederkanten av bilden.

Det här är väl sinnebilden av Toscana, cypresser i långa rader utmed fälten och kullarna.

Så vackert.
(klicka på bilderna om du vill se dem större)

Italienresan del 3, 
i Toscana.

Vi åker över de mjuka kullarna i Toscana till Siena, denna otroligt vackra gamla stad med sina trånga gränder,  tegelfärgade hus och det stora, snäckformade och sluttande torget, Piazza del Campo. 

Här förbereddes för den årliga hästkapplöpningen, Il Palio, när vi var här.

Vi tittade förstås också på den fantastiska domen, som ligger på den högsta höjden i Siena. Den här stora katedralen är verkligen  iögonfallande, med sin pampiga marmorfasad och den rikt utsmyckad interiören med sina svartvitrandiga pelare och stjärnbeströdda tak. 

Vi tog oss också upp i tornet vid katedralen, via en smal, slingrande trappa och möttes av den här utsikten.

I en smal gränd hittade vi denna lilla restaurang, 

där vi åt världens godaste pasta, i de italienska färgerna..! 

Och ja, jag föredrar pasta framför pizza...(kolla skylten på väggen intill dörren!)

 Här i Siena fanns massa roliga affärer i de trånga, skuggiga gränderna. 

Man kan köpa 

märkeskläder, 

snygga skor, 

chiantivin, 

cantucci-skorpor.... 

och så den berömda Panfortekakan, 

en klassisk toscansk specialitet som sägs härstamma från 1200-talet. 

En kaka från 1827?...nä, jag köpte ingen ;)