Det var en kontrast att dagen efter det svala lugnet uppe i bergen
komma till det vida, brusande havet....
Portugal, del 5,
med bilder från
Odeceixe
Odeceixe
och den stora Atlanten.
På toppen av en kulle,
på västsidan av Algarve precis på gränsen till Alentejo ligger
Odeceixe,
på västsidan av Algarve precis på gränsen till Alentejo ligger
Odeceixe,
en lugn och stillsam liten by med bara 1000 invånare.
Pittoreska gator, med de typiskt vitkalkade husen
med dörrar och fönster inramade i blått, gult eller rött,
eller kaklade färgglada fasader.
Hela stan var dekorerad med
färgglada pappersgirlanger,
så fint!
så fint!
Vi följde skyltarna
uppåt, uppåt, uppåt...
uppåt, uppåt, uppåt...
och kom till toppen av kullen
där en gammal väderkvarn tronar.
där en gammal väderkvarn tronar.
Fantastisk utsikt här uppifrån,
över byn och floden som slingrar sig ut till havet.
över byn och floden som slingrar sig ut till havet.
Floden Seixe markerar gränsen mellan Algarve och Alentejo.
Efter strosande på gatorna och en supergod lunch här
-nyfångad, grillad makrill, mmm! -
lämnade vi byn och körde längs med floden
och kom till
och kom till
havet!
Det stora brusande havet,
och den breda sandstranden.
Med soldyrkare, badare, men framförallt surfare.
Tidvattnet rullade in när vi var här,
och det gick snabbt!
och det gick snabbt!
Badvaktena hade fullt sjå med att jaga in badare och flytta på markeringsflaggor.
Vi körde sen vidare söderut längs kusten,
över hedmarkerna
och ut till en annan imponerande och dramatisk strand,
och ut till en annan imponerande och dramatisk strand,
Praia do Amado.
Men inga av dessa stränder lockade till bad...
För vilt och brusande för mig.
För vilt och brusande för mig.
Däremot här,
i Sagres,
här blev det bad!
Hurra!
Det var verkligen isande kallt i vattnet här,
men sååå skönt!
men sååå skönt!