En trädstam med inristade bokstäver, för evigt tillsammans...
Bokstäver på Lennon-muren i Prag.
Och till sist, judiska bokstäver på judiska kyrkogården, också i Prag. Jag kan inte läsa dem, så jag vet inte vad det står.....
En trädstam med inristade bokstäver, för evigt tillsammans...
Bokstäver på Lennon-muren i Prag.
Och till sist, judiska bokstäver på judiska kyrkogården, också i Prag. Jag kan inte läsa dem, så jag vet inte vad det står..... 
Det här är mina franska änglar (en gammal bild) som fick komma fram idag. De kommer från Avignon.
Jag var på en Barbieutställning förra helgen och många minnen väcktes till liv.
Vi hade en Ken-docka också, med gult målat hår. Senare fick vi också Barbies lillasyster Skipper, i röd sammetsklänning och vita spetsstrumpor, och med långt rakt hår. Hon kunde böja på benen också!
Så vi är många som lekt med Barbie….
Idag har det varit mörkt hela dagen.



Den här bilden tog jag i söndags. Nu ligger det tegelpannor på taket, och inuti håller snickarna på och jobbar för fullt. I början på nästa år ska det vara klart för inflyttning.
Jag läste ut en bok igår, Guldpilen av den amerikanske författaren Harry Bernstein.
Harry Bernstein debuterade som författare när han var 96 (!) år gammal. Detta är en självbiografisk bok, där Harry Bernstein berättar om sin hustru Ruby, och deras långa och lyckliga äktenskap. När de båda vara strax över 90 år gamla så dog Ruby i leukemi. Genom att skriva om sina barndomsminnen från sin uppväxt i England fick Bernstein något att sysselsätta sig med, under tiden efter hustruns död. Han sörjde sin hustru oerhört djupt och tyckte att hans eget liv också var slut. Men skrivandet blev ett sätt för Bernstein att bearbeta sorgen. Harry Bernstein hade under hela sitt liv en dröm om att lyckas som författare, men först nu, vid 96 års ålder lyckades han alltså få sin första bok utgiven.
Harry Bernstein har skrivit tre böcker om sitt nästan 100 år långa liv, varav Guldpilen är den sista. Varvat med berättelsen om ett långt och lyckligt äktenskap, berättar Harry om sina upplevelser av att bli gammal och skröplig i kroppen och beroende av hjälp för att klara det dagliga livet, samtidigt som sinnet fortfarande är ungt.
Det är en mycket varm och berörande berättelse, och jag måste läsa de två föregående böckerna också!
Visst är hon en söt liten dam?
Det är dock inte alltid lätt att fånga henne på bild, hon är nyfiken och vill helst ha nosen på linsen....
I Prag fanns det många pampiga gatlyktor. Stora och rikt utsmyckade, som satt de på vackra husfasaderna.
Och titta här på fästet till en lykta...!
