Ninnie

 Vad jag läste i

Juli

Tranorna flyger söderut

av Lisa Ridzén

En bok som jag bara hört positivt om,

och blivit rekommenderad att läsa.

Ja, det är verkligen en mycket välskriven och fin bok om åldrande.

Jag kände så mycket för Bo, den åldrade mannen som romanen

handlar om. 

Den sätter verkligen ord på hur det livet kan vara för en åldrad och alltmer bräcklig människa. 

Hur ens person och identitet liksom raderas, att inte bli räknad med längre. 

Jag blev så smärtsamt berörd, det gjorde ont att läsa.

Kanske för att det ligger för nära min egen verklighet, 

jag har ju en pappa som är dement och bor på ett äldreboende. 

(Ett boende som inte lever upp till att vara ett värdigt och bra boende

 för en dement gammal man som min pappa. Men det är en annan historia...)

Så, trots att det var en bra bok,

 så var det för mig mest en bok som var allt för tung och jobbig att läsa.

Efter den behövde jag läsa något mer upplyftande,

och valet föll på denna bok: 

Låt mig berätta allt

av Caroline Säfstrand

Den första boken i en serie böcker som alla utspelar sig på ön Ven.

Ven är en mycket vacker ö utanför Landskrona i Skåne.

HÄR har jag skrivit om mitt besök här en solig sommardag för flera år sen.

Ja, faktiskt femton år sen! Dags för ett nytt besök där tror jag...

Jag har läst och tyckt om flera böcker av Caroline Säfstrand.

Den här gillade jag också men kanske inte fullt lika mycket som de andra jag läst.

En bok om en mitt-i-livet kris som hjälps upp av den läkande naturen och miljön, 

vänskap, nya insikter, och så en gnutta kärlek. Men här är det dock inte är kärleken som är i fokus,

utan mer miljön i sig och nya vänskapsrelationer i olika åldrar. Det gillade jag!

Sen läste jag den här:

Fars rygg

av Niels Fredrik Dahl

En mycket fin bok. Lågmäld, gripande och makalöst vackert skriven.

Den berörde mig djupt.

 

En bok om ensamhet,

och att vara utanför.

Den här boken kröp innanför huden på mig.

Jag kunde så väl känna igen mig i pojkens känsla av utanförskap, 

den överväldigande känslan av ensamhet, och den starka längtan efter att få höra till. 

Författaren skriver om detta så innerligt, så äkta, så berörande.

Gripande, sorgligt och trovärdigt.

Jag var ett barn som var utanför,

från att jag var tio år och vi flyttade från landet in till en stad där min pappa skulle jobba.

Jag  - som alltid varit (alldeles för) känslig och försiktig hamnade direkt utanför.

Även om det inte var mobbing av den värsta sorten så eskalerade det med åren till utfrysning

och som att jag inte fanns. 

Och ingen hjälpte mig, eller såg hur jag hade det.

Inte en enda vuxen - varken lärarna på skolan eller mina föräldrar.

Det vände dock när jag började gymnasiet

 - hamnade i ett annat sammanhang, var äldre och kunde ta mig ur det på egen hand.

Så, den här boken berörde mig på djupet. 

Inte bara för att jag så väl kunde känna igen mig i pojken 

utan också för att det är en av de mest välskrivna böcker jag läst.

Författaren skriver lågmält, poetiskt och mycket starkt berörande.

Något av det bästa jag läst.