Ninnie

Vi åt söndagslunch i skogen,

på en bänk med solens strålar som värmde i ansiktet.

Mackor med hamburgare på, som var kvar från lördagens lunch,

frukt och hembakta bullar.

Bästa stället att äta lunch!

Solsken och från en blå, blå himmel

 -då var vi ju förstås ute i skogen på vandring.

Den här gången på ett nytt ställe, där vi aldrig gått tidigare.

Och trots att vi följde en väl markerad led,

så gick vi i vanlig ordning lite vilse...

Men denna gången hade vi lyckats vika av så att vi hamnade tillbaka där vi gått innan,

så vi tog samma väg tillbaka till utgångspunkten. Det blev ungefär samma sträcka som var tanken att gå om vi inte villat bort oss, ca 1 mil.

Så bra!

Det var mycket snö på sina ställen

 - och på andra ställen barmark.

Märkligt!

Och titta här:

- massor av fina små snödroppar i en hage längs vägen.

Ja, vi har verkligen haft en härligt solig helg,

med vårkänsla i luften. 

I lördags hade vi våra små gullungar Sam och Sally här på lunch,

 med sin mamma o pappa.

Jag hade gjort hamburgare med hembakta hamburgerbröd.

Och så chokladkaka, glass och jordgubbar.

Mums!

Sam åt snabbt och sen sa han

"Nu känner jag mej så mätt. Nu vill jag hämta alla fordonen!"

Så då gick vi ut i förrådet och hämtade lådorna med barnens alla gamla bilar som vi har där,

Sams favoritleksaker när han är här.

Jag är så glad att jag sparat så mycket av barnens gamla leksaker och böcker.

En skatt att ha till barnbarnen!

Sam pratar i leksakstelefonen.

Han har en bilverkstad och berättar när han tror att min bil kan vara lagad.

(Min bil blev påbackad på en parkering för ett tag sen, 

och Sam har undersökt bucklan på den noggrant, och undrat över hur och när den ska bli lagad...)

Sally får också prata i telefonen!

💕

Men,

 vi har också rensat en hel del nu inför flytten till nya lilla huset.

Där finns inte så mycket förråd att stoppa saker i som vi har här i vårt stora hus.

Det ligger en sorts befrielse i det.

Att ge bort sånt som vi faktiskt inte behöver,

och att slänga sånt som inte gör någon nytta längre.

Man behöver ju inte så mycket saker egentligen.

Jag har sparat så mycket saker som "minnen" genom åren,

från min barndom, från min kära farmor, 

från när barnen var små...

Men minnena sitter ju inte i sakerna, minnena har jag ju alltid med mig i mitt hjärta ändå!

Och så finns de ju i alla fotoalbum jag gjort 

- för dem sparar jag förstås.

Snart ska vi bo här,

i vårt nya lilla hus i Lillasjö.

Längtar!