Ninnie

 Måndag -

 och en magiskt vacker morgon.

Solen stiger och det det ligger en tät dimma över skogen.

 Dimman lättar så småningom

och solen glittrar i de frostnupna blommorna.

Som kristyr!

Naturens magi.

Det var ett par minusgrader på morgonen,

och när jag vaknade skyndade jag mig ut på altanen för att bära in min stora 

Afrikas lilja som fortfarande stått ute.

Bladen slokade, 

men den repade sig när den kommit in, vilken tur!

Idag är det nog dags även för olivträdet att få flytta inomhus,

det klarar ju annars lite frostgrader.

I går var det en ljuvlig dag!

 Sol från en blå himmel, och faktiskt nästan vindstilla.

Vi hade planerat att dra upp båten för vintern,

tänkte att det nog inte bli några fler turer i den i år.

Men vi kunde ju inte motstå den här fina söndagen,

så det blev faktiskt en sista tur igår.

Underbart!

Detta är ett av mina favoritställen.

Att vara ute på sjön i vår lilla fina båt.

Ankra vid en klippa, 

fika lite.

Ta ett dopp i sjön.

Ja, det var kallt och friskt -

men en energikick och så härligt.

Jag blir lycklig i själen av att bada kallt!

Fiska - 

men utan napp...

Sen fick båten komma upp från sjön,

och körde vi hem den.

I veckan ska jag tvätta ren den, innan vi sätter den under kapellet.

Ja...

min blogg är ju min dagbok över livet.

I ord och bilder.

Sådant som händer och som gör mig glad och lycklig.

Men, som sagt,

livet är ju inte bara en dans på rosor...

Jag träffade min läkare förra veckan, 

för min sjukskrivning gick ut.

Jag trodde att jag skulle kunna börja arbetsträna lite.

Men...det blev istället ytterligare förlängning på sjukskrivningen på heltid,

t.o.m. januari nästa år.

Jo, jag hade fått testa arbetsträna om jag ville - i slutändan är det ju jag som bestämmer.

Men min läkare tyckte att jag skulle fundera på om jag verkligen skulle klara av det,

han trodde att det fanns en stor risk att jag skulle riskera att må sämre igen.

Jag har ju ändå kommit en bit framåt i det avseendet, 

även om jag fortfarande kämpar med trötthet och begränsad energi.

Tyckte att jag skulle avvakta lite till,

och poängterade att det viktigaste i livet är inte att jobba -

det är att MÅ BRA.

Så,

jag valde att lyssna på honom. Och på min man.

Jag vill må bra!

Jag kan bli så arg ibland på mitt jobb.

För det är ju mitt arbete -

eller rättare sagt min arbetsmiljö - som gjorde mig sjuk,

där jag gick sönder.

En arbetsmiljö som är helt horribel och under all kritik.

När jag var mitt uppe i den så reflekterade jag inte så mycket över 

vilka usla arbetsförhållanden vi hade.

Jo, visst förstod jag att det var helt galet, men det var ju bara så det var...

Och fokus för mig var ju alltid barnens bästa,

de skulle ha det bra!

Men nu - när jag kommit ifrån jobbet - så fattar jag ju hur galet det faktiskt var!

Att sitta i bilen hem och bara skaka, 

med hjärtklappning och tårarna rinnande nästan varje dag,

det är ju inte normalt!!

Jag har tex inte kunnat förmå mig att ens åka förbi mitt arbete.

Än mindre gå in där och hälsa på.

Det ger mig panikångest att bara tänka tanken.

Eller att ens skriva om det som nu,

det påverkar mig...

Att ha blivit sjuk och fått en hjärntrötthet (som jag nog får lär få leva med)

av sitt arbete - mitt yrke som jag faktiskt tycker om - det är för mig  en stor sorg och

ett trauma.

Men...

nu ska jag l e v a och leva gott, må bra!

Det är ju inte så att jag inte tycker om att vara "fri", 

få rå min tid själv, för det är såklart underbart! 

Men att inte själv  ha valt när jag inte vill jobba mer,

och framförallt att jag faktiskt blev väldigt sjuk av mitt jobb,

det tar tid att bearbeta.

HÄR är en länk till en debattartikel i GP om hur det är att jobba som förskollärare idag.

Tycker den beskriver väldigt väl hur vår arbetssituation ser ut.