Ninnie

 En vecka går fort,

och nu är vi hemma igen.

"Borta bra men hemma bäst" säger man ju,

och visst är det skönt att vara hemma.

Men...

 trots att jag bor så fint, lugnt och mitt i naturen även hemma,

och jag stortrivs verkligen här, så saknar jag lilla fjällstugan och 

den speciella atmosfären där uppe bland dalafjällen.

Luften, ljuset,

 känslan av vildmark.

Ja, vi gjorde ett par fina vandringar till under veckan.

Och några cykelturer!

Vi hade våra cyklar med oss.

Att cykla på stigar i skogen är härligt...

och spännande!

För det kan ju visa sig att det är otroligt lerigt, geggigt och halkigt(!)efter allt regn som fallit,

eller att spängerna över myrarna är för smala för att våga köra på...

Ja, vi vände här...

På vår första vandringsdag gick vi ju fel,

och kom aldrig upp på Storfjället.

Men vi kom dit en annan dag!

Då startade vi vid den anrika gamla Högfjällshotellet,

det allra första hotellet i Sälenfjällen, byggt 1937 av den norske entreprenören J W Krüver.

På den tiden gick inga vägar hit upp, 

det sägs att de fick skotta sig upp i två veckor för att se platsen han valt för sitt hotellbygge.

Numera är det massor av hus, hotell och stugor här uppe....

Vi traskade upp längs liften...

...och kom till slut upp på toppen!

Magiskt...

Ja, det är något speciellt med att vara här uppe.

Vidden, utsikten, luften, tystnaden,

det karga och vidsträckta.

Som att vara ett med naturen.

Regn slapp vi inte, 

men vad gör lite regn?

Här är lika vackert i alla väder!

Fika under en gran,

medans regnet droppar ner...

Ja, det var ordentligt blött i marken och på stigarna.

Titta!

En liten vattensamling i form av ett hjärta!

💙

Stigarna blev blötare och blötare på nervägen från toppen.

Ja, de var mer som små bäckar med porlande vatten istället för stigar.

Vi var genomblöta om fötterna när vi kom hem,

trots vattentäta skor.

Men lyckliga!

En tur upp på Hundfjället blev det också.

Kanske mitt favoritställe på jorden?

Ja, jag ä l s k a r att vara här.

Det gör mig lycklig ända in i själen,

jaa, det sjunger inombords av lycka när jag är här uppe.

Smällglim och rödblära.

Man blir hungrig av fjälluft, vandringar och cyklelturer.

Tre gånger var vi faktiskt här,

på Joängets fjällgård och åt.

Våfflor med hjortronsylt förstås!

Godaste våfflorna som finns kan man äta här!

Och sista kvällen åt vi trerätters kvällsmeny här.

Så mysigt att sitta här i den lilla ombonade stugan,

och maten var jättegod!

Vi bjöds på liten fördrink - vargtass -

och sen våfflor med skagenröra, löjrom och rödlök.

Himmel så gott!

Grillad oxfilé med rödvinssås och  friterad sötpotatis

och till sist banana split med hemgjord chokladsås.

Dagen efter väntade den långa resan hem.

Det tog drygt sju timmar med lunchstopp.

Trots att det inte var jag som körde var jag sååå trött igår.

Men nöjd -

det var en underbar vecka och mellan vandringar och cykelturer 

har vi bara tagit det lugnt

och njutit av lugnet och stillheten.

Och vi kommer säkert att åka hit igen,

till den här mysiga lilla stugan som vi trivs så bra i!