Jag går i skogen.
Njuter av stillheten,
vårluften,
fågelsången,
vårblommorna.
Som medicin för själen.
Den bästa för att må bra,
komma i balans
och stressa av.
Vilket är vad jag är sysselsatt med just nu.
Att kunna känna lugn och ro,
att få påfyllning av energi,
den som verkar ha tagit slut helt och hållet.
Bli mitt vanliga, glada jag igen - som har ork och energi och känner glädje.
En av anledningarna till att min energi nästan tagit slut är mitt arbete.
Jag har haft en alldeles för tung arbetsbelastning de senaste åren och arbetat under så dåliga arbetsmiljöförhållanden.
Mitt arbete är ju inte tungt i fysisk mening,
men desto mer krävande psykiskt.
Min kropp och själ har sagt stopp,
jag har ingen ork kvar.
Jag har så svårt att sätta stopp,
oroar mig för det mesta,
känner allting alldeles för mycket,
har liksom inget filter.
Allt går rakt in i mig.
Och så händer det ju andra saker i livet också
- som man också behöver orka med.
Så ja, jag blev sjukskriven ett tag -
vilket känns jättekonstigt och ofattbart.
För jag är ju inte sjuk...
Men titta här:
Detta är verkligen medicin för själen!
Att vara i naturen är läkande,
omfamnande,
mjukt,
förlåtande.
I tisdags var jag i en av mina favoritskogar.
Och idag åkte jag till Hofsnäs
och gick runt Torpanäset.
Med sjön i sikte hela tiden.
Och massor av vitsippor och blåsippor!
Vårens vackraste blommor!
💙💚💙
3 kommentarer:
Hej Ninnie,
Oj, vad jag känner igen mig i allt det du skriver. Var rädd om dig. Vad bra att du kan få ett andrum och att kliva av lite i och med sjukskrivning, även om jag förstår att det känns konstigt.
Det du beskriver drabbar ansvarstagande och ambitiösa människor som inget annat vill än att göra ett bra jobb, men som inte får rätt förutsättningar.
Skolan och förskolan och hela vården är typiska arbetsplatser där det finns hur mycket som helst att göra, där man som anställd vill att det skall bli bra runt alla människor vi möter i våra roller, men där det ofta är är så att ekonomi och organisation inte ger oss förutsättningar och då bränner vi så lätt ut oss.
Var rädd om dig. Gå inte tillbaka för snabbt. Det är lätt att hamna där igen nämligen.
Naturen och skogen är det bästa läkemedlet. 2012, när jag brände ut mig första gången började jag vandra i mina Dalaskogar, längs sjön och utmed älven. Det blev själens medicin. Naturen är så helande. Bra att du vistas där.
Stor varm kram och var rädd om dig!
Anneli
Dina ord värmer och stärker mig!
Det är en konstig situation att befinna sig i, att inse att ens jobb gör en "sjuk".
Stort tack för omtanken, Anneli!
Vilka vackra bilder... naturen är det bästa för kropp och själ, speciellt nu på våren. Du är duktig på att ta vara på den. Sjukskrivningar och ohälsa drabbar oftast de finaste med stort hjärta och de ambitiösa. Du måste prioritera dig själv och du ska vara rädd om dig Ninnie! Lyssna på din kropp!
Varma Kramar! Anna
Skicka en kommentar