De flesta måndagar brukar jag hämta Sam och Sally från skolan/förskolan.

De brukar vara trötta efter att ha varit i skolan/förskolan.

Det brukar bli en lugn eftermiddag  med lek, spel eller pyssel.

Sally är en riktig pysseltjej!

Sam gillar att spela lite på vårt gamla "GameBoy",

eller leka lite med våra gamla småbilar, Playmo-riddare eller bara sitta och prata.

Sen äter de middag här hos mig innan jag kör hem dem.

Haha, det är en stående meny på antingen fiskpinnar, chicken nuggets eller falukorv med makaroner!

Lätt fixat för mig, lätt ätet av barna!

När jag körde hem barnen en måndag vid 18-tiden, 

stod solen lågt och de stora lönnarna vi åker förbi på vägen fullkomligt brann som av guld.

"Ser ni så fiiint!  Det lyser som guld, eller hur"?

Jag är en sån som blir väldigt berörd - ända in i hjärteroten! - av sånt som jag tycker är vackert.

Som när träden lyser av höstfärger i solen, en vacker höstdag till exempel.

Ja, jag blir nästan gråtfärdig av lycka.

När Sally kom hem sa hon, 

"mamma, det var så fint i träden, jaa det var precis som gulligt!"

Ja, naturen är så vacker nu!

Här är bilder från i går när jag var vid min badklippa och tog veckans kalla bad.

Härligt!

Och hemma lyser den sista dahlian,

"Noordwijks Glorie".

Nu ligger alla dahliaknölar på vinterförvaring i förrådet.

Ha en fin

fredag!!!

 Vi åkte till Komosse i söndags.

Vi hade tänkt oss hit i somras, men det blev aldrig av.

Men nu, denna milda fina hösthelg blev det av!

Komosse är ett naturreservat, på gränsen mellan Västergötland och Småland.

och en av södra Sveriges största myrmarker.

Det går en vacker led runt mossen på ca 4,5 km,

till största delen på spänger.

Vi har varit här flera gånger förut, 

oavsett årstid är det alltid lika förtrollande stämning att gå här över myrmarken.

Fika paus på Björnön.

Mackor med skinka och stekt ägg, kanelbullar och clementiner.

Mums!

Här på mossen fanns massor av lingon!

Såklart måste jag plocka...

Och fotografera...

Vi mötte en man här på vår vandring som berättade att han sett spår av varg här i vintras.

Men vi såg knappt en enda levande själ. (förutom honom då...)

Alldeles tyst.

Och vackert..!

När vi åkte hem passade vi på att hälsa på Emil, Alice och lille Valter,

när vi ändå körde förbi.

Och Tage förstås..!

Valter sov gott hela tiden.

Han har blivit rund och go!

 God morgon måndag!

I morse var det frost på marken, och dimma över sjön.

Termometern stod på ett par minusgrader.

Så vackert!

Jag äter frukost med den här utsikten från mitt köksfönster,

och fylls av så stor glädje över att få bo här!

Jaa, varje dag - oavsett väder eller årstid -

är jag så tacksam över att bo just här, vid min lilla sjö.

💛💛💛

 Oktober-dagar.

Bryggorna ligger nu upptagna på stranden, 

i väntan på nästa sommar.

Vilken tur att jag tog ett sista dopp från bryggan, dagen innan de togs upp!

Ja, inte är det mitt sista dopp. Nej, nej, nej! Jag ser fram emot flera dopp innan det blir 

för kallt även för mig... Det är härligt att bada och simma i sommarljumt vatten,

men jag njuter också nu i det kallare vattnet.

Ja, jag har nog längtat lite efter de där kalla doppen. När det pirrar i hela kroppen,

vattnet känns friskt, kallt och livgivande. Och den oslagbara känslan efteråt,

en energi- och lyckokänsla i hela kroppen!

Löven börjar så smått falla ner.

Och lyser i höstens sprakande färger!

Mina stora tomatplantor har gett upp...

En solig dag klippte jag ner och lade dem i komposten. 

Men innan dess så tog jag tillvara de sista tomaterna som var mogna. 

Och plockade även av de gröna, som jag syltat. 

Hoppas de blir goda, har aldrig syltat tomater förut.

Ännu kan jag plocka in buketter, det blommar fortfarande i rabatterna.

Men idag grävde jag upp mina fina rosenskäror,

de såg så skräpiga ut och jag vill sätta vårlök där de vuxit.

Sommarfloxen blommar också fortfarande.

De är så fina, som små konstverk!

Lavendeln blommar om igen,

och jag såg att en av mina rosor faktiskt har ett par knoppar!

Tänk att man kan bli så glad av blommor..!

I morgon är otroligt nog fredag igen,

tiden flyger fram.

 Septembers läsning:

Dags för en deckare, det läser jag inte så ofta;

En sax i hjärtat

av Marie Bengts.

Detta är en underhållande och charmig pusseldeckare, 

som utspelar sig i en fiktiv småstad på 50-talet.

 Allt är tidstypiskt beskrivet,

språket, kläderna, maten, miljöerna, hur man resonerade.

Trots att boken handlar om ett brutalt mord så blev jag glad till sinnes av att läsa den!

 Boken är skriven med glimten i ögat, 

och full av härliga och egensinniga personer som figurerar i berättelsen.

Jag gillade också bokens huvudkaraktär, sömmerskan och modeskaparen Hannah Lönn

 som är på besök i byn för att hjälpa sin faster Lilly som stukat foten.

Det finns ett par böcker till om Hannah Lönn,

tror att jag kommer att läsa dem också så småningom!

Sen den här debutromanen:

Tid för Lisbeth

av Annelie Sylvan.

Å, vad jag tyckte om Lisbeth och den här boken!

Saknar henne nu när jag läst ut den...

 Efter fyrtio års äktenskap blir Lisbeth plötsligt och, som hon ser det, 

helt oväntat lämnad av sin man. Han hittat en yngre och dessutom roligare kvinna.

Så hon står nu ensam.  Oförstående, full av ilska, besvikelse och bitterhet.

Hon lämnar sitt gamla liv bakom sig, köper sig ett gammalt torp utanför ett litet samhälle

utanför stan där hon bott i alla år.

Där tänker hon börja om, hitta sig själv; för vem är hon egentligen,

förutom hustru och mamma?

Detta är en underbar roman om livet, om glädje och sorg,

att hitta sig själv, bryta invanda mönster och normer.

Och leva!

Varm, berörande och eftertänksamt skriven, med inslag av ett stråk av humor. 

En bok som kommer att stanna kvar hos mig.

Läs den!!!

Det utlovas regn, storm och ruskväder i morgon.

Inneväder, mysväder....så

Njut av helgen!

 Namngivning för lille

Valter!

I söndags, en vacker och solig dag, firade vi att den här lille pojken kommit till oss!

Valter John Louie

Två månader är han nu, vårt yngsta lilla barnbarn.

En godmodig och lugn liten pojke,

som ler "pratar" med oss nu.

Namngivningen hölls i Hembygdsföreningens lokal, Fridhem.

På andra sidan vägen ligger hembygdsgården,

med flera gamla stugor.

Vi bjöds på nypoppade popcorn och cider,

och en tipspromenad i och runt de gamla stugorna där.

Alla svar hade en gemensam nämnare: namn!

Namnen började alla på bokstäverna V, J eller L

- precis som de silvriga bokstavsballongerna.

Emil och Alice presenterade efter frågepromenaden Valters tre namn.

Valter - bara för att de tycker om det namnet!

John - efter Valters pappa Emils  gammelmorfar.  

John Nilsson hade åtta barn, fyra söner och fyra döttrar.

En av döttrarna, Ulla-Britt, var mamma till min man N, alltså farmor till Emil.

Emil har aldrig träffat John, men hört sin pappa N berätta hur mycket han tyckte om sin morfar. 

Hur han om somrarna när han var liten fick vara med morfar på gården där han arbetade som dräng,

sitta i morfars knä och "köra" traktorn, om hur snäll han var och hur mycket han älskade alla barn.

Louie - efter Valters änglakusin, Sam och Sallys storebror.

Han som är så saknad, han som inte finns här hos oss,

men ändå alltid är närvarande för han finns ju i våra hjärtan.

Och sen presenterades Valters fadder,

Alices kusin Natalia.

Bättre fadder kunde han nog inte få!

Natalia är en så varm, glad, inkännande och kärleksfull person som man genast tycker om!

Valter med sin fadder, Natalia

Sen bjöds det på smörgåstårtor, hembakta ost eller skinkfrallor,

och därefter äpplekakor med vaniljsås.

Mums!

Jag och Kristina, Valters mormor,  hade bakat massor av äpplepajer!

Sam och Sally provade att spela orgel!

Kusinerna, Algot och Sally.

...och äldsta kusinen Vilmer med lillebror Algot

Kusin Lilly, Alice och Valter.

Massor av presenter.

Och så försök att få till en bild på alla kusinerna..!

Ja, det gick ju tillslut...

Och Tage är förstås också med på ett hörn...

En minnesvärd och fin dag!

Ja, jag är så glad och tacksam. Tänk att jag har en så stor familj!