Högt, högt uppe på en klippa i Sintrabergen i Portugal med en milsvid utsikt över gröna skogar ligger Palacio de Pena som jag visade i Ordlös Onsdag.

Palatset är med på UNESCOS världsarvslista och är ett fantastiskt byggnadverk, ett riktigt sagoslott. 

Slottet var ursprungligen ett kloster för några munkar, som låg undangömt på en lugn och avskild plats uppe i bergen. Klostret övergavs efter att det skadats av en jordbävning på 1700-talet och förföll i ruiner. 

I mitten på 1800-talet kom det gamla klostret och de milsvida skogarna som omger det i Kung Ferdinand av Portugals ägo. Han började att bygga om klostret till en sommarbostad åt den kungliga familjen

-ett riktigt sagoslott i rött, gult, lila och grått. 

När vi var här i slutet på oktober förra året en solig dag med klarblå himmel kunde man faktiskt se ända till Lissabon och havet här uppifrån. 

Inuti var slottet lika fantastiskt som utanpå. Vi gick på en visning genom slottet som stått orört sen kungafamiljen lämnade det på 1910-talet. 

Varje rum var proppfullt av möbler och ting, det fanns inte en enda tom yta här! 

Tyvärr fick man inte fotografera inne i slottets rum, men några bilder på innergården med den vackra mosaiken blev det i alla fall.

Det här är ett av Portugals främsta sevärdheter, och är man i närheten av Lissabon ska man absolut inte missa ett besök här, eller i den närliggande lilla staden Sintra. 

Men det var liiite klurigt att ta sig hit...I alla fall om man helt förlitar sig på GPS:en som vi gjorde...Den visade HELT fel väg hit, vi hamnade högt, högt uppe på ett närliggande berg, där vägen så småningom förvandlades till en smal skogsstig och vi tvivlade på att vi nånsin skulle komma ner från det där berget...

Men det gjorde vi! Tur att vi hade en liten bil, kan jag ju säga....

Å, så skönt att det är lördag! 

Har varit en sväng in till stan, köpte bl.a. öronproppar som jag ska ha på jobbet! Joo, för ljudet på förskolan gör mej så himla trött, det låter en del när många barn måste samsas på liten yta...

Jag bakade en jättegod ananaspaj idag, som vi åt till efterrätt. Mums! 

HÄR finns recept på den.

Hade planer på att gå på bio i dag, men orkar inte ge oss iväg igen, så det blir filmkväll i TV-soffan i stället. 

Här kommer en bukett vilda tulpaner,
de skickar jag till min syster som just fått nytt jobb efter att ha varit arbetssökande ett tag. Grattis!!!

Ordlös Onsdag

-VÄLJ EN FÄRG-

Vill du ser fler bilder under temat VÄLJ EN FÄRG, 

klicka på

ORDLÖS ONSDAG

För ett tag sen fick jag en utmaning av Lotta med den fina bloggen Lottas Fotografi.

Tio frågor. 

Här kommer-sent om sider-svaren:

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

Jag var ganska nyutexaminerad som förskollärare, och ny på den arbetsplats där jag fortfarande är kvar. Då jobbade jag med äldre förskolebarn, nu jobbar jag med de yngsta.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Väntade på att snart resa till Barcelona och fira min födelsedag, och få lite sol och vårvärme.

3. Fem snacks du gillar?

Snacks...gillar jag inte alls

...men annat som jag gillar att "snacksa" på kan vara choklad, just nu har jag en vurm för Noblesse-de där tunna chokladplattorna...mmm, så himla goda. Remi choklad-mint kex..mmm, va gott. Saftiga apelsiner. Söta vindruvor. Mjuka skumbananer. 

Sånt gillar jag.

4. Fem sånger du kan hela texten till?

Haha, jag kan hur många som helst! Jobbar ju som förskollärare, mitt förråd av barnvisor är näst intill outtömligt...

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär?

Jag skulle gå ner i tid på jobbet. Njuta av livet mer. Betala av huset. Resa-långt, mycket, överallt...Dela med mig till mina barn och min familj och sen till bättre behövande i världen.

6. Fem dåliga vanor?

Sover för lite. Städar för mycket. Vill alltid göra allt färdigt innan jag börjar på något annat. Kan inte strunta i saker. Är alldeles för plikttrogen.

...istället för att njuta av livet.

7. Fem saker du gillar att göra?

Min familj glad. Resa. Springa. Läsa bra böcker. Vara ledig.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?

Glittriga kläder. Djurmönstade kläder- som leopardmönstrat t.ex. Stickiga tröjor. Höga polokragar. Trånga kläder som sitter åt.

9. Fem favoritleksaker.

Leksaker...? Tja, spela sällskapspel är roligt. Titta på film på dvd eller tv. Datorn förstås, jag gillar att spela Betapet eller titta på kartor som Google Earth t.ex. och drömma om platser jag vill besöka. Det är väl som ett slags lek...?

10. Fem personer jag vill ska göra den här utmaningen:

Kom igen, alla som känner sig manade! 

För övrigt kan jag säga att jag är väldigt trött på kylan och längtar efter att vara här istället:

Veckans Fönster

-DANSANT-

Här i Hanioti, Halkidiki dansas det för fullt framför fönstren till cafét.

En varm sommarkväll i augusti...

Å, vad jag längtar efter sol och värme! 

-19 grader här i dag. Hu.

När jag såg veckans tema tänkte jag först på den här bilden:

Det dansande huset i Prag.
Men den var ju upptagen, så jag hittade bilden från varma Grekland i stället...

Fler dansanta fönster ser du som vanlig hos 

SUSANNE!

Visst är det vackert med iskristaller och klarblå himmel över vit snö...

...men nu räcker det för min del!
Jag gillar inte den här kylan. Fy...-16 grader i går morse, det är inte roligt alls.  Jag som hoppades att vi skulle slippa kyla och snö denna vintern...Som tur är så är det ju februari nu, och februari är i alla fall i mitt huvud den sista vintermånaden.

Bättre med sommar än vinter, tycker jag.

Jag såg en så bra film. 

Nawals hemlighet.

En mycket stark film, som berör djupt. Det är inte ofta man går ut från en film och känner sig helt omskakad, och så upprörd över världen och mänskligheten. 

 Nawals hemlighet är en film om en kvinna som flytt från ett land i mellanöstern med sina barn, Jeanne och Simon som är tvillingar. När Nawal blir sjuk och går bort så får syskonen veta att de har en bror och en far förmodligen i livet i Nawals hemland. Mamman ber i sitt testamente barnen att söka upp dessa, och lämna dem var sitt brev från henne.

Den här filmen berör på alla plan, och när jag satt där i biosalongen kändes det ett tag som att jag inte ville se mer, det är så brutalt, så..."på riktigt". Ändå lyckas regissören av filmen ändå att skapa balans, det är brutalt-men ändå så äkta. Trots att det är mycket våld med i filmen så är det inte vare sig förskönat eller  överdrivet.

Men det här är faktiskt en film som alla borde se, alla vi som är så otroligt lycklig lottade att vi inte varit med om och vet vad det innebär att leva med  krig, fattigdom, misär, våldsamhet och hat.

Det är film som man absolut inte blir glad av, men som är en mycket stark och viktig film om en familjetragedi. 

Se den!

Här är ett litet klipp från filmen:

Vilken mysig helg! 

Först födelsedagsfirande hos kära syster i fredags med världsgoda muffins! 

I går var vi i Göteborg igen, jag och mannen. Så mysigt att gå på stan lite och fika på vårt favoritcafé.
Årets första semla, mmm-god!
Vi hittade det vi var där för att inhandla också, så bra! Påslakan o- sängkappa till nya gästsängen, och så en ny tvättkorg-den gamla har hängt med i evigheter! En ny badrumsmatta blev det också, så nu känns hela badrummet som nytt igen. 

Och så har vi haft besök av sonen o. svärdotter F, som sovit här i natt, så härligt att träffa dem.

Men nu är helgen slut.
Borde vara tre dagar helg, och fyra dagar jobb, hade inte det varit bra?!?

Två böcker har jag läst ut i år. Båda är skrivna som vad man kan kalla "brevromaner".

Huset du älskade av Tatiana de Rosnay. 

Huvudpersonen Rose, en kvinna i 60-årsåldern, skriver brev till sin döde man Armand. De bodde i ett hus i Montparnasse i Paris under 1800-talet. Huset hade gått i arv på makens sida i generationer. När Armand blev sjuk för ett tiotal år sen och gick bort, lovade Rose att aldrig lämna huset. Men nu ska det rivas, då nya stora esplander och hus ska byggas i Paris. 

Det är en bok full av känslor och starka minnen på samma sätt som de böcker jag tidigare läst av denna författare, Saras nyckel och Bumerang. Men jag tycker inte lika mycket om den här. Den är stundtals faktiskt rätt tråkig, jag blir inte lika fångad som jag blev av hennes tidigare böcker. Men, den är vacker och vilsam på något sätt, och jag kan inte sluta läsa...

Den andra boken heter Resa till Port Said av Lina Sjöberg, en bok som jag fick låna av min syster. 

Detta är också en historia som berättas genom brevskrivning.

Den utspelar sig dels i  Sverige i nutid, dels på 40-talet i Östafrika. Man får möta fyra personer som på olika sätt knyts samman med varandra. 

Den handlar om livet, och döden och kärleken, längtan och ensamhet. Boken har ett vackert språk och en fin stämning. Det är som sagt en bok som är uppbyggd kring brevväxling, och det gör att boken är lite väl långsam emellanåt. 

Men tänk, jag tror att vi glömt bort konsten att skriva brev, idag  är det väl knappast någon som tar sig tid att formulera sina tankar i genomtänkta meningar, handskrivna på papper. Allt sker så fort nu, snabba meddelanden via sms eller mail...

Ordlös Onsdag

-HUVUDSAKEN-

Fler huvudsaker finns att titta på här:
Ordlös Onsdag