Ninnie

Andra dagen på Gotland sken solen från en blå himmel,

och vi styrde kosan mot

Fårö!

Jag har aldrig varit på Fårö,

men jag har länge längtat efter att få komma dit,

 Har haft en föreställning om att det är en fridfull och karg liten ö,

med raukar, sandstränder, smala vägar, väderkvarnar och hagar med betande får.

Och jag blev inte besviken,

för det var ju precis så.

Åh, vad jag tyckte om denna ö!

Att vi var här en måndag i mitten på september gjorde väl att

det var precis så som jag tänkt mig.

För jag anar att det är mycket mer liv och rörelse,

 bilar och människor en dag i juli...

Från färjeläget körde vi norrut längs kusten.

Och såg raukar!

Massor av raukar...

Denna rauk kallas "hunden", och visst ser den ut som en jättestor hund!

Småraukar...

Havet....

...och vackra stenar!

Om jag plockade med mig några? Ja, såklart!

I bokhyllan här hemma har jag en stor glasburk full av stenar

 som jag plockat på olika platser jag besökt.

Vi körde vidare och fick syn på ett antal små bodar där vid vattnet,

på den vidsträckta klapperstensstranden.

Helgumannens fiskeläge.

Ensligt och oskyddat står de gamla fiskebodarna här,

det kändes som att befinna sig i en annan tid...

Jag läste att fiskeläget fått sitt namn från en sägen om en helig man

som bott här, och som höll morgon-och kvällsbön varje dag här vid havet.

Därav namnet Helgumannen .

Sen blev vi mätta på klappersten och raukar,

men hungriga i magen. Vi körde tvärs över ön till "Ebbes",

ett matställe med en butik som höll öppet.

Här åt vi en god lunch!

Vi hade båda två läst om ett par säregna träd som finns här på Fårö.

Ava-eken som sägs vara nästan 1000 år gammal

och ett vildväxande fikonträd som funnits här sen början av 1960-talet.

Ava-eken växer på privat mark, i en trädgård.

Men vi hittade den, och den var verkligen imponerande stor.

Stammen var så tjock! 

Sommaren 1741 var Carl von Linné här på Fårö.

I sin dagbok skrev han om den stora eken

och att han satte sig under den för att få en stunds skugga.

Och nu, i september 2026, står jag under samma träd..

Fikonträdet växer på Fårös södra spets, i Ryssnäs naturreservat.

Bilvägen i naturreservatet tog slut, 

så de sista kilometrarna ut till havet fick vi promenera.

Bland fåren som betade här!

Men...

vi hade en tid att passa i Visby! 

Vi hade bokat bord på en restaurang och insåg 

att vi inte skulle hinna gå hela vägen ut till havet och fikonträdet,

så vi vände tillbaka igen... 

Men en vacker promenad var det i alla fall!

Och ännu en anledning att återvända till Fårö och Gotland!