Det är mars månad
- den första vårmånaden minsann! -
och dags att summera
februari månads läsning:
Förbjuden längtan
Detta är den sjätte boken i serien "Ellens val".
Nu med med en ny författare, för tredje gången.
Jag har ju tyckt bra om de föregående böckerna,
att det byttes författare har inte märkts så mycket.
Men nu tycker jag att det var en stor förändring såväl i innehållet,
som i trovärdigheten och sättet att skriva.
Handlingen utspelar sig 1916, och kvinnokampen som varit i centrum
och gjort böckerna till läsvärda och intressanta finns knappt med.
I den här boken är det mest fokus på förbjudna relationer, sex och trånande längtan.
Visst har kärleken funnits med även i de tidigare delarna,
men där har det ändå varit kvinnors kamp för jämställdhet som varit i fokus.
Jag stör mig också på hur karaktärernas tankesätt och ordval ofta inte alls stämmer med
i vilken tid romanen utspelar sig.
Till exempel benämns barnet, som huvudkaraktären Ellen väntar, som "bebisen".
Och det är ju inte ett ord som fanns i den svenska talspråket på 1910-talet!
Jag kommer trots allt att läsa de efterföljande böckerna,
även om jag inte gillar denna förändringen i författandet.
Jag vill ju veta har det går för alla de kvinnor man fått följa,
men jag hoppas verkligen på mer fokus på samhällsfrågor, kvinnokamp,
och mindre av "kiosk-romantik"!
Primtalens ensamhet
En bok som är flera år gammal, skriven 2008,
och denne italienske författarens debutbok.
Detta är en djupt tragisk historia om ensamhet och utanförskap.
Och jag vet inte riktigt om jag tyckte den var bra eller inte.
De första kapitlen handlar om varsina katastrofala händelser i två unga människors liv,
Alice och Mattia.
De blir bägge två märkta för livet av dessa, både psykiskt och fysiskt.
Alice utvecklar en ätstörning (anorexi) och Mattia ett självskadebeteende.
Alice och Mattia träffas i tonåren.
De känner genast en djup samhörighet med varandra,
men lyckas aldrig riktigt mötas ändå.
Boken gör små nedslag i deras liv från denna tid och in i vuxenlivet,
där man får följa hur deras liv utvecklar sig
och hur de hela tiden lever med en saknad efter varandra.
En finstämd bok, men mycket sorglig och tragisk.
En bok som jag inte trodde att jag skulle fortsätta läsa efter de två första kapitlen,
(innan all tragik började)
men ändå läste ut.
Kanske för att jag hela tiden hoppades på att det skulle bli ett ljust slut.
Men det blev det inte.
Boken ledde liksom ingen vart,
deras liv var bara fortsatt eländigt och sorgligt,
ingen ljusning någonstans.
Den gjorde mig ledsen.
Så jag tror jag bestämmer mig för att jag inte tyckte om den här boken,
den var för mörk för mig.
Nästa bok gjorde mig däremot glad och varm i hjärtat!
Ett liv i färg
Men å, vilken härlig bok!
Så fin, så varm, så medmänsklig.
En underbar historia om att hitta nya vägar i livet,
stå upp för sig själv och våga vara den man vill.
Här finns både allvar och humor,
ja, jag njöt av att läsa den här boken och ville inte att den skulle ta slut!
Bokus beskriver bokens handling så här:
»Vänner ända sedan
mellanstadiet? Så fint!«
Lillemor vet inte hur många gånger hon hört de orden.
Lillemor vet inte hur många gånger hon hört de orden.
I början höll hon med, men med tiden har det skavt allt mer.
Hur fint är det
egentligen att hon känt sig stå i skuggan av Beatrice nästan hela sitt liv?
Eller
att hon funnits med i den lilla vänkretsen kring Bea i åratal,
men utan att på
riktigt lära känna någon av de andra kvinnorna?
Nu när hon har
passerat femtio har Lillemor till sist insett att hon vill hoppa av.
Men hur ska hon kunna berätta det för Bea?
Men hur ska hon kunna berätta det för Bea?
Ett missat tåg hjälper henne på traven, och
i stället för en spahelg med väninnorna
tillbringar hon ett veckoslut på egen
hand i Göteborg.
En helg som fortsätter att påverka hennes liv långt efter att
hon har åkt hem.
Genom kvinnan som så oväntat blir en nära vän. Och de
märkvärdiga grodorna.
Lillemor börjar
fundera allt mer över sin uppväxt. Att förstå och försonas med det förflutna
blir en viktig del av hennes väg till ett nytt, friare liv.
Och så gör hon sitt
bästa för att glömma det korta mötet med den nya väninnans bror...
Nu vill jag läsa mer av denna författare!
1 kommentar:
Hej Ninnie! Tack för ännu fler boktips! Ett liv i färg blev jag nyfiken på. Skulle passa min bokklubb. Lite lustigt med olika författare i en bokserie. Spännande idé dock! Kan tänka mig att det kan bli lite olika sätt att skriva på... kanske känns lite fel. Ofta faller jag för en författare och sedan vill jag läsa fler böcker av samma författare.
Jag har precis läst två fantastiska böcker, Andrev Waldens "Jävla karlar" och "Rent hus" av den chilenska författarinnan Alia Trabucco Zerán.
Må gott och KRAM! Anna
Skicka en kommentar