Ninnie

Normandie

var så vackert! 

Vi hade fem härliga dagar här.

Vädret - som kan vara ganska omväxlande här - var perfekt!

Mest sol, mycket blåst  (ja, storm och nästan orkan!) och så en förmiddag med duggregn och grå skyar.

Normandie är lite som Österlen i Sverige, bara så mycket mer.

Mer dramatiskt, större vidder, och ett oändligt mycket större hav...

Havet.

Jag älskar havet!

Vi bodde i den lilla orten Coursuelles -sur-mer,

med havet precis utanför fönstret.

Att somna och vakna till vågornas brus

 och med en ständigt närvarande doft av saltstänkt tång...

Ljuvligt!

Skillnaden mellan ebb och flod är stor.

Ibland skummande vågor precis vid strandpromenaden, 

ibland låg havsbottnen öppen och havet var långt ute...

Första dagen körde vi längs kusten österut.

Stannade bl a i Cabourg,

och tittade in på det pompösa 

Grand Hotel.

Vi kom till  Pegasus Bridge, 

som var en av de första platserna som de allierade soldaterna intog vid invasionen i juni 1944.

Här åt vi lunch på Café Gondree, det hus som först befriades. 

Och jag åt den godaste omeletten jag nånsin smakat!

Fluffig och krämig,

med smakrik ost.

Jag var tvungen att fråga de engelska damerna här på caféet hur de gjorde denna omelett?

Hemligheten är att vispa mycket, och ha många, färska ägg i.

Det blev dessvärre ingen bild på den, åt upp den innan jag hann blinka...

Vi stannade också i Houlgate, 

en liten stad med fantastiskt vackra hus.

Här blev det fika, 

gott kaffe med alldeles ljuvligt god crépe au citron,

mums!

Här i Houlgate bodde vi en vecka för 16 år sen. Då reste vi  ihop med en annan familj, tillsammans hade vi sex barn med oss. 

Trots att detta var i juli hade vi regn och blåst heeela veckan...

Så min bild av Normandie innan jag återvände hit nu var just regn och blåst och grå himmel, 

men den har verkligen ändrats nu!