Livet går vidare, trots allt det svåra som omger oss just nu.
Våren verkar ta fart,
växterna börjar spira
och det känns så skönt att känna solen värma i ansiktet.
Igår var jag en stund i trädgården, ensam.
Räfsade gräset rent från gamla löv,
städade lite i rabatterna.
Och grät över den lille pojken som aldrig fick se solen.
Sorgen över mitt lilla barnbarn,
och smärtan över att se hans mamma och pappa så tyngda av sorg
gör så ont.
och smärtan över att se hans mamma och pappa så tyngda av sorg
gör så ont.
Men idag åker vi iväg på en utflykt.
Jag vill se havet!
2 kommentarer:
Det gör ont när knoppar brister. Våren kan göra riktigt ont... speciellt när man bli påmind om den lilla pojken bland allt det vackra i naturen.
KRAMAROM Anna
Beklagar sorgen! Så fruktansvärt! Förstår att ni alla har det jobbigt.
Det var länge sedan jag var inne på din sida. Hittade hit via Instagram. Vi har också haft alldeles för mycket sorg runt oss alldeles för länge nu. Men försöker sakta men säkert återgå till livet igen. Får tvinga mig att göra roliga saker för trots allt mår jag bättre efteråt då. Stor kram till dig!
Skicka en kommentar