Ninnie

Den här boken..!

Snöbarnet, 

av Eowyn Ivey

Jag bara njöt av att läsa den, kunde knappt lägga den ifrån mig. 

Vacker och poetisk.

Å, jag gillar verkligen den här typen av böcker, 

där verklighet blandas med inslag av något magiskt och sagolikt. 

Snöbarnet är som en saga, lågmält sorgsen i tonen, men fylld med hopp och ljus ändå. 

Människorna i boken är så väl beskrivna,

 skildrade med ett djup som gör att jag tycker att jag är där, mitt ibland dem. 

Även miljöskildringen är fantastisk.

Jag sitter på en solvarm strand och läser om iskyla och snö 

och kan känna hur kylan biter i den kalla Alaskavintern.

Bokens baksidestext:

Alaska, 1920. Mabel och Jack, ett medelålders äkta par, har slagit sig ned i Alaska. Där tänker de börja ett nytt och annorlunda liv. Men livet i ödemarken är hårt, och samtidigt tyngs de av saknaden efter det barn de aldrig fick. På årets första vinterdag grips de plötsligt av sprudlande livsglädje och bygger ett litet barn av snö. Nästa dag är snöbarnet borta ... men de får en glimt av en ljushårig liten flicka som springer iväg mellan träden. Den lilla flickan kallar sig Faina. Hon lyckas oförklarligt överleva i den ogästvänliga naturen. Sakta, sakta vinner Mabel och Jack hennes förtroende, och så småningom börjar de betrakta henne som sin egen dotter. I tysthet föreställer sig Mabel att Faina fötts ur snö och is och kommit till dem som svar på deras önskan och längtan. Inte ens när hon tvingats inse att Fainas bakgrund är mycket mer jordnära och smärtsam kan hon släppa tanken på snöbarnet som kom till jorden på årets första vinternatt. Men ingenting är riktigt vad det verkar vara. Sanningen om Faina förändrar Jacks och Mabels liv för alltid ... 
Magisk ... lika verklig och samtidigt gåtfull som vinterns första snöflinga.

Den här berättelsen berör, oavsett hur man tolkar det som sker.

En fantastisk bok.