torsdag 27 januari 2011

Jag var på bio i lördags, då såg jag den här filmen: Winters Bone
Den här filmen utspelar sig i Missouris bergsområden, och hela filmen genomsyras av en otrevlig och hemsk stämning. Detta är en gripande och omskakande thriller om hur den 17-åriga Ree måste finna sin far. Fadern har pantsatt deras hem, hemmet där hon bor tillsammans med sina två yngre syskon och sin psykiskt sjuka mamma som hon ensam har ansvaret för. Filmen lyckas verkligen förmedla den stämning som råder här, det är huttrigt och kargt, ogästvänligt och hotfullt, ilskna hundar skäller i bakgrunden, människorna är fientliga och misstänksamma.

Den här filmen tycker jag är väl värd att se, för den visar en helt annan sida av USA än den man är van att se. Här får man verkligen se USA:s "baksida". Människorna lever i fattigdom och misär, med droger och hotfullhet från alla håll, utan framtidsdrömmar.
Det mesta är hemskt och hopplöst i filmen, men uppvägs av skildringen av den starka kärleken och banden till familjen. Ree gör verkligen allt för sina småsyskon och sin mor.

4 kommentarer:

Pumita sa...

Hm, jag har tänkt se den här filmen - kanske - och efter att ha läst ditt inlägg är jag mer övertygad men jag tror att jag väntar till närmare sommaren när tillvaron har ljusnat. Just nu är det rätt tungt med vintermörker även om det har blivit bättre så jag känner inte riktigt för att se nåt så nattsvart. Har ju precis läst Brott och straff också så det kan bli för mycket, haha.

Freedomtravel sa...

Har också varit lite nyfiken på den där filmen, och nu blir jag ännu mer intresserad!

Rajson sa...

tyvärr är det alldeles för ofta vi får se den ljusa sidan av det stora landet i väster. Det vackra, lyckade delen av folket.
Den vanliga amerikanen med alla sina problem lyser med sin frånvaro.
Får nog se denna film!

Jah Hollis sa...

Jag var och såg den i tisdags och jag tycker den var strålande. Den ger verkligen en annan bild av världens rikaste land. Men jag tycker det fanns mycket hopp i allt eländet och skönt att det våld man så gärna frossar i i amerikansk film och tv tonades ner. Man fattade ju ändå vad folk var kapabla till utan att man måste visa det direkt.
En udda sak vi pratade om efter filmen: inte en enda gång såg man en tv eller någon som kollade tv. Och inte en enda gång var det någon som pratade i en mobil.
Jag kan gott rekommendera den här filmen även i vintermörkret.
http://jahhollis.blogspot.com/2011/01/sa-var-det-dags-att-ga-pa-bio-igen.html