Ninnie

 Sam och Sallys mamma och pappa behövde barnpassning en hel lördag.

Då fick vi fick ta hand om Sam och barnens mormor fick ta hand om Sally.

Så mysigt för oss!

Sam fick bestämma; vad vill du göra den här dagen?

Och Sam svarar att han vill åka till Göteborg!

Jo, för han har längtat efter att få komma till båtmuséet Maritiman igen,

för nu tänker han att han är mycket modigare än förra sommaren,  Se HÄR,

 och ska våga klättra ner i ubåten!

Så då styr vi kosan mot Göteborg!

Men innan vi tog oss ut till hamnen och Maritima Museet så behövde vi lite fika.

Vi stannade vid Trädgårdsföreningen, 

och gick till mysiga Rosencaféet.

Vi var de första gästerna den här lördagen,

här som annars brukar vara fullsatt var helt tomt.

Gott med fika, och lugnt och skönt.

Vi var även först på Maritiman som öppnade klockan 11, så bra!

Och Sam var lycklig!

Denna gången vågade han ta sig runt överallt,

både på den stora jagaren Småland och i alla de andra båtarna.

Här sitter vi och spelar schack.

Något som besättningen kunde roa sig med när de var lediga.

Vi är jättebra (inte) på schack, både Sam och jag..!

Och sist men inte minst:

Ubåten!

Sam klättrade nedför den lodräta stegen ner i mörkret,

utan minsta tvekan!

(Själv tyckte jag att det var jätteläskigt...)

Väldigt trångt i ubåten, svårt att fatta hur de kunde arbeta och bo här nere...

Stolt pojke!

I museets båtcafé fanns den allra finaste båten tyckte Sam.

En sån vill han ha...

Efter att vi sett på och i alla båtarna så ville Sam åka spårvagn,

precis som vi gjorde sist vi var här med honom.

Så vi hoppade på en spårvagn som tog oss till Stigbergstorget.

Där blev det lunch!

Här har Sam varit förut, både med oss och med mamma, pappa och Sally.

Det smakade gott med mat, Sam åt upp en hel pizza själv!

Men jösses så mycket folk det var här...

Och vilken ljudnivå!

Moreno är en jättestor pizzeria, inrymd i en gammal biosalong,

så det ryms många gäster här.

 Dessutom spelas musik som blandas med sorlet av alla människor,

vilket ger en jättejobbig ljudmiljö.

Jag såg direkt på Sam att han tyckte det var jättejobbigt,

han är väldigt ljudkänslig.

Men som tur var kunde vi byta bord (trots så gott som fullsatt)

och fick ett fönsterbord i lokalens utkant.

Här satt man dessutom på höga barstolar med ryggen mot lokalen,

perfekt för ljud- och intryckskänsliga personer som Sam och jag!

(Tacksam för omtänksam personal!)

Nöjd, mätt och glad pojke!

💗