Vilken dag!

Efter att dimman lättat blev det solsken, blå himmel, vindstilla.

 En klar och krispig  höstluft, 12 grader varmt.

Jag gick en långpromenad i skogen.

Tänkte på hur jag gick här i våras, och luften var full av fågelkvitter.

Nu är det alldeles tyst i skogen.

Bara mina fotsteg som hörs.

Och mina tankar. För jag brukar prata högt med mig själv!

Det glittrar överallt.

Och tänk, 

för inte så längesen gick jag här och plockade solvarma smultron.

Sen bara tjoff! så är sommaren förbi och en ny årstid att njuta av.

Ja, tiden rusar iväg...och jag försöker mitt allra bästa att inte rusa.

Det går inte alltid ihop...För jag vill ju så mycket.

Små knubbiga Karl-Johan svampar,

som ser ut att prata med varandra.

Och en liten rödsopp, med sin sammetslena bruna hatt

Men jag plockar bara kantarell.

Har alltid kantarell-ögonen öppna när jag är i skogen!

Men jag hittade bara en handfull idag.

Jag har förresten inte hittat många alls i år, inget bra kantarell-år här.

Tänk att de här vackra svamparna är så farliga.

De ser ju så fina ut!

Familjen flugsvamp.

Avslutade min promenad med en stund här,

längst ut på bryggan.

Å...det var andlöst vackert!

Precis knäpptyst.

Förutom plasket av en och annan liten fisk som hoppade.

Ljuvligt.

🩵

 Sam och Sallys mamma och pappa behövde barnpassning en hel lördag.

Då fick vi fick ta hand om Sam och barnens mormor fick ta hand om Sally.

Så mysigt för oss!

Sam fick bestämma; vad vill du göra den här dagen?

Och Sam svarar att han vill åka till Göteborg!

Jo, för han har längtat efter att få komma till båtmuséet Maritiman igen,

för nu tänker han att han är mycket modigare än förra sommaren,  Se HÄR,

 och ska våga klättra ner i ubåten!

Så då styr vi kosan mot Göteborg!

Men innan vi tog oss ut till hamnen och Maritima Museet så behövde vi lite fika.

Vi stannade vid Trädgårdsföreningen, 

och gick till mysiga Rosencaféet.

Vi var de första gästerna den här lördagen,

här som annars brukar vara fullsatt var helt tomt.

Gott med fika, och lugnt och skönt.

Vi var även först på Maritiman som öppnade klockan 11, så bra!

Och Sam var lycklig!

Denna gången vågade han ta sig runt överallt,

både på den stora jagaren Småland och i alla de andra båtarna.

Här sitter vi och spelar schack.

Något som besättningen kunde roa sig med när de var lediga.

Vi är jättebra (inte) på schack, både Sam och jag..!

Och sist men inte minst:

Ubåten!

Sam klättrade nedför den lodräta stegen ner i mörkret,

utan minsta tvekan!

(Själv tyckte jag att det var jätteläskigt...)

Väldigt trångt i ubåten, svårt att fatta hur de kunde arbeta och bo här nere...

Stolt pojke!

I museets båtcafé fanns den allra finaste båten tyckte Sam.

En sån vill han ha...

Efter att vi sett på och i alla båtarna så ville Sam åka spårvagn,

precis som vi gjorde sist vi var här med honom.

Så vi hoppade på en spårvagn som tog oss till Stigbergstorget.

Där blev det lunch!

Här har Sam varit förut, både med oss och med mamma, pappa och Sally.

Det smakade gott med mat, Sam åt upp en hel pizza själv!

Men jösses så mycket folk det var här...

Och vilken ljudnivå!

Moreno är en jättestor pizzeria, inrymd i en gammal biosalong,

så det ryms många gäster här.

 Dessutom spelas musik som blandas med sorlet av alla människor,

vilket ger en jättejobbig ljudmiljö.

Jag såg direkt på Sam att han tyckte det var jättejobbigt,

han är väldigt ljudkänslig.

Men som tur var kunde vi byta bord (trots så gott som fullsatt)

och fick ett fönsterbord i lokalens utkant.

Här satt man dessutom på höga barstolar med ryggen mot lokalen,

perfekt för ljud- och intryckskänsliga personer som Sam och jag!

(Tacksam för omtänksam personal!)

Nöjd, mätt och glad pojke!

💗

Nu finns det ingen återvändo,

hösten är här!

Ännu blommar det dock i de flesta rabatterna,

så jag kan plocka in buketter.

Efter mycket regn och åska, 

skyfall och gråa himlar var det igår  en solig dag!

Jag var ute i skogen en sväng.

Hittade kantareller, de kanske tar fart nu när det kommit regn.

Sjön lockar  därnere...

Såklart blev det en simtur! 

Å, det var ljuvligt...dagens lycko-kick!

Vattnet höll ca 16-17 grader! Ja, jag blev förvånad,

trodde det skulle vara kallare efter allt regnande.

Jag har alltid badkläder i ryggsäcken, man vet ju aldrig...

Man ångrar aldrig ett bad!

Sommarflox, en favoritblomma!

Står länge i vas, de är som små konstverk.

Men nu tror jag jag plockat i de sista av dessa...

(och några rosenskära är det också i vasen)

Vackra Bjärehalvön!

Vi körde från Hovs hallar över Bjärehalvöns böljande kullar till

 Norrvikens Trädgårdar

En av de vackraste trädgårdar jag vet!

Jag har varit här flera gånger och blir aldrig besviken.

Det är en lycka för sinne och själ att gå runt här och njuta av allt det vackra!

Här kommer en massa bilder därifrån.

Hortensior och äpplen,

höstfägring!

Här inne i huset, Villa Abelin...

...pågår just nu en utställning som heter "In the Weave of Creation"

Jag tyckte den här blommiga klänningen var fantastisk!

Septemberfärg 

Fjärilar. 

Vackra på håll, men lite läskiga när man kommer nära tycker jag...

Eternell och paraplyträd

Jättelika dahlior!

"Café au lait" - dem ska jag plantera nästa år. Så fina!!!

Och ljuvligt doftande rosor!

Mogna äpplen, min favoritfrukt.

Ännu en utställning fanns i Eriks Hus;

"Som de älskade sin trädgård":

En hyllning till Frida Kahlo, Karin Larsson, Karen Blixen och May Morris 

och hur de inspirerats i sitt skapande av blommor och trädgård.

Jag fastnade mest för hur Karen Blixen presenterades här

"Jag tror att blommor i sig själva är ett av livets största mirakel,

och att det i alla former är förtjusande att engagera sig i dem,

men du vet väl att det är min speciella passion att placera dem i vatten.

Det är som att man målar ett blommigt mästerverk varje gång."

Jaa! Precis så!

Här är ett annat favoritställe på Norrviken:

det Orientaliska Templet, som en gång varit lekstuga.

Här kan man sitta länge och bara njuta...

Vi åt såklart lunch här, på Orangeriet.

Så gott!

Vi satt förstås ute på terrassen, med sagolik utsikt:

En njutbar dag i ett underbart septemberväder!

Det var inte mitt första och absolut inte mitt sista besök här.

För detta är som sagt en av de vackraste platserna jag vet!