I går råkade jag ut för något som jag tyckte var väldigt läskigt och skrämmande.
När jag körde från jobbet (ja, jag jobbar igen, men bara några timmar i veckan)
och skulle passa på att göra några ärenden (hämta paket bla) innan jag därefter
hade tid för klippning hos frissan så fick jag ett konstig flimmer framför ögonen.
Jag har solglasögon på, och trodde att de var kladdiga.
Bytte till ett par andra som jag har i bilen, men det försvann inte.
Tvärtom - det blev bara värre.
Och jag konstaterade snabbt att det inte alls berodde vare sig på glasögonen eller att bilrutan var flammig.
Det var i mina ögon, eller i min hjärna jag förnam det här tilltagande cirkelrunda,
taggiga flimret som bara ökade i omfång.
Jag blev så rädd, tänkte allt möjligt hemskt... Jag håller på att bli blind,
eller så får jag stroke...eller är det nåt med hjärtat?
Ska jag stanna eller fortsätta köra?
Jag kör på en landsväg som tur är, knappt någon trafik.
Bestämde mig för att jag kör hem, struntar i mitt paket och svänger av hemåt,
det är ju bara drygt tjugo minuters väg. Vill inte bli sittande här på landsvägen.
Den flimrande cirkeln blir allt större, för att efter ca 10 -15 minuter ebba ut helt och försvinna.
Och jag andas ut - jag ser som vanligt och känner inga andra konstigheter. Förutom en tung och intensiv huvudvärk.
När jag kom hem ringde jag direkt 1177, och fick veta att det sannolikt var ögonmigrän.
Inget farligt alltså, och det var ju skönt att höra.
Jag fick förmaning att ta det lugnt resten av dagen.
Och det gjorde jag.
På kvällen när N kommit hem tog vi båten ut på sjön.
Ankrade vid "skogsklippan", drack kaffe och åt en bit sockerkaka.
Låg där på den varma klippan och tittade på den blå himlen...
Njöt av solens varma strålar och simmade i det ljumma vattnet.
Blir alltid glad
av ett bad!
Sen ut på sjön igen, fiskade en stund från båten.
Alldeles knäpptyst...
En magisk kväll.
5 kommentarer:
Vilken otrevlig upplevelse. Tur att du inte har så långt hem. Skönt att det gick över. Överansträng dig inte nu.
Kram Anki 🌻
Det fenomenet har jag råkat ut för ett par gånger. Första gången blev jag liksom du ganska förskräckt. Nu är det ett tag sedan det senast uppträdde och jag hoppas slippa det fler gånger.
Usch vad obehagligt, förstår din oro och så bra att 1177 kunde ge dig svar direkt. En härlig kväll på sjön!
Kära Ninnie! Så otäckt det låter! Jag förstår verkligen att du blev rädd, det är ju en sådan märklig och skrämmande känsla när något plötsligt händer med synen, särskilt när man sitter bakom ratten. Vad skönt ändå att det "bara" var ögonmigrän, även om det i stunden inte känns så lindrigt. Bra att du lyssnade på kroppen och tog det lugnt. Hoppas huvudvärken gav med sig och att båtturen på kvällen blev en fin avslutning på en omtumlande dag! Skönt att du kommit igång med att jobba men var rädd om dig!
KRAMAR till DIG! Anna
Men usch så läskigt! Jag förstår att du blev rädd. Jag hade reagerat på exakt samma sätt och trott att det var en stroke.
Ögonmigrän! Det har jag aldrig hört talas om i hela mitt liv.
Snacka om att kroppen säger ifrån på många olika sätt.
Ta hand om dig och vila fina du.
Varm kram.
Anneli
Skicka en kommentar