Det blev vinter!

Minusgrader och frostigt och kallt.

Lite snö också.

 Inte så mycket här hos oss, men tillräckligt för att få en känsla av att vintern är här.

Jag är ju ingen "vinter-och-kallt"- människa, 

men jag tycker om ljuset och det vackra vita när det blir vinter.

Så jag hoppas verkligen på att vi i år får en "riktig" vinter i år, med snö!

Idag sken solen från en blå-blå himmel,

det var kallt och vindstilla och alldeles underbart ute!

Jag gick upp på berget.

Så vackert här!

Där nere ligger min lilla by vid sjön.

Solglitter på sjön...

Jag lade mig en stund uppepå fika-bordet som står här,

tittade upp på de höga tallarna över mig och den blå himlen.

En härlig stund...

En fågel som pickade i ett träd, ett knaster från skogen bakom mig,

men annars alldeles knäpptyst,

solen som värmde mitt ansikte.

I veckan som gått har jag träffat mitt minsta lilla hjärta,

Valter.

Han är så söt, den här lille pojken!

Det är lite kaos hemma hos honom och hans mamma och pappa...

De håller på att bygga ut och renovera sitt lilla torp.

Så det ser ut såhär nu i det största rummet på bottenvåningen,

och likadant i det stora sovrummet på vinden...

Jösses...

Hela golvet är borttaget, och därunder fanns bara jord och sten!

Ja, det gamla torpet, byggt i mitten på 1800-talet är ju byggt som man byggde förr...

Men nu ska det bli en gjuten platta med golvvärme här nere, och nytt golv uppe. 

Här i utbyggnaden på husets baksida ska det bli ett nytt kök och badrum.

Det gamla badrummet ska bli groventré,

och det som varit kök blir till ett vanligt rum.

När det blir färdigt framåt vårkanten ska de alltså ha två sovrum på vinden,

ett stort och ett litet.

Där nere blir det ett nytt och större kök, ett vardagsrum/matrum, 

badrum/tvättstuga och ett mindre sovrum/lekrum.

Och så den fina lilla glasverandan förstås!

De fann fem lager med tapeter under den nuvarande väggbeklädnaden.

Fem tapetseringar sen 1850-talet!!

De första tapeterna satt rakt på timmerväggarna!

Tidningspapper fanns också på väggarna.

Och huset är isolerat med mossa och torv, gamla tygtrasor.

Det bästa var att huset är friskt!

Tänk ändå...det har stått här sen 1850 ca...!

Men de kan ju inte bo här nu.

Tills det blir beboeligt igen så bor de hos Alices mamma och pappa som har ett stort hus. 

Men Emil bor ändå en del här i byggkaoset,

det lilla rummet uppe är beboeligt och det gamla köket finns ju kvar.

De har ju en liten katt som inte kan flytta till stan, som behöver sällskap och tillsyn!

Lille Sune ❤️

Gullis!

❤️🩵❤️🩵❤️

Det blev frostigt, klart och kallt.

Vinter-likt!

De sista blommorna i trädgården har blommat ända till nu,

ringblommorna!

Men nu har de gett upp, 

flera dagar med minusgrader klarar de inte.

Ibland längtar jag så enormt efter vår äldste med familj.

Som i lördags morse...så jag ringde och frågade -

"kan vi komma en stund? Längtar såååå mycket efter er!!!"

"Ja, vi saknar er också, kom bara!"

Så vi satte oss i bilen och körde de tio milen till dem.

Algot, 15 månader nu. Han går inte själv ännu,

om man inte har något att hålla sig i.

Som soffbordet till exempel!

Go och glad!

Och mina stora älsklingar.

Lilly, alltid pigg, glad och full av prat!

Vilmer, min stora, fina pojke, så snäll och omtänksam.

Lilly läser bok för Algot.

Hon och hennes kompis hjälper till på ortens bibliotek.

Ja, hon tänker kanske att jobba på bibliotek när hon blir stor säger hon!

En mysig eftermiddag med mina kära.

❤️❤️❤️❤️❤️

När vi åkte hem brann himlen!

 Vips så var det fredag igen.

En gråmörk och mycket regnig novembervecka har passerat.

Ja, och halva november har redan gått!

Tiden bara rusar fram.

Förut när jag jobbade heltid, 

 då var det ju full rulle och inte konstigt att tiden gick fort. 

Men nu??

Numera jobbar jag bara en dag i veckan,

och så hämtar jag Sam och Sally (oftast) en eftermiddag i veckan.

Däremellan är jag "friherrinna",  dvs inga måsten.

Ändå rusar tiden snabbt förbi!

Konstigt.

I måndags när jag hämtat barnen och så satt vi och pratade vid matbordet,

om hösten, naturen och att alla fina höstlöv är borta nu.

Då sa Sam; "Jaa, tiden går så fort"!

Jag blev lite paff. Tänk att t o m en sjuåring tycker att tiden går fort!?!

När jag var barn - då upplevde jag nog snarare tiden gick sakta.

Jag tror vi lever för hastigt, allihop numera.

Fyller våra dagar och vår tid med för mycket, 

inte minst för mycket intryck och information via alla sociala medier.

Jag blir ibland så trött på alla sociala medier,

och orkar inte bry mig. Kopplar ner och av, 

- läser, målar, skriver och är ute i naturen istället.

Idag gick jag en långpromenad, åtta kilometer.

Å, det var sååå fint ute.

Här står den gamla ryggåsstugan, den som en gång varit fattigstuga.

Solen försökte tränga igenom dimmolnen,

efter en kall och frostig morgon.

Där uppe i det röda huset bor vad jag först trodde var en "liten tant".

Jag har träffat henne och pratat lite när jag gått förbi. 

Efter några möten förstod jag dock att hon är ett par år yngre än jag! 

Haha, jag har ju svårt att fatta att jag själv inte är en "tjej" längre.

För inuti är jag ju fortfarande samma tjej som jag alltid varit!

(Till mitt försvar kan jag säga att kvinnan har varit sjuk, är lite krum och ser väldigt tärd ut)

Glitter i träden!

Nere vid sjön, på andra sidan än där vi bor.

Lillön skymtar där ute.

Det finns två öar i vår sjö, som naturligtvis heter Lillön och Storön.

Gick förbi den gamla gården,

 med den ståtliga ladugården.

När jag nästan var hemma igen gick jag ner hit,

till "min" badklippa och tog veckan kalla bad.

En magiskt och lite trolskt stämning.

Alldeles knäpptyst. 

Stilla, inte en vindpust.

Dimslöjor som steg ur sjön.

Och vattnet var ungefär lika kallt/varm som luften.

Friskt! Kallt! Livgivande!

En varm känsla av tacksamhet och lycka efteråt.

 Jag önskar alla en fin helg!

🩵

En novemberdag med solsken!

Perfekt dag för veckans kalla bad.

En verklig energi-kick!

 Både kalla doppet och november-solen.

Jag tycker om den här björken.

Den klamrar sig fast med sina rötter runt klippan,

böjer sig ut över sjöns vatten.

Vilken livskraft!

Plockar med mig en fredagsbukett,

med lingon- och blåbärsris, 

bruna ormbunksblad,

torra fröställningar från sommarens blommor 

och en kvist med några lysande gula lönnlöv.

Naturen bjuder alltid på något vackert!

Så mycket färg!

Måste passa på att njuta av de glödande höstfärgerna

snart är det mesta bara grått och brunt...

Och där sitter grannens katt och spanar på mig!

Ha en fin helg!