torsdag 19 september 2024

 En helg med Tage.
Den här fina vovven, som nästan känns som ett barnbarn!
Vi fick ha honom hos oss en helg, då hans husse och matte var iväg på annat.


Jag tycker mycket om den här hunden - han är så fin och snäll.
Och det känns verkligen som en stor seger för mig!
Jag som sen barnsben varit så rädd, 
en hundfobi som gjort att jag fått hjärtklappning och andnöd om jag varit i närheten av hundar.
Oavsett storlek eller eventuell snällhet.


Men den här hunden - honom är jag inte rädd för!
Och faktiskt har hans närvaro i vår familj fått min fobi att minska, även för andra hundar.
Jag känner fortfarande rädsla för andra hundar - men inte så paniskt som förut.

Att jag skulle kunna passa en hund, ha honom i soffan bredvid mig,
och till och med sovandes i vår säng - det har tills nu varit helt otänkbart.
Det kändes faktiskt svårt när Emil och Alice skaffade hund, 
först valpen Alfons (som de var tvungna att ta bort pga  en medfödd missbildning) 
och sedan Tage,
för det är både jobbigt och skämmigt att vara sådär rädd, jag avskyr att vara till besvär...
Men, 
jag fick ta det i min egen takt att närma mig honom.
Jag kände att den här hunden är en vänlig själ.
Han liksom förstod att jag ville hålla mig på avstånd.
Med tiden kunde jag närma mig honom mer och mer, 
och han bara satt där och väntade, lugnt och stilla.

Och nu är han som ett "barnbarn", som jag med glädje passar en helg!


Vi gick på en långpromenad i skogen,
drygt 1 mil blev det.



Med lunch-och vätskepaus,
ja, det var en ganska varm dag!


När han sov över här ville vi i n t e ha honom i sängen, 
(det får han egentligen inte hemma heller).
Han fick sin plats på sin filt på golvet nedanför sängen.
Men...när han trodde att vi somnat dunsade han upp i sängen minsann,
och somnade där men en förnöjd suck.

På morgonen när han förstod att vi var vakna var han inte kvar i sängen.
Men,
så snart han fattat att vi var vakna så kom han rusande och formligen flög upp i sängen, själaglad!
- och la sig mellan oss.
"Hej! Här är jag! Visst har ni saknat mig!"


Vi badade också, det var ju sommarvarmt i luften.
Och i vattnet!


En härlig helg med världens finaste hund!
 

1 kommentar:

Channal sa...

Hej Ninnie! Så fint att din hundfobi mer eller mindre är borta. Men jag förstår dig! Jag gillar inte djur som är högre än till mina knän. Din hund ser ut att vara lagom stor. Mysigt! Hundar kan verkligen läka själar.

KRAM till DIG! Anna