Ninnie

Ännu en bok utläst;

Allt jag fått lära mig 

av Tara Westover.

En självbiografi.

Men det var knappt att jag mäktade med att läsa den här boken.

För det är en mycket brutal skildring av en helt osannolik uppväxt. 

Ett liv fyllt med så mycket psykisk och fysisk våld att jag är helt förundrad över att Tara överhuvudtaget kunde överleva detta.

Flera gånger var jag på väg att sluta läsa

för jag blev så illa berörd av allt hemskt som beskrivs i boken.

Och dessutom veta att detta är på riktigt - det är ingen påhittad  historia

Men  - jag måste ändå läsa vidare.

Tara Westover skriver om den ena ofattbara och hemska episoden efter den andra

 i sin uppväxt i en vardaglig ton som gör att det grymma känns ännu mer påtagligt.

Det som mest förundrade mig var

  - utöver hur Tara lyckats med sin utbildning -

är hur hon trots allt hon utsattes för av sina föräldrar och syskon 

ändå beskriver dem med värme.

Hur starka familjebanden är, trots allt.

Även det faktum hur religionen kan ha en så stark påverkan på människor

 - det är så skrämmande.

I den här familjen var det dock inte bara religionen, utan också psykisk sjukdom.

En farlig kombination.

Det här är en mycket läsvärd bok,

men man måste ha starka nerver och hämta andan emellanåt.

Så här beskrivs boken av förlaget:

Boken är den amerikanska författaren Tara Westovers internationella bästsäljare om en uppväxt där hon lär sig att förbereda sig för domedagen istället för att plugga matte och historia och umgås med andra barn. Hennes storebror blir den som kommer hem med nyheten att det finns en annan värld bortom gården – en värld som kan ge henne ett helt annat liv.

På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. På somrarna hjälper hon sin mamma att koka örter och på vintrarna arbetar hon i sin pappas skrotverkstad. När hon får ett stålrör genom benet, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker familjen inte till sjukhuset, hennes mamma behandlar såren med örtomslag. Familjen är mormoner och survivalists – de lever helt avskärmade från samhället. Tara är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King.

Efter att ha läst den här boken behöver jag något gladare och trevligare att läsa,

så nu har jag precis börjat med den här:

Sommar på den lilla ön i havet 

av Jenny Colgan