Ninnie

Efter regn kommer solsken.

Och det blev förstås en vandringsdag i söndags.

I en grön lummig skog,

...längs sjöns strand.

Över stock och sten, 

till toppen av vattenfallet,

och så ner till fallets slut.
65 m. fallhöjd. Inte så mycket vatten nu, men mäktigt ändå.

(...och här står jag på toppen av vattenfallet, förra sommaren)

Och så ut på den lilla ön.

Nu var vattenstånden lågt, så det gick att gå på stenarna dit ut.

Sist vi var här,

i mitten på mars,

såg det ut så här:

Nästan en mil, fram och tillbaka.

Hela skogen var full av fågelkvitter!

Vi hade inte stora kameran med denna gången, och ingen kikare,

så vi såg inte fåglarna och kunde inte fotografera dem.

Men vi hörde dem!

 De vi kunde identifiera ljudet på var gärdsmyg,

taltrast, rödhake, drillsnäppa.

Och så de vanliga som bofink och kråka bland annat...

Haha, man kan ju tro att vi blivit riktiga  fågelkännare...!

Men sanningen är att vi hittat en app till mobilen 

där man kan spela in ljuden och på så sätt få veta vilken fågel det är som sjunger.

Väldigt roligt!

(Birdnet heter appen)

(Något annat som numera är fullt av i skogen-

eller nåja -inte fullt men mer än vanligt -

är människor!

Vi brukade knappt möta någon i skogen förut,

innan coronapandemin.

Nu är det märkbart fler som tagit sig ut i skog och mark).

Efter vandringen var vi på födelsedagskalas med tårta och hembakta kakor och bullar.

Min pappa har fyllt år,

och hade utomhuskalas på altanen för  barn, barnbarn och barnbarnsbarnet.

Tur att det blev utomhusväder,

så vi kunde fira honom.

Och nu är det tisdag, 

och sommaren verkar ha tagit fart igen.

Härligt!

🌞