“Be soft. Do not let the world make you hard. Do not let pain make you hate. Do not let the bitterness steal your sweetness. Take pride that even though the rest of the world may disagree, you still believe it to be a beautiful place.”
Jag har alltid haft så svårt att värja mig mot hårda ord, och tar även illa vid mig när andra i min omgivning är vassa i tonen mot varandra, sårar varandra. Det gör liksom ont i mig.
"Var inte så känslig, ta det inte så allvarlig, bry dig inte",
....men det är så svårt.
Jag kan inte skaka av mig, det ligger där och gnager.
Tänker att det är "mitt fel",
att det är något jag gjort,
att det är jag som gjort fel.
Fast jag rent logiskt vet att det inte alltid kan vara det.
Och så tänker jag att jag måste bli tuffare,
kunna stå emot, inte ta vid mig så mycket.
Men det lyckas aldrig så himla bra.
Varför kan inte människor vara lite vänligare,
lite varsammare med varandra?
Om alla var lite mjukare skulle ju världen bli en bättre plats, för alla.
Och såna som jag skulle slippa göra sig illa hela tiden...
Det är mitt största uppdrag på jobbet, i förskolan.
Att lära barnen att bry sig om varandra,
vara snälla mot varandra
och se allt det vackra i livet.
Lite av det vackra i min trädgård.
Och syrenen blommar!
Ljuvligaste doften...
1 kommentar:
Amen till de orden! Det är så viktigt att inte låta livet göra en hård.
Kramen, Anneli
Skicka en kommentar