Ninnie

Vilket härligt slut på en orolig dag...

Vi var iväg idag på förmiddagen för att bl.a. köpa en ny parasollfot, den vi köpte för ett tag sen var inte så bra. När vi kom hem satt vår kära lilla kisse på verandatrappan och hälsade på oss. Vi hjälps åt att lasta ut den tunga parasollfoten ur bagaget, monterar den och sen äter vi lunch.

Timmarna går och jag börjar undra vart kissen tagit vägen, hon är sällskapssjuk och brukar hålla sig i närheten av oss. Till slut går jag ut och letar efter henne, ropar och ropar men neej, ingen Lucy kommer. Hon brukar ju komma eller i alla fall visa sig när man ropar på henne. Oro i magen..har något hänt vår lilla kisse? Går och pratar med grannarna som också har katt, Albin, som brukar vara med Lucy ute och springa. Nej, de har inte sett till henne idag. Berättar att deras Albin var borta i två veckor en gång...kom hem skadad och riven av en annan katt...Oj...mera oro i magen. Min lilla älskling.

Timmarna går, det börjar bli kväll och vi går tillsammans ut en sista gång i skogen för att leta. Tänker att antingen har hon blivit skadad och ligger och gömmer sig nånstans, eller så är hon ute på långväga äventyr, kanske inte kommer tillbaka mer...

När vi kommer hem igen går vi förbi bilen som står parkerad utanför vårt garage. Ett litet huvud sticker upp i framrutan. LUCY!!! Hon har suttit instängd i bilen, ända sen vi lastade ut parasollfoten vid middagstid i dag. Hon jamar och och vill ut. Stackarn, där har hon suttit och jamat och vi har ju inte hört förstås. Däremot så har hon säkert hört oss när vi har gått och ropat på henne...

Vilken TUR att hon var oskadd, lilla hjärtat!