lördag 24 juli 2010

För några dagar sen var det vår bröllopsdag, då övergav vi målarpenslarna och gav oss iväg till stan. Först åt vi en god middag, sen var vi på bio. Min man tyckte inte alls lika bra om filmen vi såg som jag gjorde, men själv blev jag helt betagen av den;
Kärlek på italienska.
Ja, den svenska titeln stämmer inte alls med den italienska titlen; Io sono l’amore, som gör filmen mer rättvisa. (ung. "Jag är kärlek"). Den mycket duktiga skådespelerskan Tilda Swinton spelar huvudrollen och har även producerat filmen. Det här är en film full av starka känslor som verkligen berör en, en film där musiken, naturen och vackra miljöer ( filmen utspelas i Milano och i och trakterna kring San Remo på den italienska rivieran) har en stor roll. En mycket gripande historia om en kvinnas val i livet där hon förlorar allt hon har men istället hittar tillbaka till sitt riktiga jag.
SE DEN!!!!



I går kväll såg vi en annan film, som min son rekommenderat. Det är den bästa film han sett säger han, och jag förstår honom.
August Rush
är en mycket gripande och fin historia. Det är en film full av klichéer och den är ganska förutsägbar, men jag blev ändå betagen av den här fina filmen, full av liv och känsla och MUSIK! Musiken går som en röd tråd genom filmen, en sagolik och trollbindande historia om glädje, sorg, saknad och lycka.
En underbar liten film!









Så några ord om
Revolutionary Road.
En film som jag länge velat se. Leonardo DiCaprio och Kate Winslet spelar det gifta paret Frank och April som är trötta på sitt förortsliv i 50-talets Amerika. De är besvikna på sina liv, och drömmer om något annat. Kate Winslet hör till mina favoriter, och hon gör som vanlig en fantastisk rollprestation, men här var det Leonardo di Caprio som gjorde starkast intryck på mig. Revolutionary Road är en bra och välgjord film. Man känner sig direkt förflyttad till 50-talet, miljöerna känns väldigt autentiska. Och kläderna! Jag som gillar fina kläder blev helt betagen i de vackra kläderna som Kate Winslet bär i filmen. (Tänk om man levde på 50-talet och fick gå runt i de kläderna...)
Filmen var inte bland de bästa jag sett, varken bra eller dålig men mycket tänkvärd.

2 kommentarer:

Pumita sa...

Jag tyckte mycket om RR, inte så att filmen är det bästa jag sett heller men klart sevärd. Mycket bra skådespelarinsatser och verkligen 50-talskänsla... vad vet jag om det egentligen men så är det. ;D Och efter att ha läst Easter Parade som är skriven av samma författare ska jag läsa den också (nyss börjat). Den italienska filmen finns tyvärr inte på bibblan men jag får väl hyra den.

Ninni sa...

Tack för alla tips! Jag har inte sett någon av dem. Vad fint ni får i huset! Skönt också att ha så många till hjälp, då går det snabbt.
Jag håller helt med dig ang. Giverny. Vi var där i mitten av 80-talet och då tyckte jag att det var en upplevelse. Nu var det trångt, hett och utblommat. Antagligen fel tid att åka i mitten av juli. Men fina miljöer på landsbygden runt Giverny. Vi trasslade oss fram på småvägar dit.
Må så gott!
Kram NInni