söndag 21 januari 2018

Men när vintern ser ut såhär, 
då blir man ju glad!
Snö och sol, så fint!
Vi gick en runda i skogen.

Massa snö!
Och härligt, lagom kallt väder.


Desto kallare var det igår, huu...

Då gick vi också på promenad, 
med lite mindre snö än idag.
Vi tände ljus hos Louie. 
Nio månader sen han föddes, igår.
Han finns alltid i mitt hjärta,
min lille änglapojke.

måndag 15 januari 2018

Jag är så trött på vinter, grådagar, kyla, regn och snö...
Vintern är ju såååå lång!
I dag och igår har det verkligen varit isande kallt.

Här är lite sommarbilder för att påminna om en annan tid...


...sommar...

Det känns otroligt avlägset just nu, 
när snön yr utanför mitt fönster. 
Usch...jag hoppas det inte blir för mycket snö, jag börjar jobba kl 06.00 i morgon. 
Inte roligt om jag får börja morgonen med att skotta massa snö för att komma ut ut garaget. 
Jag öppnar ju imorgon, och måste vara i tid.

tisdag 9 januari 2018

Jag brukar ju skriva lite om de böcker jag läst, och göra en liten årlig summering. 
Så här den den ut för  2017.

 Under årets sista månader, november och december, läste jag  dessa två böcker:
 Först en bok som jag tyckte mycket bra om, 
Skuggan av ett år,
av Hannah Richell.
I den här boken, som utspelar sig i England, får man följa två parallella historier.
Lila, en ung kvinna i nutid som precis mist sitt nyfödda barn, och Kat, en ung tjej i början på 80-talet.
Ganska snart förstår man kopplingen mellan dessa kvinnor, men det är trots det en fångande historia.  Boken är skriven med ett driv som gör den till bladvändare, välskriven, underhållande och spännande med flera överraskningar och oväntade händelser.
. Ett drama som berörde mej, med karaktärer som man direkt fattade tycke för, och levande beskrivna miljöer.
 Jag kan mycket väl tänka mig att läsa fler böcker av denna författare.

Efter den, och årets sista bok blev den här:
Handen på hjärtat, 
av Hilary Boyd.
Ja, det här var en otroligt lättläst bok, en förutsägbar historia skriven ganska simpelt och utan finess...
Jag gillar egentligen inte dessa s.k. "feel-goodromaner", men har ju läst en bok innan av H. Boyd som jag tyckte om.  Men nej,  den här var inte alls i samma klass.
Men - som sagt - en lättläst bok och ibland kan det vara skönt att läsa sånt som man inte behöver fundera så mycket kring, och lika snabbt glömmer efteråt...
Rekommenderar istället den här boken om man vill läsa något av denna författare:

Årets övriga böcker var dessa:

Änkan, 
av Fiona Barton,

Och så två av årets bästa, verkligen favoriter!
Liv till varje pris, 
och 

Sörja för de sina
av Kristina Sandberg

Och så en fantastisk liten bok, 

Ett helt liv, 
av Robert Seethaler
En liten kort roman, som berör på djupet.
En lågmäld och vacker historia, om just det som titeln säger, ett helt liv.
Så fängslande och mjukt berättat, sorg och glädje, berättat med innerlig känsla och stilla humor.
En pärla!
Läs den!

Nästa bok, 
Bränd himmel
av Gilly Macmillan
är en riktig bladvändare om ett barn som försvinner, som jag läste i somras. En välskriven bok, svår att lägga ifrån sig.
Läs!

Nästa sommarläsning var en bok som höjts till skyarna av alla...
utom av mej!
För jag gillade inte alls den här boken, och förstår inte riktigt den här författarinnans storhet.
Det är knappt att jag vågar säga det...
Men
Min fantastiska väninna,
av Elsa Ferrante
var inte alls en bok jag föll för.
Pratig, rörig. Berörde mej inte.
Jag kämpade mej igenom den...

Nästa bok gillade jag mer, 
Barnmorskan i Hope River,
av Patricia Harman.
Författarinnan är själv barnmorska, skriver inlevelsefullt och mycket intressant om en ung kvinna som arbetar som barnmorska i början av förra seklet.
Läsvärd!

Så till en mindre bra bok, i alla fall enligt mej:
Vassa föremål, 
av Gillian Flynn.

Här för innan, 
en bra bok,
Forfarande Alice,
av Lisa Genova
och en mindre bra bok:
Flickan med snö i håret,
av Ninni Schulman 

Ännu ett par mindre bra böcker:
Sommaren utan regn, 
av Maggie O`Farrell, 

och 
Sista brevet från din älskade,
av Jojo Moyes

Till slut, en bra bok: 

Flickan under jorden,
av Elly Griffiths
 och ännu en omskriven bok som jag inte gillade: 

Kvinnan på tåget, 
av Paula Hawkins


Puh!
Det var årets boklista.
Nu är jag helt snurrig av allt skrivande och länkande..!
Nu blir det tv-soffan nästa...

fredag 5 januari 2018

Veckans Fönster

-Grönt-
Längtar efter ljust, skirt och grönt.
Tänkt att ha ett växthus...

tisdag 2 januari 2018

Ut med julen, in med tulpaner 
och lite vårkänsla..!
Idag åkte julgranen ut, 
och när jag ändå var igång så försvann jultomtar och adventsljus o stjärnor också.
Så nu har julen dansat ut från vårt hus, för den här gången.

2018 firade vi in hos vänner i deras nya hus.
Vi sov över där, och på nyårsdagens förmiddagsfrukost kom de här fina fåglarna och åt från fågelbordet utanför köksfönstret.
Inte ofta man ser domherrar!
De var en fem-sex stycken, tillsammans med en hel hoper andra småfåglar.
Visst är de fina?

söndag 31 december 2017

Årets sista dag...
2017 är slut, och det känns skönt. 
För det har inte varit ett av de bästa åren, för mej och min familj.
Så mycket tråkigt, hemskt och ledsamt som har hänt.
Jag ser ju ord, bokstäver och siffror i färg, (synestesi kallas det)
och för mej har 2017 verkligen varit ett svart år, liksom färgen på det året är i mina synestetiska ögon.

Död, skilsmässor, olyckor och sjukdomar, stora förändringar i livet.

Ett efterlängtat barnbarn, vår lille Louie,
som lämnade oss för att bli en ängel.
Innan vi ens fick se in i hans ögon, eller krama honom farväl.
Att stå där hjälplös och se på hur hans föräldrar -vår älskade son o svärdotter - drabbades av detta ofattbara har varit något av det mest tyngsta och fortfarande outhärdligt svåra som man som förälder kan uppleva. Dessutom bära sorgen av vårt lilla barnbarn, den lille pojken som var så lik sin pappa.

Olyckor,
min son som är lokförare var med om en svår tågolycka sin första dag på jobbet efter sjukskrivningen efter förlusten av sitt barn.
En bil kör upp på spåret, och det finns ingenting att göra, den unge föraren avlider.
Mitt hjärta stannade igen. 

 Våran J, som plötsligt blev lämnad av sin kärlek. Det nybyggda huset blev sålt, och mina två barnbarn, Vilmer och Lilly, fick två nya hem. Ett delat boende och en mamma och pappa "som inte är kära i varann längre" (Vilmers ord)
Ännu en sorg.
Men barnen har anpassat sig fint, de är fortfarande så små att de inte riktigt förstår. 
Och J har "grävt upp sig", som han själv säger, och ser framåt istället för bakåt. 
Det är bra.

Sjukdomar,
min syster som drabbades av sjukdom, men repade sig som tur var, 
min far som inte mår riktigt bra, han som alltid varit pigg och glad är inte sig lik längre.

Förändringar,
jag fick nya arbetskollegor på mitt gamla jobb som inte betedde sig som man förväntar sig av vuxna människor. Osämja, förtal, skvaller, samarbetssvårigheter och en chef som var för undflyende och vek. Så jag sökte nytt jobb, och det var positivt! Trivs bra och är så glad att jag bytte arbetsplats! 
Men, det har också varit oerhört tufft. Allt nytt, alla nya människor att lära känna, (mitt arbete handlar ju i allra högsta grad om relationer).
Dessutom ett stort ansvar på mej som ensam utbildad pedagog med två unga kollegor. Duktiga och ambitiösa, men som sagt oerfarna och i behov av handledning. 

Allt detta tillsammans har gjort att jag de sista veckorna känt mig helt uttömd, dränerat, tom och trött.
Mina känslor ligger liksom utanpå, jag orkar inte ta hårda ord, jag känner mig på något sätt hudlös. Som om allt runt omkring skaver och har taggar. 
En tyngd ligger över mitt bröst,
en oro i mitt huvud,
och jag känner inte igen mig själv ibland.
Jag vill vara lätt, glad och mjuk igen.
Men kanske att nästa år blir bättre.
Fast jag inte vill bli besviken så jag väljer att inte ha några förväntningar, 
tar bara dagarna som de kommer.

Men...
det har också varit ljusa dagar under 2017.
Vi hade en underbar resa i Portugal i somras,
och en fantastiskt fin resa med syster till Österrike i september.
Några kortresor på det, 
till Norge,
Malmö,
en julresa till Linköping och Norrköping.

 Min yngste son mötte kärleken igen, efter några år som singel.
Fina, rara A kom in i vår familj.

 Min brorsdotter blev mamma till en liten tös nu i december, och min bror blev morfar!

 Och sist men inte minst,
lille Louies föräldrar, min son o svärdotter, som har kämpat så oerhört, 
har fått lite ljus i sin ögon igen.
De verkar ha vuxit i sin kärlek till varandra, 
det är så fint att se och det gör mig glad.


GOTT NYTT ÅR
2018
(...som är blått till färgen..!)

fredag 29 december 2017

Mellandagarna rullar på...lediga dagar, och det är skönt! 
Vi åkte ju iväg på ett litet äventyr häromdagen, och målet var 
Jönköping. 
Denna fina stad vid Vätterns södra ände.
Det blev reashopping i stan,
och god lunch på nyöppnade Cyrano på Östra Storgatan.
En av killarna som öppnat nytt  här har vi varit o ätit hos förut, då han jobbat på en annan av Cyranos restauranger. 
Nu har han öppnat egen restaurang, 
 fint och mysigt och som vanligt god mat!



Just det, vi var på bio också!
 Filmen vi såg var
Call Me by Your Name.
 En film som utspelar sig i norra Italien i början av 80-talet, närmare bestämt 1983. 
(samma år som jag träffade min man...)
Och man känner sig verkligen förflyttad i tid och rum,
 till Italien, sommar, åttiotal...  
Filmen handlar om den första kärleken, 
vackert och innerligt skildrat.
Det händer egentligen inte så mycket,
det är en film som bara är full av känslor.
Det enda jag har att invända är att det handlar om kärleken mellan två män.
Jag kanske är både gammaldags eller fördomsfull,
men jag är inte helt bekväm med att se två män i ömma kärleksscener...
Men det hade å andra sidan inte varit en lika speciell film
om det varit en man och en kvinna i huvudrollerna....
Hur som helst,  
 det är en vacker och varm film om kärlek som jag absolut rekommenderar att se!

onsdag 27 december 2017

JULEN.
 ...med massa mat tillsammans


 ...och förstås en massa julklappar till de små!
 ...och så lek med klapparna förstås...

 ...spela roliga spel tillsammans 
och äta julgodis!
...tända många  ljus
...och en juldans i fina kjolen!

Jul i flera dagar, men igår blev det tomt och tyst när alla barn o barnbarn åkte hem.
Vi avslutade julen med ett biobesök i går kväll.
Vi såg filmen 
Call Me by Your Name.
Skriver mer om den sen,
...för nu ska vi dra iväg på litet äventyr idag! 

lördag 23 december 2017

"It's beginning to look alot like christmas..."

Julafton i morgon, det känns konstigt.
Jag är normalt inte den som är jätteglad i julpyssel, julmat
 och all den där hysterin kring jul.
Men i år känns det inte alls på något sätt...
Det har varit ett jobbigt år, på många sätt.
Så mycket tråkigt som hänt, mycket känslor som ligger där och gnager,
en otroligt krävande jobbhöst, med nytt jobb och oerhört mycket att ta tag i där, tillsammans med ett (för) stort ansvar som ensam utbildad pedagog. 
Inte så att jag ångar att jag bytte jobb - tvärtom! - men det tillsammans med allt annat som hänt i år har blivit lite för mycket.


Jag känner mej matt och trött, 
och tänker att jag helst skulle vilja hoppa över julen i år.
Och bara var l e d i g.
Sitta i lugn och ro i soffan, se på film, läsa böcker, gå ut i skogen och gå....
Det känns lockande...
Så har jag aldrig känt förut.

Men nu är det ju faktiskt jul i morgon, 
och jag ser förstås fram emot att få träffa mina barn, barnbarn, syskon och föräldrar.
Mycket!

Så,
GOD JUL!