torsdag 31 oktober 2019

Redan torsdag kväll,
tiden bara rusar iväg...
Vi har haft lite lugnare på jobbet denna veckan, 
eftersom det är höstlov har några barn varit lediga.
Men trots det har jag varit sååå trött när jag kommit hem.
Tror det beror på tidsomställningen då vi ändrat klockan, 
och mörkret som breder ut sig...
Jag har ju ett jobb där jag verkligen ger allt på dagarna,
för jag älskar mitt jobb och jag älskar att vara med barnen.
Men...
det är så otroligt energikrävande,
jag är helt slut när jag kommer hem och har inte mycket ork kvar.
Denna veckan har jag iallafall haft tid till att träna,
och det har gett mig lite extra energikick, 
skönt!

Några bilder från helgen som gick.
Det var en regnig lördag.
Vi var på marknad och köpte grönsaker och gott bröd

...tittade in i denna mysiga butik på landet, med massa fint.

Sen blev det lunch här,
Jag åt den godaste soppan nånsin;
(tror jag)
Creme ninon med champagne,
och så en god hembakt kaka till kaffet.
Mums!

I söndags sken solen,
men det var  isande kallt!
...och vi gick på tipspromenad
med lilla familjen.
Naturen...



...så vacker med höstglitter i träden och i sjön.


Grillkorv och kaffe,
och så träffade vi en glad hund!


Älskade goa lille Sam!


Att få vara med den här lille gossen är guld!
💛

onsdag 30 oktober 2019

Ett par utlästa böcker!
Precis innan jag åkte på semester till Menton läste jag ut del tre i Elena Ferrantes Neapelkvartett;

 Den som stannar, den som går.

Den här boken tyckte jag inte var lika bra som de tidigare,
men trots det är det en bok som suger tag i mig.
 Efter att ha läst de två tidigare (och sett serien på HBO) är det lätt att leva sig in i dessa kvinnors liv,
trots att jag inte alls egentligen känner så stor samhörighet med dem.
Kanske beror det på Ferrantes skickliga sätt att skriva.

Elena och Lina, böckernas två kvinnliga huvudpersoner,
har nu blivit vuxna, men är fortfarande unga kvinnor.
De lever två helt skilda liv, och på olika platser i Italien,
men är ändå starkt knutna till varandra.
Tiden är nu sent 60-tal och tidigt 70-tal,
och mycket av berättelsen kretsar kring den tiden med ett politiskt oroligt Italien,
studentrevolter och klasskillnader.
Det blir lite väl mycket politik i mitten av boken tycker jag 
- en ärlig och brutal beskrivning av maktkamp,
 rivalitet, kvinnokamp och klasstillhörighet 
och hur det är att vara kvinna, maka och mor under den här tiden.

Men trots det så kan jag inte annat än imponeras av den här boken också, 
och ser fram emot att läsa den fjärde och sista delen som ligger i min bokhylla och väntar. 
Men den får vänta ett tag till, 
måste ha lite andrum emellan dessa böcker!


Under tiden jag var på semester läste jag en helt annan typ av roman,
nämligen den här:

Och sen var hon borta,
av Lisa Jewell.

Så här beskrivs romanen på bokens baksida:
Ena stunden var hon där. Och sen var hon borta. För tio år sedan slogs Laurels liv i spillror. Hennes femtonåriga dotter Ellie försvann spårlöst och hittades aldrig. Laurel har aldrig givit upp hoppet på att hitta Ellie, men när hon en dag träffar en karismatisk man blir hon handlöst förälskad. När hon därefter träffar mannens nioåriga dotter, hoppar Laurels hjärta över ett slag. Den lilla flickan är nämligen oroväckande lik Laurels sedan länge försvunna dotter. Vad hände egentligen med femtonåriga? Finns hon fortfarande kvar i livet? Och sen var hon borta tar brittiska författaren Lisa Jewell ett rejält kliv från spännande relationsromaner till en fullblodad thriller. Denna pulshöjande deckare har toppat listorna i England och hyllats av recensenter.
Det här är en spännande bok, som är svår att släppa.
Det är en grym historia, med många överraskningar och oväntade vändningar.
Lisa Jewell skriver medryckande, och man vill hela tiden läsa mer för att få klarhet i vad som egentligen hände.
Trots att egentligen är en ganska osannolik historia som så sakteliga rullas upp
så är det är välskrivet och jag känner verkligen med huvudpersonen.

Jag kan tänka mig att läsa fler böcker av denna författare!

lördag 26 oktober 2019

Det är en vecka sen jag kom hem från höstens semesterresa.
Precis vid gränsen till Italien,
betagande vackert vid det azurblå Medelhavet
och med de provensalska bergen i bakgrunden
ligger Menton.
En liten fransk pärla vid havet, 
"la perle de la France",
precis som det stod på vägskyltarna när man körde in till stan.

Längtar verkligen tillbaka,
det var så underbart med det ljuva klimatet.
Sol, ljumma vindar,
havets brus utanför fönstret...
Speciellt idag,
när det ösregnar, blåser och alla vackra höstlöv fallit av träden. 
Nu väntar den mörka tiden på året.
Den som jag med åren faktiskt har svårare och svårare att uthärda.

Men, 
tillbaks till
Menton!
Vi bodde så fint,
med havet utanför fönstret.


Menton var som en liten karamell.
Färgglatt!

I pastelliga färger,
lite slitna i olika toner av ambra och ockragult.


Den gamla staden,
med trånga slingriga gränder,
där husen ligger tätt, tätt ihop.





Massa små mysiga butiker
som säljer kryddor, citrontvålar, citroner,
lavendeltvålar och allt annat som är så typiskt Provence och Medelhavet.






Och vad ska man äta till lunch i Frankrike?
Jo, galettes förstås!
Sååå gott!

Vårt hotell var rosa.


Och låg med  havet som granne.



Att se soluppgången varje morgon,

solnedgången på kvällen,

...och njuta av solens värmande strålar på balkongen,



...vilken lyx!




Längtar tillbaka till den här pärlan...

fredag 25 oktober 2019

Veckans Fönster

-SYDFRANSKT-
 ...får det ju bli förstås den här veckan!

Det är faktiskt snart en hel vecka sen jag kom hem från underbara dagar i södra Frankrike.
En vecka med intensivt jobbande
 -som vanligt -
Inte en sekund över för någonting annat än just det;
att jobba, 
....och så allt det där andra som man måste göra hemma.
Handla, laga mat, tvätta, fixa med det ena o det andra....
Och hamna i soffan eller sängen till slut 
och vara helt uttömd på energi.
Denna veckan har jag inte ens lyckats klämma in ett träningspass
 - vilket jag faktiskt brukar prioritera för jag mår bra av det.
Puh!

Men,
nu är det helg
och jag hoppas hinna med att skriva lite om de här underbara semesterdagarna vi hade,
i södra Frankrike och lite i Italien också.

Nu,
jobb!

måndag 21 oktober 2019

Efter helt underbara och ljuvliga dagar i Menton i södra Frankrike är jag hemma igen.
Fast jag hade mer än gärna stannat där,
 i solen och värmen...
Men allting har sin tid!

Jag kom hem i lördagsnatt, 
sen startade jag söndagen med att gå på 
1 årskalas!
Vår älskade lillkille, 
Sam,
har blivit 1 år!!
Hurra för dej, 
vår fina lilla älskling,
🎈

Vilmer och Lilly var också med förstås, 
för att fira lillkusinen.

Vilmer provkör Sams födelsedagsbil...

...och Lilly dammsög!

Massor av god mat blev vi bjudna på,
det var en smaskig brunchbuffé!
Och därefter tårta, bullar och kakor,
som det ska va på kalas.

Roligt hade vi!

 Efteråt var vi och hälsade på Sams storebror också förstås.


Jag var så trött och seg efter hemresan,
var ju inte i säng förrän vid 02.00 på natten...
Så efter kalaset gick vi ut på en skogspromenad.


Naturen är färgsprakande och vacker,
trots att det var mulet.
Snart är de vackra höstfärgerna borta, så man får passa på att njuta!



Makalös utsikt över vår by...


Träffade en gosig katt som låg i buskarna hemma vid vårt hus.
(Vår egen  kisse låg inne i soffan och slumrade...)

Så skönt!


Härliga hösten!