Min helg...

...var väldigt fin, med sol, bad, god mat, musik,

och så det bästa av allt -

att få krama mina älsklingar Vilmer och Lilly!

Fredagkväll

Vi åt god hämtmat från turkiska grillen,

 calamares med god sås till förrätt och så grillat lamm till huvudrätt.

Så gott!

Sen packade vi med kaffe och min nybakta persikokaka

(gjord på persikor från våra vänners växthus!)

och så åkte vi ut med båten.

Ankrade vid lilla badklippan, 

simmade i det ljumma, spegelblanka vattnet 

och åt den goda persikokakan med kaffe.

Sen var vi ute på sjön och fiskade i den ljumma augustikvällen.

Det var helt vindstilla och alldeles knäpptyst,

och mörkret sänkte sig innan vi var hemma vid bryggan igen.

Lördag,

då var vi på konsert!

Men innan den hann vi med att hälsa på Emil och Alice en liten stund,

vi åkte ju ändå nästan förbi dem.

Det regnade och blåste den här dagen.

Efter besöket där så åt vi en jättegod middag på restaurang Bryggan

i Ulricehamn.

Väldigt gott och och mysigt att sitta här nere vid vattnet och äta.

Sen blev det musik!

Vi var på konsert med Thomas di Leva,

som sjöng Bowie-låtar på Hermans Lada i Dalum.

Och det var jättebra!!!

Hermans  Lada är litet och intimt,

och ligger så fint på en höjd strax utanför den lilla byn.

En sagolik kväll, med mörka och regntunga skyar.

Och Thomas di Leva,

 ja, var så bra!

Jag var verkligen imponerad av hans tolkningar av Bowies musik.

Han sjöng även några egna låtar,

bla den fina "Vi har bara varandra".

Ja, det var en fin kväll!

Söndag, 

då var vi på fotbollsmatch-

i ösregn!

Ja, det var från början meningen att Vilmer och Lilly skulle komma hit till oss,

men så visade det sig att Vilmer skulle spela match den här eftermiddagen.

Så då tog vi och åkte upp till Mellby (det var bortamatch)

och tittade på fotboll!

Regnet öste ned,

men barnen gav allt och spelade sig varma och rosenröda om kinderna.

Vilmer var målvakt en stund,

det klarade han galant!

Heja Vilmer!!!

Publiken fick huka under paraplyer...

Sen följde vi med dem hem en stund och fick lite fika,

och passade på att gratulera Anna som fyllde år förra veckan.

En finfin helg!

Några av alla mina fantastiska dahlior, som står på min köksbänk.

Visst är de underbara?!

Sista dagarna i augusti.

Soliga och varma - som om sommaren vill ge allt innan hösten kommer.

Och jag njuter!

Ja, tiden går fort,

trots att jag fortfarande är hemma och sjukskriven.

Jag hade ju en förhoppning om att kunna börja jobba igen nu när höstterminen startade.

Men,

så blev det inte.

Jag mår inte tillräckligt bra, 

även om jag mår bättre än i våras då jag blev sjuk.

Det är fortfarande svårt för mig att fatta,

att jag inte är frisk,

att min hjärna är så trött. 

Och jag blir så himla less på den här 

tröttheten.

Att alltid känna mig mer eller mindre t r ö t t,

det är bara så trist!

Allt jag gör kostar mig så mycket energi,

jag blir trött och mitt huvud känns segt och tungt. 

Att tänka ut saker - enkla saker som vad ska vi äta till middag, 

hur lägger vi upp dagen idag? 

Eller att läsa intressanta artiklar i tidningen på morgonen -

 när jag måste tänka och anstränga hjärnan 

tar så osannolikt mycket energi från mig.

Men trots det har jag liksom ännu inte fattat hur jag fungerar numera.

Med den här trötta hjärnan.

Jag tror hela tiden att jag kan göra allt precis som förut!

Jag har inte lärt mig när det är dags att ta paus,

inte förrän det liksom är helt tomt på energi fattar jag att  "Jaha, kanske dags att vila lite nu..."

Jag behöver ju vila innan jag blir så trött så det nästan gör ont.

Jag längtar så mycket efter att vakna och känna mig pigg, 

längtar efter en hjärna som känns kristallklar och utvilad.

Blir arg och ledsen på mig själv som drev mig så hårt,

inte lyssnade på min kropp (eller min man...) som ju sa 

"Stopp! Du orkar inte mer! Säg nej!"

(Mina fina grannar, och vårt lilla hus där borta på andra sidan kohagen)

Men också  arg och frustrerad över den arbetsmiljö vi som arbetar i förskolan har.

Alldeles för stora barngrupper,

vilket gör att det som åläggs oss att utföra blir övermäktigt

 i förhållande till det antal barn ( familjer) vi har att arbeta med.

En arbetsmiljö full av ljud, rörelse, 

och man måste ha ett stort mått av empati, inlevelse, känslor för att bemöta  barn och föräldrar.

Ingen chans till lugnare stunder, eller att ta en paus då och då.

Nej, det är knappt att man får till att gå på rast en gång om dagen.

En rast som är 30 minuter lång, alldeles för kort tid för att hinna varva ner eller vila.

Speciellt om man också ska äta lunch på den här enda rasten...

Jag tycker om mitt jobb, väldigt mycket.

Men arbetsmiljön och arbetsbördan vi har är ohållbar!

Det är ju den som gjort mig sjuk.

Den och därtill livet,

allt det där som händer en i livet,

oro och omsorg för nära och kära som kräver energi och kraft.

Men -

 det är väl ändå meningen att man ska klara av livet

- för livet innehåller ju allt från lycka till sorg -

OCH sitt arbete utan att falla ihop.

Eller??

Alla andra klarar ju det..!

Tänker jag,

 och känner mig svag, oduglig och ynklig.

Men...

jag försöker ändå njuta av livet.

Jag har så mycket att vara glad och tacksam över.

Njuter av att bo här vid sjön,

och med skogen - min fina skog! -

precis intill.

Morgondoppet...

...eller kvällsdoppet,

ett av livets bästa stunder.

Jag är så tacksam över att få bo här,

så glad att vi vågade sälja vårt hus, bygga nytt och flytta till ett nytt ställe.

Och att vi köpte vår lilla båt,

att vara ute på sjön är verkligen som medicin för hjärna och hjärta!

Idag är det fredag,

och jag tror det blir en kvällstur ut på sjön.

Fredagsmys!

 En helg vid havet.

Här...

...på Hotell Tylösand i Halmstad har vi varit den här helgen.

Företaget som N jobbar på fyllde 100 år förra året, 

och hade planerat att bjuda alla anställda med respektive (ca 350 personer!) att fira detta här.

Men det fick ställas in pga pandemin, 

så det blev firande i år istället.

Det var ju en solig och varm helg,

så det var underbart här vid havet!

Men jag har svårt med röriga miljöer, 

ljud och mycket folk,

så det var en utmaning för mig att följa med.

Det gick trots allt ganska bra.

Jag valde att gå ifrån emellanåt,

och under eftermiddagen på lördagen efter lunchen gick jag och N en promenad längs havet,

det var skönt!

Middagen på kvällen var festlig på alla sätt och vis,

men sååå mycket ljud och stök.

350 personer i en stor lokal,

musik, sorl, talare,

och ett band som spelade mellan rätterna.

Efter middagen blev det dans och bandet fortsatte spela.

Det var en utmaning för mig att vara med på detta, 

men jag tog mig igenom middagen i alla fall.

Med fler pauser emellanåt, 

då jag gick ut för att njuta av sen här otroligt vackra kvällen!

Himmel, hav, sand 

och en glödande solnedgång.

På söndagsmorgonen 

 blev det förstås morgondopp i havet!

L j u v l i g t!

Hotell Tylösand ägs ju av Per Gessle sen flera år tillbaka.

Hotellet var väldigt stort,

fullt av konstverk (mest fotokonst)

och ligger väldigt vackert här ute vid havet utanför Halmstad.

Det var fint,

men kanske inte ett hotell som jag skulle vilja återvända till.

Jag föredrar mindre ställen...

Vi tog dessvärre inga foton inomhus 

- för det fanns mycket att titta på här!

Förutom all konst också mycket bilder, guldskivor, 

gitarrer mm från Gyllene Tider och Roxettetiden.

Enda bilden från hotellet är den här från hotellrummet på söndagen innan vi åkte hem!

Mörk och "rockig" inredning,

i ett stort och bekvämt rum med sköna sängar.

Vi checkade ut kl 11 på söndag förmiddag.

Skönt att komma hem till lugnet och tystnaden här vid sjön...

Efter en stunds vila så packade vi med oss lite fika och gav oss ut på sjön med båten.

Fika, fiska lite, titta på fiskgjusarna som flög över oss

och njuta av tystnaden, lugnet och stillheten ute på sjön.

Underbart!