torsdag 30 november 2017

Dagens Dörr
...är juligt röd 
och finns i Positano, 
på Amalfikusten i Italien

söndag 26 november 2017

Vi åkte till Göteborg igår. 
Först lunch på favoritstället, 
Mmm...alltid supergod mat här!

Sen gick vi till Haga, där det var julmarknad.






Juligt och mysigt, 
mycket julpynt
 och vackra blommor...
...och tomten var här!

Idag är det grått och mörkt.
Jag har plockat fram mina adventsstjärnor och ljusstakar.
Nu blir det jul här hemma också!

torsdag 23 november 2017

Vi hade vinter ett par dagar. 
Det var vitt, ljust och vackert.




(Telefonbilder tagna på jobbet)
Men sen kom regn och rusk igen, och nu är all snö borta.
Jaa, egentligen gillar jag ju inte snö och kyla, 
men jag gillar sol, ljus och färg.
Och det var det ju när snön var här.
Nu är det mörkt och grått och färglöst igen...
Men fredag i morgon.
Hurra!

måndag 20 november 2017

Den första snön föll i går. Ja, det snöade faktiskt på tvären...Så nu är det väl inte höst längre, utan vinter då. Och det är svårt att motstå allt juligt som finns överallt...Så nu blir också bloggen lite "julig"..! 

Men i lördags var det ingen snö. 
Det hade regnat hela natten och till och från på förmiddagen. 
Men så framåt eftermiddagen skingrades molnen, himlen blev blå och solen tittade fram.
Så bra! 
För vi skulle ju ha picknick idag, vid lille Louies grav. 



Det blev en fin stund där på kyrkogården. 
Med ljus och små presenter, varm choklad och goda mackor.
Och efteråt skickade vi upp de ostyriga ballongerna mot himlen. 
Som glittrande små stjärnor försvann de upp i det blå...

tisdag 14 november 2017

De sista löven.
Dagarna blir kortare och kortare, mörkare och gråare.
Men mitt äppelträd lyser fortfarande med sina röda blad!
Det känns som en hel evighet innan det vänder mot ljusare tider igen.


Men jag blev glad när jag kom hem till mitt "nya" sovrum. 
Vi har tapetserat om i helgen, och jag blev så nöjd!
Mysigt och ombonat med den här vackra tapeten:

onsdag 8 november 2017

Dagens Dörr
..och fönster...

Lite solgult och varmt
behövs väl
en grå och dimmig novemberdag som denna.

En bild från några sköna dagar i Malmö för ganska precis tre månader sen.

söndag 5 november 2017

Bilder från helgen
Med många känslor...
Alla helgons dag
Vi tände ljus för dem vi saknar.
Så vackert med alla ljus

Vår lille ängel  - att man kan sakna någon som man knappt har träffat så mycket... Kan fortfarande känna han lilla, lilla hand i min, hans silkesmjuka kind. 
Jag har honom i mitt hjärta, i ett mjukt och varmt rum - han finns med mej. Alltid. 
Min syster L...som jag saknat i många år nu. Hon finns där någonstans, hon också. I mitt hjärta.
Och alla de andra som fattas oss...


Idag bjöd vi på den årliga taco-buffén, en tradition sen barnen var små. 
Vi åt massa mat, och lite kaka och glass.



Roligt att ha alla barnen samlade, och att få mysa med de små lite.
Titta Ninni -d ä r är dina glasögon!
 -säger Vilmer som vill att jag ska hjälpa honom med spelet på i-paden....

torsdag 2 november 2017

Läste ut den här boken:
Änkan
av Fiona Barton.
En bok som lockade mig
både med sitt omslag och sin baksidestext:

"Vi har alla sett honom stirra på oss från löpsedlarna - monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?


Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hon hade ett fint hus och en omtänksam man.
 Glen var den enda hon någonsin velat ha, mannen med stort M. 
Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas framsidor. 
Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska. 
Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? 
Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?


Nu är Glen död, och Jean är för första gången ensam. 
Det är fritt fram att avslöja hela historien, på hennes egna villkor. 
Jean Taylor tänker berätta allt hon vet."

Men jag blev besviken.
För jag tycker inte alls att den levde upp till förväntningarna.
Den här boken är inte alls så spännande eller intressant som jag förväntade mej, särskilt som den beskrivs som en thriller.
Boken lyfter liksom aldrig,
den är lite seg och rörig då den hoppar i tidsperspektiv och mellan olika karaktärer.
Änkan - som är bokens huvudperson - fångar aldrig mej riktigt.
Men jag läste ut den, för jag ville trots allt veta vad som hände.
Men någon mer bok av denna författare tänker jag inte läsa.