tisdag 14 november 2017

De sista löven.
Dagarna blir kortare och kortare, mörkare och gråare.
Men mitt äppelträd lyser fortfarande med sina röda blad!
Det känns som en hel evighet innan det vänder mot ljusare tider igen.


Men jag blev glad när jag kom hem till mitt "nya" sovrum. 
Vi har tapetserat om i helgen, och jag blev så nöjd!
Mysigt och ombonat med den här vackra tapeten:

onsdag 8 november 2017

Dagens Dörr
..och fönster...

Lite solgult och varmt
behövs väl
en grå och dimmig novemberdag som denna.

En bild från några sköna dagar i Malmö för ganska precis tre månader sen.

söndag 5 november 2017

Bilder från helgen
Med många känslor...
Alla helgons dag
Vi tände ljus för dem vi saknar.
Så vackert med alla ljus

Vår lille ängel  - att man kan sakna någon som man knappt har träffat så mycket... Kan fortfarande känna han lilla, lilla hand i min, hans silkesmjuka kind. 
Jag har honom i mitt hjärta, i ett mjukt och varmt rum - han finns med mej. Alltid. 
Min syster L...som jag saknat i många år nu. Hon finns där någonstans, hon också. I mitt hjärta.
Och alla de andra som fattas oss...


Idag bjöd vi på den årliga taco-buffén, en tradition sen barnen var små. 
Vi åt massa mat, och lite kaka och glass.



Roligt att ha alla barnen samlade, och att få mysa med de små lite.
Titta Ninni -d ä r är dina glasögon!
 -säger Vilmer som vill att jag ska hjälpa honom med spelet på i-paden....

torsdag 2 november 2017

Läste ut den här boken:
Änkan
av Fiona Barton.
En bok som lockade mig
både med sitt omslag och sin baksidestext:

"Vi har alla sett honom stirra på oss från löpsedlarna - monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?


Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hon hade ett fint hus och en omtänksam man.
 Glen var den enda hon någonsin velat ha, mannen med stort M. 
Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas framsidor. 
Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska. 
Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? 
Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?


Nu är Glen död, och Jean är för första gången ensam. 
Det är fritt fram att avslöja hela historien, på hennes egna villkor. 
Jean Taylor tänker berätta allt hon vet."

Men jag blev besviken.
För jag tycker inte alls att den levde upp till förväntningarna.
Den här boken är inte alls så spännande eller intressant som jag förväntade mej, särskilt som den beskrivs som en thriller.
Boken lyfter liksom aldrig,
den är lite seg och rörig då den hoppar i tidsperspektiv och mellan olika karaktärer.
Änkan - som är bokens huvudperson - fångar aldrig mej riktigt.
Men jag läste ut den, för jag ville trots allt veta vad som hände.
Men någon mer bok av denna författare tänker jag inte läsa.

fredag 27 oktober 2017

Veckans Fönster

Jaha, ännu en vecka som har rusat iväg, och snart är oktober slut. Fattar inte hur fort tiden går?!?
Regn, regn, regn har det varit de senaste dagarna.
I onsdags var jag med barnen på jobbet i skogen. Gissa om vi var blöta när vi var tillbaka på förskolan efter en och en halv timma i skogen...
Klafs, klafs, klafs - hällregn när vi knatade tillbaka. Puh!
Haha, vi kände oss som fiskar..!
Så...
 veckans fönster blir ett
-FISKFÖNSTER!-
Ett somrigt och varmt fönster från i somras,
 - en trevlig hantverksbutik i mysiga stan
Monchique
uppe i bergen i Algarve, Portugal

söndag 22 oktober 2017

Helgen...

Blöt och regnig. Ösregn hela dan idag.
Löven i drivor på marken.

En lördag med de små.
Vi var på museum och tittade på konstiga djur...


Provade roliga mössor...

....och sprang så snabbt 
som fötterna kan!

torsdag 19 oktober 2017

För en och en halv månad sen ungefär började jag nytt jobb. 
Jag har inte skrivit så mycket om det, men nu har det gått en tid och jag känner att jag landat lite i det nya. Det är fortfarande mycket nytt, och det tar energi märker jag. 
Är såå trött efter jobbet, men samtidigt nöjd och glad. 
För jag trivs bra, och går till jobbet med glädje igen, vilket jag inte gjorde den sista tiden på mitt gamla jobb. Av flera olika anledningar. 
Så jag saknar inte min gamla arbetsplats (förutom mina närmaste kollegor) däremot kan jag sakna mina "gamla" barn och deras föräldrar. Men - jag har nya goa barn nu att jobba med! De är så härliga, de här barnen som jag jobba med nu! Efter att ha arbetat med de allra minsta (ett-treåringar) på förskolan de sista tio åren, har jag nu en grupp med de lite äldre barnen, de som är tre till fem år. 
Och det är så roligt! 
Personalsituationen på min nya arbetsplats är dock lite kritisk, då det saknas flera utbildade förskollärare. Jag är ensam förskollärare på min avdelning, och jobbar med två unga outbildade tjejer. Men de är duktiga, nyfikna och engagerade, men det är såklart mycket som ligger på mej vad gäller utveckling, lärande och dokumentation. Men vi trivs bra tillsammans, och det gör ju mycket till att det funkar ändå.
Så, att byta arbetsplats, byta åldersgrupp och byta kommun har verkligen gett en nykick! 
Ångrar mej inte en sekund att jag tog steget att säga upp mig efter femton år på samma ställe. 



Fredag i morgon - igen!
Hur fort går inte veckorna?!?

måndag 16 oktober 2017

Höstfärger...
Det är så vackert ute nu, även mulna dagar. 
Som i går; 
vi var ute i skogen och gick tipspromenad.
Roligt!
Kluriga frågor, men inte alltför svåra.



Helgen avslutades med biobesök.
Vi såg filmen
Alla tiders kvinnor.
En film som utspelar sig i slutet på 1970-talet, 
och handlar om femtonåriga Jamie och tre kvinnor i hans liv;
hans mamma, hans kompis Julie och en ung kvinna som är inneboende i deras stora gamla hus.
Mamman spelas av Annette Bening, och hon är helt enkelt lysande i sin roll!
Hennes minspel och repliker är obetalbara!
Hon är 55 år, och fick alltså sin son sent i livet (40 år). Hon är ensam med honom, pappan finns inte i deras liv. Dorothea känner att hon inte räcker till längre i sin fostran av tonårssonen, och ber därför Jamies bästa vän Julie och deras inneboende 25-åriga hyresgäst Abbie om hjälp med detta. Det blir dock inte riktigt som hon tänkt sig...
Förutom dessa kvinnor bor även en manlig hyresgäst i huset, 
bilmekanikern och krukmakaren (!) William.
Det är en charmig och annorlunda film, full av livsinsikter, härlig musik och dråplig humor och med fantastiska skådespelarinsatser.
En film som man inte glömmer,
sevärd!

fredag 13 oktober 2017

Veckans Fönster

Redan fredag igen, den här veckan har verkligen gått fort. 
Men så har det också varit fullt upp, varenda dag. Jobba jobbet, träna, passa T o E:s katt då de är på resa, skruva ihop nya möbler, rensa och fixa nytt i vårt gästrum/arbetsrum (som numera enbart är arbetsrum/kontor), handla, städa...Dagarna tar snabbt slut. 
Mörkare och mörkare blir det också.
Så...
Veckans fönster blir 
-FÄRGGLATT!-
Tycker det behövs, efter några höstruskiga dagar.
Regn och stormvindar har det varit de senaste dagarna.
Men nu är det fredag, 
Hurra!
(fönstret och dörren till den här blomsteraffären finns i Lissabon, 
på Rua Garrett i Chiado)

måndag 9 oktober 2017

Min helg:

På lördagen firade vi, min man och jag! 
Vi åkte till Göteborg, gick på stan och strosade...
Åt sååå god lunch på franska restaurangen Ma Cuisine.
Mmmm, ljuvligt gott!
Vi var bl.a. i Saluhallen, och köpte med oss massa goda ostar och annat gott, så blev det lite tapas/småplock hemma på kvällen.
Älskar ost!

Sen tog vi oss till Linnégatan, där vi hittade ett mysigt café. 

Vad firade vi då?
 Jo, att det var 34 år sen vi träffades första gången. 
Otroligt...vart har tiden tagit vägen? 
Och vi har firat den här dagen varje år...
Kärleksröda rosor på soffbordet...!

Igår - söndag - var vi hos våra barnbarn.
Efter lunchen tog vi med oss picknickryggsäcken och var i skogen. 
Så mysigt!

Far och son i samspråk...
...och att äta bokstavskex är roligt!




Sen åkte vi hem.
Hösten är verkligen vacker nu...
En härlig helg!

fredag 6 oktober 2017

Jag fick skrapa rutorna på bilen i morse,
... hm, jaa, hösten är verkligen här.
Men det är fredag och solen skiner!
Kan det bli bättre?

Och här är min favoritlåt just nu, 
som jag lyssnar på mycket.
Så bra!

tisdag 3 oktober 2017

Bilder från helgen...

Jag tog ledigt i fredags,
för vi var på familjemiddag, en present till min far som fyllde 80 år i somras.
Vi åkte till Tofta Herrgård 
 som ligger vid Marstrand i Bohuslän.
( glad ska man va när man ska på fin restaurang..! )
Så fint!

Huset var som en saga,
vackert och gammalt.
Kolla mattan..!

Vackert och lyxigt dukat...
Så kom maten, som var sååå god!
Så det blev inget mer fotande, bara att njuta av det goda som serverades.
Menyn:

Halstrad havskräfta med långbakad rotselleri, krispig persiljerot samt musselskum

Örtstekt ryggbiff från Bohuslän serverad med långbakad morot, rostad gulbeta, jordärtskockspuré, fondantpotatis samt Cabernet Sauvignonsky

Crème Brûlée med äpplesorbet samt kardemummacrunch.

Ljuvligt gott!
 Kan verkligen rekommendera detta ställe!

Hösten är här...