Julen
Julafton,
blev en lugn dag.
Vi åt jullunch hemma hos min mor och far,
som vi alltid gör.
Tillsammans med mina syskon,
deras familjer,
bland annat den här lilla godingen, min brorsdotters lilla tjej Elicia.
...och så kom våra barn - dock inte alla tre i år.
Vid tretiden hade alla åkt vidare,
jag och N stannade kvar en stund och delade ut lite julklappar,
Jag fick en jättefin kalender av min syster M!
...min barndoms finaste tomteparad!
...njöt av lugnet
och drack kaffe med de godaste julkakorna.
Sen blev det en lugn kväll hemma hos oss.
Först fixade och förberedde jag lite inför morgondagen ( juldagen) då jag bjöd på massa mat.
Sen spelade vi brädspel vid köksbordet, N och jag,
med julmusik och tända ljus.
Juldagen,
blev en dag med full fart..!
Jag bjöd på massa mat,
kaffe och tårta.
Alla var här!
Den finaste lille tomtenissen jag sett,
💓
...kom och knackade på altandörren
och delade ut julklappar till alla små barn.
Lilly och farbror E
Det blev en härlig, glad och intensiv dag!
Vilmer och Lilly och pappa J sov över här hos oss, till annandag jul.
Så mysigt!
Vid halv sju på morgonen tassar de små ner för trapporna från gästrummet på övervåningen,
tänder en lampa och börjar leka med sina julklappar.
Till en början med små röster
- och jag hör att de påminner varandra att vara tysta så de inte väcker någon -
så gulligt!
Men sen är det ju så roligt att leka...så då glömmer man ju att vara tyst,
gullungar! 💕
Vid lunchtid åkte de till storstan för att gå på bio,
Frost II.
Lilly hade ju förstås på sig sin fina Frostklänning då, med släp och allt,
som hon fick i julklapp av oss!
Och så måste man ju göra en fläta i håret också, precis som Elsa har..!
Ja, det blev en fin och mysig jul.
Men...
jag höll på att få andnöd på juldagens förmiddag innan alla kom,
när jag höll på att förbereda maten och dukningen.
Kändes som att allt bara snurrade, jag fick tryck över bröstet och kunde knappt andas.
Väldigt obehagligt...
och jag blev rädd.
Jag har haft en väldigt intensiv termin på jobbet.
Inte så att jag inte trivs eller tycker om mitt jobb,
för det gör jag verkligen.
Men det har som sagt varit väldigt intensivt,
mycket stress och svårt att räcka till åt alla barn, och därutöver allt annat som ska hinnas med; dokumentation, planering, reflektion mm, mm...
Så jag tror att det ligger bakom den där panikattacken.
Det,
och att jag egentligen inte alls är en person som tycker om
när det är stökigt, rörigt och mycket folk.
Jag föredrar mindre sammanhang,
lugn och ro...
Vilket jag ska ha idag,
för vi har packat ryggsäckarna och ska ge oss ut på vandring i skogen.
Solen skiner lite försiktigt,
och det är någon minusgrad ute.
Så härligt!
