onsdag 1 oktober 2025

 Namngivning för lille
Valter!


I söndags, en vacker och solig dag, firade vi att den här lille pojken kommit till oss!

Valter John Louie


Två månader är han nu, vårt yngsta lilla barnbarn.
En godmodig och lugn liten pojke,
som ler "pratar" med oss nu.

Namngivningen hölls i Hembygdsföreningens lokal, Fridhem.
På andra sidan vägen ligger hembygdsgården,
med flera gamla stugor.
Vi bjöds på nypoppade popcorn och cider,
och en tipspromenad i och runt de gamla stugorna där.



Alla svar hade en gemensam nämnare: namn!
Namnen började alla på bokstäverna V, J eller L
- precis som de silvriga bokstavsballongerna.


Emil och Alice presenterade efter frågepromenaden Valters tre namn.

Valter - bara för att de tycker om det namnet!
John - efter Valters pappa Emils  gammelmorfar.  
John Nilsson hade åtta barn, fyra söner och fyra döttrar.
En av döttrarna, Ulla-Britt, var mamma till min man N, alltså farmor till Emil.
Emil har aldrig träffat John, men hört sin pappa N berätta hur mycket han tyckte om sin morfar. 
Hur han om somrarna när han var liten fick vara med morfar på gården där han arbetade som dräng,
sitta i morfars knä och "köra" traktorn, om hur snäll han var och hur mycket han älskade alla barn.
Louie - efter Valters änglakusin, Sam och Sallys storebror.
Han som är så saknad, han som inte finns här hos oss,
men ändå alltid är närvarande för han finns ju i våra hjärtan.

Och sen presenterades Valters fadder,
Alices kusin Natalia.
Bättre fadder kunde han nog inte få!
Natalia är en så varm, glad, inkännande och kärleksfull person som man genast tycker om!


Valter med sin fadder, Natalia

Sen bjöds det på smörgåstårtor, hembakta ost eller skinkfrallor,
och därefter äpplekakor med vaniljsås.


Mums!


Jag och Kristina, Valters mormor,  hade bakat massor av äpplepajer!


Sam och Sally provade att spela orgel!



Kusinerna, Algot och Sally.


...och äldsta kusinen Vilmer med lillebror Algot


Kusin Lilly, Alice och Valter.


Massor av presenter.

Och så försök att få till en bild på alla kusinerna..!





Ja, det gick ju tillslut...
Och Tage är förstås också med på ett hörn...


En minnesvärd och fin dag!
Ja, jag är så glad och tacksam. Tänk att jag har en så stor familj!

1 kommentar:

Anonym sa...

Så fint med alla kusinerna som var med. Verkligen en dag att minnas.
Kram Anki