Vilken dag!
Efter att dimman lättat blev det solsken, blå himmel, vindstilla.
En klar och krispig höstluft, 12 grader varmt.
Jag gick en långpromenad i skogen.
Tänkte på hur jag gick här i våras, och luften var full av fågelkvitter.
Nu är det alldeles tyst i skogen.
Bara mina fotsteg som hörs.
Och mina tankar. För jag brukar prata högt med mig själv!
Det glittrar överallt.
Och tänk,
för inte så längesen gick jag här och plockade solvarma smultron.
Sen bara tjoff! så är sommaren förbi och en ny årstid att njuta av.
Ja, tiden rusar iväg...och jag försöker mitt allra bästa att inte rusa.
Det går inte alltid ihop...För jag vill ju så mycket.
Små knubbiga Karl-Johan svampar,
som ser ut att prata med varandra.
Och en liten rödsopp, med sin sammetslena bruna hatt
Men jag plockar bara kantarell.
Har alltid kantarell-ögonen öppna när jag är i skogen!
Men jag hittade bara en handfull idag.
Jag har förresten inte hittat många alls i år, inget bra kantarell-år här.
Tänk att de här vackra svamparna är så farliga.
De ser ju så fina ut!
Familjen flugsvamp.
Avslutade min promenad med en stund här,
längst ut på bryggan.
Å...det var andlöst vackert!
Precis knäpptyst.
Förutom plasket av en och annan liten fisk som hoppade.
Ljuvligt.
🩵
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar