Sex år sen han föddes,
Louie,
den lille pojken som alltid kommer att vara vårt minsta lilla barnbarn.
Jag gick till kyrkogården med en stor bukett vitsippor på hans födelsedag.
Satt här i den varma vårsolen och pratade med honom en stund.
Hörde lärkorna som drillade över fälten,
det luktade vår och nygödslade åkrar.
Vilka dagar vi haft den här veckan!
Sol från en knallblå himmel,
och nästan sommarvärme.
Jag njuter!
Vackra kvällar,
när solen går ner bakom skogen och färgar ängen gyllene.
Där springer rådjuren omkring,
och hararna skuttar runt.
.jpg)
Och titta här vad jag fick se i skogen...
en huggorm som låg och solade sig.
I går tog jag årets andra dopp.
Klart, kallt och friskt!
Men inte lika isande kallt som förra fredagen.
Kunde till och med ta några simtag innan jag gick upp igen.
En energikick!
Vägen hem till oss.
Förra fredagen såg jag årets första vitsippor här,
nu finns de i mängder!
Ha en fin helg och njut av vårsolen!!
🌞
2 kommentarer:
Hej Ninnie! Minns lilla Louie... så fint vid hans grav! För 37 år sedan i februari hände samma sak för min bror och svägerska. Deras lilla Maria ligger i en minneslund. Vi glömmer dem aldrig! Det pratas inte så mycket om dessa barn som aldrig fick se solen. Men de finns kvar i våra hjärtan.
KRAMAROM Anna
Åhh så fint inlägg...tänkvärt och sorgligt också...
Ja våren är på g. Härliga bilder och jah hoppas högt när jag ser bilden på huggormen!!!!! Jag är fobiskt rädd för ormar :)
Ha en fin söndag nu!
Kram Titti
Skicka en kommentar