Ninnie

Söndagkväll är (oftast) biokväll för mig, och igår var jag och såg filmen Vägen

med Viggo Mortensen i huvudrollen. En film som jag efter jag sett den inte visste om jag tyckte om, men den har fastnat i mig och jag har funderat över den här filmen hela dagen. Och kommit fram till att joo, den VAR mycket bra.

Till det yttre är det här en film om jordens undergång, som utspelas i ett grått, kargt, kallt och totalt ödelagt land. Redan från första filmscenen fångas man av en närmast klaustrofobisk, skrämmande känsla som håller i sig genom hela filmen. Allt känns oerhört realistiskt, filmen är otroligt välgjord och miljöerna känns mycket trovärdiga. Allt är grått, kallt, ogästvänligt, skrämmande, det finns inget ljus, inget hopp. I denna ödelagda värld får vi följa en man och hans son, och filmen handlar mitt i detta hopplösa om den enorma kärleken mellan mannen och hans son.

Det här är en mörk och dyster film, absolut ingen humörhöjare, men ändå så vacker och fängslande. En film om mänskligheten, om kärlek och om hat, om hur människan trots sin höga intelligens ändå inte lyckas vara medmänsklig utan hellre väljer att fokusera på sin egen vinning.

Filmen är klart sevärd, inte minst för de fantastiska skådespeleriet av Viggo Mortensen och av den lille pojken som spelar hans son!